Olika vi
man sket i vilket. På Skjutbanegatan hyllades godheten, små och stora
egenheter applåderades och vi grät en skvätt åt andra människors
framgång. Borta på Borlängevägen bekräftades missförhållanden
och endast oigentligheter kom att synas när dagen skulle summeras.
På Östermalmsgatan har vi nu en lallande idiot som gläds med mannen
då han lyckas sova gott och borsta sina tänder. Vilken lycka att bara få
finnas till!
"Ylande grisen" konstaterar att tiden är ur led, människor är åt helvete
för tjocka och sambon borde ha förstånd nog att börja sy kläder till samtliga
familjemedlemmar.
Järpen hade kunnat haft honom till låns ett par dagar till...
Kommentarer
Postat av: C
Och àtt hitta föreningen av dessa två olika världar måste vara näst intill omöjligt? Men det kanske går? Vad vet jag?
Skickar styrkekramar, C.
Postat av: V
japp, i princip omöjlig, gode C!
Postat av: Cam
oops - låter minst sagt kaotiskt?
Postat av: V
Cam: Nä, inte ett dugg kaotiskt. Bara ännu en dag på Östermalmsgatan...
Kram
Postat av: Annelie
Åh, det där med grundad trygghet är så viktigt. Jag hittade en artikel om en bok som jag tror att jag måste läsa:
http://www.aftonbladet.se/bocker/intervjuer/article1376558.ab
Postat av: V
Annelie: Jag vill också läsa Peter Kihlgårds "Kicki och Lasse"...
Trackback