Ich habe angst


En hel sommar har passerat. Frukost lunch och middag
till fyra och ett halvt barn. Idag påbörjar vi inskolning på
ett nytt dagis. Jag trodde, på fullt allvar, att barnen skulle
glömma sina vänner och älsklingsfröknar på det gamla 
dagiset.
De senaste dagarna har varit en orgie i gamla dagisminnen.
Jag hade alltså fel.

Viggo tittade anklagande på mig häromdagen och undrade
hur jag så hjärtlöst kunde rycka upp barnen från dagis.
"Odd kunde ju fått byta dagis, men Vilde... Mamma, hon hade
ju faktiskt en bästis." 
Den kniven visste var den satt. Här sitter jag nu, på 
mamma-ångest-bänken och dinglar med fötterna. 
Undrar om det finns någon där ute som gör mig sällskap.




#1 - - Kristina:

Själv är jag glad om jag får en plats lagom till dess att jag ska börja arbeta heltid. Hon lät knappast övertygande om mina chanser, damen med makten. Så jag kan absolut komma och dingla med dig.

#2 - - E:

Och vips är dom alldeles uppfyllda av sina nya fröknar (som dom kommer älska som barn alltid gör så självklart!!) och sina nya små kompisar och sitt nya dagis (som är det bästa i världen, deras värld!!). Klart dom minns, så länge det inte finns nåt nytt, mer spännande, att jämföra med. Det här blir jättebra på alla sätt och vis ska du se! Men du, det dåliga samvetet kommer på köpet i samma stund som spermien når ägget tror jag. Och det får vi väl bara leva med! :0) Hoppas ni får en strålande dag allihop!



Kram//E

#3 - - Tove:

kan trösta Vilde och mamman med att finns en liten flicka på Rosenhill som blev av med sin enda bästis när Disa flyttade nyss... DEN lilla lfickan och Vilde hoppas jag finner varann.... och jag hoppas Disa finner nya vänner där hon börjar på måndag! GULP!

#4 - - Karin J:

Ajajaj vad mammaångest gör ont. Jag har också känt den, av samma anledning som du gör du. Men den gången blev det faktiskt inte bara bra, det blev mycket mycket bättre.

#5 - - V (moi):

Kristina; Vad har de sagt då? Jag ÄLSKAR placeringsassistenten på kommunen! Var har Ni sökt?



E: Tack E! Dina ord har fungerat som ett MANTRA - hela dagen :) Kram, V



Tove; Vi ska ta hand om henne. kanske adopterar vi henne. Vilde sa att "alla sprang iväg" idag. Ännu mera ångest. Men hon ser fram emot att träffa dockorna imorgon igen ;) Hoppas disan ska trivas!



KArin J: Grattis på bröllopsdagen! Jag tror att det ska bli bra. ÅH vad jag hoppas! KRAM

#6 - - Lotta:

Ojojoj, känner så igen din ångest. Här har vi ångest i stora högar. För oss har dagis alltid betytt oro och otur med allt möjligt. Det är ingen lugn och ro för mamma och pappa på jobbet. Har lust att säga upp mig och stanna hemma med barnen istället.



Men jag hoppas allt ordnar sig för dig, Vilde och Odd och att ni ska trivas så småningom. KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAM

#7 - - sofia:

Rosenhill var vår räddare i nöden när det begav sig för Hugo 7 år sedan när han bytte från Tegnérgården, myrorna kommer att trivas de med är jag helt övertygad om.Boel och Anneli var alltid klipporna när det stormade.

Stor kramen till Vilde! August längtar dessvärre tillbaka till sitt gamla dagis varje dag så jag förstår din ångest...

Hur man än vrider och vänder sig känns det aldrig riktigt hundra.

Puszi puszit!!

#8 - - Anna:

Det tror jag kommer med mammarollen. Tänk på all annan trygghet de har i sin omgivning. Mormor som verkar vara där med dem mycket, deras urgulliga storebror och andra vuxenvänner ni har runt er. Ni är kvar i samma stad och en massa andra saker som gör att barnen känner sig trygga.

Men det är klart att jag vet vad du pratar om!

Kram!

#9 - - Marit:

Ibland kan man känna att vi har för många valmöjligheter. Frihet, ja, men även ångest över att alltid behöva ställa frågan; har jag gjort det rätta? Jag lider med dig, men till din tröst kan jag säga att jag sett dina fina två dagar i rad nu och de ser ut att hitta sysslor i det nya. Annat var det med min I, han stod med båda händerna i munnen, armarna blöta av saliv, och såg helt skräckslagen ut den första halvtimmen. Han saknar de två stora killarna som tagit hand om honom så fint. Samma dagis, men nya människor.