Män pojkar och dylika vol. 1


Sanningen är att jag inte alltid har lockats
av skalliga arga män. Det har sett annorlunda 
ut.

Det fanns en tid då jag mitt hjärta sjöng
hjärtslitande zigenarserenader för en
ung mörklockig trummis borta på
Bangatan. 

Jag minns egentligen inte så mycket mer
än att jag för honom satt timmar i en utkyld 
replokal med väggarna täckta av äggkartonger
i Folkets Park. Jag vill minnas att jag tyckte
att de var ganska dåliga. Bandet, alltså.

Han var min första, riktiga, och det höll i tre år.


1 Lotta:

skriven

Honom minns jag... visst början han på M??

Kram

2 Vicktoria (moi):

skriven

Lotta: Jajamänsa, det var han. Idag kör han ambulans - livrädd för att behöva lifta med en sådan transport. Andra källor gör gällande att han har affärer i Thailändska grottor(!). Men vad vet jag. Det var litet rart. Då ;)



Kram, V

Kommentera här: