In my bellybutton...

Jag får liksom inte plats i min kropp.
Det är som en dålig dröm det här.
Känns som om jag spelar en roll i
Excorsisten.

Jag hade tänkt att jag skulle vara litet
med V i skolan nu när jag ändå bara
går omkring och är så här preggo.
Det har aldrig stött på motstånd tidigare.
Men nu, nu fick jag stanna hemma
för att jag är så stor. Fasen, jag förstår
honom!

Jag har uppgörelser med min omgivning
och gränssättningen blir allt mer snäv.
Det är både och; njutigt och jävligt
långt från njutigt. Hoppas att det gör
någon nytta.
1 Cam:

skriven

Men gumman då .... jo, jag använde själv magen som kaffebord mot slutet *hmf*

Kommentera här: