Drömma-Lotta
Dagens tips:
dromma.blogspot.com
_______________________________________
vi börjar om
Jag hade för avsikt att titta på finalen i Robinson.
Jag trodde att Anna skulle vinna, men hoppades
på Jarmo. Sedan ljöd sirenerna och barnet skrek,
temperaturen som aldrig ville ta slut,
sjukvårdsupplysningen och sedan iskylan i magen
som nära på brände hål.
Jag såg att fel människa vann. Tokigt!
Hur tänkte dem då?
Nu är det en ny dag. Jag ska krama alla mammor
jag hittar, tempa barn och låta utflykterna bli
korta. Tre krassliga barn kan man inte skoja bort,
även om man är en jävel på att blunda.
___________________________________
Till alla mammor
Till alla er därute som gett liv, ska ge liv och har en
önskan om att ge liv. Men också till dig som begåvats
med livet och som förvaltar det på bästa sätt.
Ha en fantastisk dag!
Imorgon kommer min krönika till Er i Vlt (pappersversionen).
Tyvärr lägger man inte upp krönikor på nätet längre,
men det kan du säkert påverka om du vill ;)
Lärlek, Vicktoria
sjukt
Tre barn släpades ut för att se den fjärde
spela fotboll.
Ikväll har jag sjukvårdsupplysningen i örat.
Så kan det också vara.
Vickans minut
Idag orkar jag fram till klockan sju,
inte en minut till.
Då ligger barnen i sina sängar för natten
och det är tack och godnatt.
I fyra dygn har det vakats vid gråtande barn.
En krönika, som jag är nöjd med, har lämnats in.
Och nu är jag galet trött.
Fin fredag till Er. Helgen ser ut att bli fin.
En helg att njuta. Med soppslev.
Älska Promoe
Yta. Lyssna på den!
Mårten är k u n g !
_______________________________________________________
Håkan Nesser - nesser.se
Mamman kom för att rädda mig.
Jag lämnade snoret för en stund
och fann mig själv stående
framför rader av böcker.
Jag köpte en som ska bli läst
innan bokcirkeln ska träffas.
Just nu läser jag Håkan Nesser.
Det har blivit så, att jag läser allt
som han skriver.
Om inte annat så för att han har
vett att bo på Gotland, ibland.
Bra karl, den där Nesser.
Vad läser du?
__________________
Att känna tillhörighet
Vi
Mammaringen
Jag skriver om mammor.
b o n a d
drömmar...
en penetrerad själ
Trötta själar är inte att leka med.
Jag plåstrar.
Litet kärlek, varm mat och snäll
musik. Och spikmatta.
Alltid spikmatta.
Vilde says
"Mamma jag vill tjäna pengar!" ropar hon högt.
Det här kan inte vara min dotter, tänker jag.
Men det bådar gott mitt barn, det gör det.
Sannerligen.
Natt tre
Vi gör natt tre i det här sjuknästet.
Nu börjar jag bli trött.
Att älska t r ä n i n g
I slutändan kommer vi att älska Eleni - min stjärt och jag.
- Tveksamt! skriker stjärten emedan jag ler i mjugg.
Oh yes; we love you!
_______________________________________
Man blir som man umgås
Jag älskar hans tillfälliga umgänge
Onsdagstacksamhet (och våga nu inte tänka i pekoral-termer)
Ibland skulle jag vilja ha en klocka att slå i.
Du vet en sådan där som bartendrarna slår
i när de belönas med dricks.
Ja, en sådan. Men inte för att det haglar
pengar över snortorkande kvinnor, utan
för varje fin och varm tanke som tänks
men föremålet aldrig blir träffad av.
Så till Er; mina närma, gamla elever med
ljuvliga föräldrar, till dig på Ica, till Kloak,
Levins, Unik och mina kollegor, till hans
nya och till hans gamla. Och till dig som
bemödar dig att läsa, du som vågar vara
ärlig mot dig själv och mot mig. Till dig
som tror på sanningen och kraften i att
våga visa värme och kärlek. Till er;
*klong kling klong*
Kram, Vicktoria
bacill bacill
My lord. Jag la mig tidigt i hopp om att natten skulle spenderas
i sängen. Så tokigt av mig. I natt har sjuklingarna ynglat av sig.
Nu har jag tre små barn med feber och skällhosta. Och det är
Vilde som beskriver det bäst.
Vilde: Mamma jag är liten.
Moi: Jasså är du liten idag?
Vilde: Ja, Vilde liten. Mamma STOR!
Så nu ska stora mamman fortsätta med det som hon är
bäst på; torka snor.
Kärlek på en onsdag.
Om barnen är vakna får morsan lida
Jag har varit vaken sedan klockan sju igår morse,
så jag besparar dig mitt svammel. För nu är det
inte jag som är den vassaste kniven i lådan.
Nattkram, V
Fri yoga - spikmatta
Jag ligger på spikmatta.
Imorgon ska jag yoga på
lunchen.
Nu när vi har presenterat
oss för varandra kanske
du vågar hänga på.
Jag har friplåtar.
Let me know!
Kram, Vicktoria
Anna W
Han har stuckit igen. Med laddaren i packningen.
Vill du äta lunch? Vi vill, Beppo och jag.
Kram, V
Det var Henka som kastade
Jag är en hemmagris, litet seg och asocial.
Ibland svarar jag i telefonen, men oftast är
den borttappad med signalen på ljudlöst.
Tragisk, med andra ord.
När jag fyllde år i november fick jag en
läskig present; läskig och härlig.
Sandra hade köpt två biljetter till Schyffert
på Konserthuset. Härlig för att jag älskar
Henka och läskigt för att jag vid det här
laget var stor och gravid som ett hus.
Sandy och jag kom iväg. Och för mig var det
så mycket mer än bara den föreställningen
som alla hade möjlighet att ta del av igår kväll
på Svt. För mig var det ett spöregn i myntinkastet.
Den ena insikten efter den andra träffade mig
mitt i magen. Insikter som jag fortfarande bearbetar.
Igår fick jag för mig att jag skulle skriva ett brev
till Henka. Idag kom livet i mellan. Och i morgon
vet jag inget om.
Men jag är tacksam för mina nya insikter och
tycker mycket om Henrik som är briljant.
Men mest älskar jag Sandy som ger mig
upplevelser och rejäla käftsmällar när jag
har förtjänat det.
Ny länk
Anna Kropp är mamma och kvinna.
Hon bor i New York med sin familj.
Du hittar henne bland mina länkar.
Varsågod!
För Vilde (och mamman)
Jag har levt så drömlöst, men nu har jag lovat mig själv och Vilde
ett äventyr. Om inte för min egen, så för Vildes skull.
Jag vill ju ogärna att hon ska behöva stoltsera med en morsa
som aldrig gjorde något för sig själv och livet som hon belönades
med.
Så nu fröken Vildan, mamma har en plan.
Kärlek.
det funkar
Jag är så glad att jag frågade vilka som faktiskt läser här.
För det är klart att man undrar, speciellt när jag ibland
feltolkar något jag hör bakom min rygg eller möts av ett
leende. Och det händer ju att jag ibland står och rapar
upp saker som vederbörande redan känner till.
Men tack för att du tog dig tid och skrev några rader,
det betyder mycket.
I övrigt är det kaosigt. Det löser sig, det gör det alltid.
Jag har i vilket fall träffat trevliga, starka och härliga
människor idag som har satt guldkant på dagen.
Vilde, Beppe och jag har fikat. Barnet älskar att fika.
Hon valde kaféstolen framför gungan. Hua ;)
Kvällen avslutades med träning med fina Isabel,
familjekaos och en stor skål glass. Så nu så;
välkommen måndag!
Kramar, Vicktoria
vem är du du och du?
Jag minns när biblioteket någon gång
ibland hade inlämningsdagar då man
kunde lämna tillbaka sina låneböcker
som skulle ha lämnats tillbaka sedan
lång tid tillbaka.
Plånboken och samvetet slog
kullerbyttor av pur glädje.
Nu har du chansen även här,
för vem är du som läser varje dag
och i princip hela året utan att
säga något. Ge mig en hint.
Kan det vara så att vi är gamla
kollegor eller t om släkt?
Eller är det så lyckligt att du jobbar
på mitt Ica, har varit min elev
eller har du bara ramlat in av
ingen särskild anledning alls?
Det kostar ingenting, bara några
knapptryck. Och jag lovar att hjula
runt litet här i skokartongen.
_________________________
Knack knack
Han är i princip okontaktbar. Svarar bara när han själv vill.
Nästan aldrig, med andra ord.
När lillebror föddes var jag säker på att han skulle ta det hårdast.
Istället var det syster som agerade gråterska.
Aha, tänkte jag, jag hade fel. Den mammiga pojken var helt
ointresserad av det nya lilla knytet som tog all mammas tid.
Vad skönt, funderade jag vidare, och andades ut.
Litet mer än fyra månader har passerat och storebror har
fortfarande inte brytt sig om lillebror. Han har i och för sig
en syster som agerar lillmamma, så det blir inte så tydligt
förrän hon är iväg på annat, att han fullständigt ignorerar
den nya inkräktaren.
Svettig funderar jag över vad jag har ställt till med.
Är jag helt blåst som inte har sett hur det faktiskt är
och valt att tolka ointresset som ointresse när det i
själva verket handlar om sorg, frustration och ilska.
Hur korkad får man vara?
Nåja, jag ska rota vidare i den här korgen av sorglig skuld,
dåliga gamla samveten och annan trasslig dynga.
Om en stund kommer ett utlånat barn hem. Tack Majken!
Fin lördag önskas!
Kram, Vicktoria
Gräsänka onsdag till söndag
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka,
hela telefonkatalogen och kasta nyckeln i
sjön. Ja, det gör jag verkligen.
Men ikväll spelar det ingen roll. Jag är så sjukt
trött att jag inte orkar tänka en vettig tanke.
Det borde banne mig vara förbjudet att lämnas
ensam med en fyramånaders bebis, en seg
tonåring och TVÅ barn i trotsåldern.
Yes, indeed!
Förvisso kan tonåringen hjälpa till om det kniper,
men först efter en trilijon brottningsmatcher av
sorten "jag ska bara". Med andra ord slutar det
med att jag gör det själv.
Alla ska utfodras. Frågan är om alla verkligen
har fått mat idag. Det är möjligt att det inte blev så,
för jag serverade bara lunch, middag och mellanmål
när de skulle serveras och inte på några hokus
pokustider när vederbörande hade lust att äta.
Mitt på dagen fick tonåringen vara barnvakt åt
två sovande troll, då jag och Beppe gick iväg
och tränade. Beppe tränade i barnpassningen
och mamman lyfte litet vikter. Halleluja!
Nu är det hej öronproppar och gott te.
Kram, Den Utskitna Morsan
Att sno pärlorna från svinen
Här sitter jag i en muggig lya i arbetarkvarteren och oroar mig över Maggan (Graaf).
Men så hittade jag hennes och Kims (Kärnfalk) blogg hos Bloggfamiljen, så nu vet
jag att hon har det bra...
Bra brudar ska ha det bra.
ansvar
Och så blev det i s k a l l t i magen.
ohälsosam läsning alternativt jag är en förbannad hycklare
Fina ljuvliga Maggan.
Och så var det Magnus Grisen Hedman.
Vilken förbannad idiot! (Ja jag vet, inte ett
dugg nyanserat. Men vem bryr sig?
Det är trots allt min blogg.)
Nu hoppas jag, vid gud, att hon inte
tar tillbaka honom igen.
Grrr voff!
Jag läser vidare om Noomi Rapace.
Men mest det som inte går att läsa
i text, men som flaggas mellan raderna.
Och då vill jag slåss.
Nu ska jag inte läsa mer. Utan fortsätta
stoppa huvudet i sanden för att slippa
se det som blinkar febrilt, red alert, på
närmare ort.
Skönhetsanalfabeten 1.3
Lugg. Perfekt igår.
Idag - i höjd med ögonbryna.
Mysterium.
arv och miljö 1.1
Herregud! Var har de fått det här temperamentet ifrån?
the gräsänkablues
Så många barn - så litet tid
tråk
Ytterligare en dag och kväll som spenderas
tillsammans med joner och atomer.
_______________________________
Ett halvt liv senare
För ett halvt liv sedan mötte jag mannen med de många orden.
Han strödde friskt och den som talade med liten röst vann.
Jag vann aldrig.
På den tiden lät jag rösten göra osofistikerade kullerbyttor över snubbeltråd,
som han roat snitslade banan med.
Vi hade aldrig särskilt roligt, han och jag.
Han var rik. Rik, snål och snorkig.
Och jag var ung, naiv och alldeles för angelägen om att bli älskad.
Det finns dem som tror att rikedom är förenligt med generositet.
De tror fel.
Egentligen skiter jag i pengarna. Vem bryr sig om stålar, liksom.
Men det är fint om det slösas med värme. Det är en fördel.
Han viskade och jag skrek. Inombordaren skrek efter mer.
Men det var bara tyst.
Ett halvt liv senare, med öronen fullstoppade med öronproppar
och vardagen kantad av färgkoordinerade ungar längtar jag
tystnad. Och värme.
kärlek till en myndighet 1.6
____________________________
gotland - om hösten
Jag drömmer Gotland. Tyvärr tycks jag ensam om den drömmen.
Han som bor här längtar golf. Så till hösten, när alla turister har
åkt hem, havet är varmt och mamman har ett körkort packas
barnen in i bilen och vi tar oss till Fårö. Kanske kommer den
Gotländska vinden att få rufsa till våra anleten rejält under en
längre tid. Jag vill gärna tro det i varje fall.
kärlek till en myndighet 1.5
Kära Försäkringskassan!
Det är bara jag igen. Jag vet att jag tjatar,
men jag måste få veta. När kommer mina pengar?
Jag menar inte att vara så blödig, men jag gråter litet nu.
Hoppas att mina tårar inte på något sätt ska påverka
din dag i en negativ riktning. Jag menar, jag vill ju inte
vara till något besvär. Jag har en hungrande man och
några barn att mätta. Så snälla Herr Försäkringskassa,
tror du att du, mot förmodan skulle kunna betala ut
mina pengar?
Din tillgivne,
Vicktoria
Vurm.se
Jag skulle shoppa mig lycklig hos Vurm.se om det inte vore för
den älskade F-kassan (ja, de har gjort de igen eller rättare sagt
de gör det ALDRIG; betalar ut pengar i tid om ens någonsin).
En fjortonårings makt över sina småsyskon
Igår vann Bajen mot Malmö med 1-0. I morse fick Bajens ordförande kicken,
samtidigt som jag blev vittne till följande lilla "samtal".
-Vilka heja på, Beppe? säger Vilde uppfordrande med huvudet på sned.
Beppe tittar glatt tillbaka. Vilde ser pillimarisk ut, tar sats och skanderar.
- Hammarby hammarby hammarby!
- Det här börjar fanimig gå över styr! suckar pappan trött.
Skönhetsanalfabeten 1.2
Hela familjen har tvättat håret med det fantastiska schampoot
med en efterföljande behandling. Guldlock tycks än mer lockig
men nu med fantastisk glans, lilla herr hårfager är så fin att han
kommer att få ha den där manen hela livet, storlock tycks nöjd
och mannen utan hår kände sig diskriminerad och svamlade
något om att även han har hår om han låter det växa ut.
Tror han ja, sa Viggo och jag unisont. I morgon är det jag som
färgar håret i en vårig svart nyans.
______________________________________________
lika barn
Hittar en gammal bild på Vilde och
konstaterar att de är lika; Beppe
och hon.
Mumbojumbo
Det fortplantas lätt då livet är rörigt.
Japp, jag talar utifrån egen erfarenhet.
Också.
Nåja, jag log i mjugg då insikten träffade
mig mitt i plytet och hela inombordaren
bubblade av skratt. För det gick liksom
inte att undvika den lätt höjda hakan
som uppfordrande gav mig ett "haha,
det var visst på riktigt, jag sa ju det!".
Absolut, det är på riktigt. Jag ser nu
och när jag sedan fortsätter att se saker
som du inte vill höra, då ska jag hålla käften.
För det är liksom ingen mening att skrika
för döva öron.
Men du ska veta att jag aldrig gjorde det för
att vara elak. Aldrig för att vara elak.
Men varför är han så grön i ansiktet,
det lilla lammet?
Fynd - Iloveikea.se
Under en period i livet kunde jag Ikeas sortiment utan och innan.
