being pathetic

Hon tar hand om de gemensamma faciliteterna,
om maten, barnen och räkningarna. Ofta anser
han att fler och mer saker kunde ha gjorts och 
framförallt  genomförts med fulländning. När det
är trassel i hörnen och bråk i det gemensamma 
luftrummet ger det sotsvarta avtryck. Ibland undrar
hon om de någonsin kommer att blekna bort. 
Hon biter ihop för han är ju som han är. Hon 
längtar närhet, en varm blick och något som liknar 
kärlek. Att leva i ett ingenting är inte hon. Hon 
vill brinna,  brinna tillsammans och uppleva 
gemenskap. Livet är inte helt olikt en Askungesaga,
tänker hon dåliga dagar. Men vad är väl en bal på 
slottet?
#1 - - Anonym:

Ibland kan en tur på Åhlens kännas som en bal på slottet. Det beror på hur man har det...vid askan. Jag gillar dig. Du är bra. Anne-Marie

#2 - - E:

Jag tycker att du är värd en bal på slottet..

#3 - - Annelie:

Dikt som tål att upprepas:

Brinn så länge du lever
Låt ingen få släcka din glöd
Brinn så vi alla kan se dig
Vägra vara levande död

#4 - - Sega pappan:

Du slog an en sträng hos mig... Rollerna kan delvis vara ombytta också.

#5 - - Teresa:

...kanske alldeles alldeles underbar!!!

Han är som han är och du är som du är, måste det vara en kamp om vem som ska få vara. Nej, det är ingen kamp för du strider inte. Jag vill att underbara du ska få vara mer som DU är.

Love!!!

#6 - - H:

Det är jobbigt att sakna samhörighet. Att inte bli sedd och uppskattad för det man gör och den man är. Men samtidigt så är dom inte som oss, karlarna. Dom kanske uppskattar mer än dom ger uttryck för, hoppas jag iaf.
Kram H

#7 - - Anonym:

Allt du skriver är med så mycket känsla!
Om du skrev en bok skulle jag köpa den direkt!

Stå på dej!

Stor kram Erica

#8 - - Marie:

En bal på slottet kan vara helt underbar... eller åtminstone ett liv i harmoni, där man bli sedd och uppskattad!! Stå på dig, för du kan faktiskt ha ett sådant liv och lite till... men bara du själv kan skaffa dig det.

KRAM