Vi går på knäna...

Jag vet att det kän vara tufft med små barn. Något som är än mer tufft är en 42-årig bebis.
Ärligt talat, vad ska jag göra? Va d som kommer ur den medelålders mun vill jag inte ens
skriva, men det gör ont och sårar. Därom råder ingen som helst tvivel. Hur kan man bli arg
när ens barn har ont och är tillintetgjord av panik och smärta?! Idag kommer bvc hem till oss
igen. Jag tror att dem ska få lägga in oss (läs; mig och barnen!).

Har Du ngn erfarenhet av män som beter sig så här!?

Frågor/svar

Joa, vilken typ av rött te? Ett rooiboo vilket som helst eller något specifikt?!
Cam, fänkålste har vi dragit igång med och ser inte ut att ge ngn effekt.
Marie, minifom får man köpa receptfritt och det gör vi, maxdos (20 droppar)

Vilde har just fått på sig sin första klänning... *ha ha* ett bajsmonster bär
klänning. Allvarligt talat, det är något märkligt att klä på sin flickbebis.
Det är som att vara sex år igen.

Kolikbebisarna

B å d a barnen har kolik och vid alla instanser som vi når får vi ett hummande och ett huvud som åker på sned. Cam tipsade om "skrik och knip-droppar", men sådana skrivs inte ut förrän bebisarna blivit sex veckor, så där kvalar inte våra 11 dagars in. Allt hade fungerat om det inte varit för att mannen, som suckar och pustar. Han kallar det för terror. Och det är då det blir svårt. Jag vill skydda barnen. Jag blir en tigrinna. Mina fin fina bebisar. Alldeles bedårande ljuvliga!
Nu har jag tagit bort mjölkprodukter ur kosten och det kommer att göra mig till en pinne... Jag tror att jag har gått ner alla mina kilon sedan graviditeten och mjölkprodukter uteslutna kommer att göra viktnedgången än mer märkbar. Nej, nu märker jag att jag svamlar, så jag ska försöka nana...