Nu och då

Vi tittar på Nessers filmatisering av "Borkmanns punkt" på fyran.
I pauserna hinner vi bråka om pengar (tack för det fyran). Imorgon
kommer fönsterputsaren. Vem ska avlöna honom? Förmodligen
jag.Kanske gör vi det tillsammans eftersom hushållsnära tjänster 
numera är avdragsgilla(...) Åtminstone till hälften. 

Efter Nessers film följde en kort titt på dokumentären"En kvinnas 
bekännelse" som utspelar sig i ett ångande New York. Jag önskar 
att jag hade sett hela. Klippen från tvättomaterna tog mig tillbaka 
till min tid i London. Till nattbussen mot Barnsley och Brixton. Till 
vinbarerna i Camden och de där svarta unga männen, som alla 
sjöng rökig soul och var musikproducenter, av någon anledning.
Jag undrar vad som hände med brudarna från Katrineholm.
Vi delade en skabbig lya i Knightsbridge. Idag minns jag knappt 
vad de hette. Men mest av allt undrar jag hur min mamma tänkte. 
Hur kunde hon låta mig åka? Delar av det jag upplevde i London 
kommer aldrig att återberättas. Frågan är om jag ens har erkänt 
det för mig själv.
1 Annelie:

skriven

What happens in London stays in London... och djupt ner i ens undermedvetna ;-) Det är mitt motto iallafall. En stad för drömmar.

2 Anonym:

skriven

Jag lovar att inte göra det svårt för dig... du får allt du behöver av idéer och tankar... så får jag dina tankar också... allt gott. Anne-Marie

3 Cam:

skriven

Hur vet mammor om alla saker de varnar sina döttrar för tro?

Kommentera här: