Välkommen kärlek och tack för i år



image214

Jag markerar slag i luften. Sparkarna är 
kraftfulla. Bilden framför mig är tydlig. 
Slagen har en mottagare, som är på
annan ort. 

Jag står längst fram i salen. Det är fredag
och kärlek gör ont. Idag är jag minst av alla,
på alla sätt.

Någonstans i mitten av passet märker jag 
att deltagarna tittar roat på mig. En tjej kommer 
fram mellan två låtar och klappar litet ömt på mig.

- Vicktoria, du har ett hjärta på ryggen...

Jag vrider mig mot spegeln så att jag kan 
se min egen ryggtavla. Och där, mitt på,
av all svett har ett hjärta växt fram på min
tröja. Mitt hjärta. Ett lovebite.

Efter passet får jag höra att det var ett litet hjärta
från början som bara växte sig större. Det tog
inte någon annan form. Det var ett hjärta.

Någonstans där visste jag vad 
som var ämnat för mig.


******************************

Jag lämnar dig där. Tack för att du tar dig tid och
gör skillnad med korta och långa kommentarer.
Tack för att du varit delaktig i ett av mina mest 
händelserika år, på gott och ont.

Hoppas att du får ett fint slut på 2007 och en 
mildbörjan på nästa år. För det är vi värda!

Tack för i år! All Kärlek!

Vicktoria

Att hålla käften


Vi är osams. Alltså pratar vi inte. Det blir så lätt gapigt då.
Då avstår jag hellre. 

Han väljer också att vara tyst i media. Vlt ringde och frågade 
om hans beslut att vara tyst... Han gick inte på den enkla.

I Expressen kan man rösta på hur länge man tror att han
ska klara av att vara tyst. Just nu är det överhäng på alternativet
60 minuter. Ja, fan vet.

Jag vet bara att jag är för jävla dålig på att vara långsur. 
Klarar inte ens av att vara kortsur. Det får bli ett försök
till ett nyårslöfte; att våga vara sur.

Polsk riksdag

image212


Vlt har en en åsiktslåda gällande annandagsbandyn.
Debatten har en så fruktansvärt låg nivå att jag blir
alldeles mörkrädd... 

Tyvärr kan jag inte länka på den här förbannade Macen.
Men leta dig gärna fram om du orkar. Våga vara saklig.
Eller något.

Mer August!

image214
The Wawe av August Strindberg på Tate gallery


Jag njöt Jonas Karlsson som August Strindberg
nu under julen. Men två delar Strindberg kändes
litet lite. Kanske till och med en smula torftigt.

Hemnetporrande

Magsjuka på julafton innebär sen leverans och utdelning av julklappar. 
Barnen överraskades idag med en varsin saccosäck, så nu MÅSTE vi flytta!

Jag tittar runt på lämpliga objekt där fem människor och två saccosäckar kan 
tänkas få rum. 

image212

Jag kan tänka mig att bo här på Kockvretsgatan. 

image213

Här kan vi husera; fem människor, två saccosäckar, en barrande gran och ett piano.



Kan man spela tiohändigt?

Svante orkar inte mer...

image208
Tidig morgon i mellandagarna och en liten äter
för för första gången på fyra dagar. Förnöjd
äter han banan i en stol som han snart ska bajsa
ner till oigenkännlighet. 

Jag läser Vlt som på första sidan väljer att ha en
gigantisk bild från Annandagsbandyn. Ganska snart
upptäcker jag att den förra (sparkade) tränaren i Tb 
finns med i publiken. Bilden talar för sig själv. Jag 
förstår varför den bilden blev vald. Jag undrar om
Per har pratat med honom (Josen) ännu.

Svante Grahn skriver krönika om derbyt, som enligt
mannen var en ovanligt het tillställning. Han väljer
att reservera sig från Ps uttalande efter match.
"Själv orkar jag inte riktigt ta en arg P Fosshaug
på fullaste allvar" skriver han bland annat. Bra Svante. 
Vilken ovanlig sportjournalist. Annars brukar man 
inte vara sen att mjölka en ilsk Pärra. Efter match 
kommer vad skit som helst ur den där munnen. 
Skit som man kan tapetsera löpet  med i dagar. 
Utnyttjandet är dock ömsesidigt. 

Vad ska han göra sedan? tänker jag medan jag bär
en nerbajsad son till badrummet för tvagning.

Ja ja, Det här är Vicktoria som signar ut. Slut.



*******************************************

Tillägg: Nu har han bestämt sig för att vara tyst.



Inte en julgnutta

Det blev ju ingen julmat i år. Jag antar att jag hinner få julmat
så att jag storknar lagom till påsk. Jag menar; var i ligger
skillnaden?!

Barnet gav oss sitt finaste leende nu ikväll. Det vackraste, 
alla kategorier. Han överlevde!

Efter fyra dagars frånvaro från omvärlden och verkligheten
vill jag umgås och "äta upp mig". Någon som orkar träffas?
Träna? Äta?!