Välkommen kärlek och tack för i år



image214

Jag markerar slag i luften. Sparkarna är 
kraftfulla. Bilden framför mig är tydlig. 
Slagen har en mottagare, som är på
annan ort. 

Jag står längst fram i salen. Det är fredag
och kärlek gör ont. Idag är jag minst av alla,
på alla sätt.

Någonstans i mitten av passet märker jag 
att deltagarna tittar roat på mig. En tjej kommer 
fram mellan två låtar och klappar litet ömt på mig.

- Vicktoria, du har ett hjärta på ryggen...

Jag vrider mig mot spegeln så att jag kan 
se min egen ryggtavla. Och där, mitt på,
av all svett har ett hjärta växt fram på min
tröja. Mitt hjärta. Ett lovebite.

Efter passet får jag höra att det var ett litet hjärta
från början som bara växte sig större. Det tog
inte någon annan form. Det var ett hjärta.

Någonstans där visste jag vad 
som var ämnat för mig.


******************************

Jag lämnar dig där. Tack för att du tar dig tid och
gör skillnad med korta och långa kommentarer.
Tack för att du varit delaktig i ett av mina mest 
händelserika år, på gott och ont.

Hoppas att du får ett fint slut på 2007 och en 
mildbörjan på nästa år. För det är vi värda!

Tack för i år! All Kärlek!

Vicktoria

Att hålla käften


Vi är osams. Alltså pratar vi inte. Det blir så lätt gapigt då.
Då avstår jag hellre. 

Han väljer också att vara tyst i media. Vlt ringde och frågade 
om hans beslut att vara tyst... Han gick inte på den enkla.

I Expressen kan man rösta på hur länge man tror att han
ska klara av att vara tyst. Just nu är det överhäng på alternativet
60 minuter. Ja, fan vet.

Jag vet bara att jag är för jävla dålig på att vara långsur. 
Klarar inte ens av att vara kortsur. Det får bli ett försök
till ett nyårslöfte; att våga vara sur.

Polsk riksdag

image212


Vlt har en en åsiktslåda gällande annandagsbandyn.
Debatten har en så fruktansvärt låg nivå att jag blir
alldeles mörkrädd... 

Tyvärr kan jag inte länka på den här förbannade Macen.
Men leta dig gärna fram om du orkar. Våga vara saklig.
Eller något.