Idag är jag mest intresserad av annat i möbelväg. Eller om
sanningen ska fram försöker jag vara så ointresserad som möjligt,
eftersom livet i en skokartong inte inbjuder till några större inköp.
Inte av mig åtminstone.
Igår hittade jag en Ikea-relaterad sida och fann ett bord som jag letat
efter i några år. Kanske åker jag till Stockholm för att köpa det idag.
Hur har du tänkt förvalta dagen?
mamma barn barn barn och barn
Han var med och lekte i sin egna tysta bubbla,
med mig och oss exkluderade. Lät oss sedan
förstå att allt kändes pissigt och försvann.
Nu leker vi vidare utan honom.
Tjoho!
Vi leker mamma-pappa-barn
Idag ska vi leka hela dagen. Först ska vi leka titta fotboll.
Sedan ska vi leka mamma-pappa-barn goes Barnfestival.
Och ikväll måste jag komma ihåg att det är läggning
innan kl.20, för barnet har fått för sig att det är lämpligt
med uppstigning vid 4-snåret.
Fin lördag!
Skönhetsanalfabeten 1.1
Sanna mina ord jag är en skönhetsanalfabet.
När jag strax innan jag fyllde trettio färgade
håret för första gången var omgivningen chockad.
Pukor och symbaler; Vickan var svarthårig.
Jag trivs väldigt bra i svart hår. Men så har vi
det här med solen, som också tycks tycks
uppskatta en näve färg. I vilket fall äter den
hårfärg med glupande aptit.
Men inte nu längre. Kloak har ett nytt märke
som heter Pureology - lösningen på problemet.
Ett märke som får veganer och människor med
ekotänk att sjunga sin lov. Och som bevarar
färgen länge och tar hand om behandlat hår
på bästa sätt.
Det är utan parfymer men med eteriska oljor,
vilket ger en härlig spa-känsla. Halleluja
för det lilla trötta mammahåret som har räddat
sig kvar uppe på huvudet.
Fortsättning följer.
__________________________________
vi gottar oss
Odd: Man MÅSTE äta kaka!
MOi: Helt riktigt min son. Man MÅSTE äta kaka!
Livet blir faktiskt litet roligare med en näve gotta.
Eremitsambo
Därför bor hon i en grotta på Gotland fem månader
om året, själv. Detta trots att hon har tre barn.
Hon förklarar det med att hon inte kände att hon
hade en naturlig plats i familjen då hon var liten.
Att hon inte blev sedd och därför väljer att leva
eremitliv en stor del av året.
Sedan ljuder trumvirveln och en betydligt yngre
man intar scenen och han presenteras som
kvinnans grottman. Han hade under föregående
år "provkörts" i grottan och det med bravur.
Nu är han hennes ordinarie och ingår numera
i första femman.
Eremitlivet som blev något annat, liksom.
____________________________________
Soffans bokcirkel
Jag var fräck och bjöd in mig själv, i princip.
Bokcirkel, smaka på det... Njutigt.
Tänk att få läsa och prata böcker tillsammans.
Det är en våt dröm sannerligen.
Det var då det slog mig; kommer de prata
någonting om Per överhuvudtaget?
Om inte, vad ska jag då prata om?
Karin kom upp med den briljanta idén
att hon till nästa träff med bokcirkeln
kunde föreslå boken Bandygalen
Och då blev jag med ens alldeles trygg.
Vi var tillbaka hemma på mammas gata.
Vilken tur!
Jag menar, man vill ju inte verka korkad.
Hint
http://www.youtube.com/watch?v=z9DaRi54dgU
ett ganska stillsamt torsdagsjoller
levnadsglad och jollrande att det inte gick att
ligga kvar i sängen längre. Så nu sitter vi här,
hålögt, och tittar på en mjuk och len bebis som
sjunger sina mildaste sånger.
Och jag ska inte ljuga, jag skulle ge en hel del
får att få sova länge när som helst och hur som
helst. Så idag blir det inget Pinglan för mor och
barn. Planen är att gammelmormor ska få sig
ett besök därefter äter vi lunch med Marko.
Fin torsdag.
Reviderad version: Mor och barn träffas i sängen
fram till kl 13. Allt annat är en omöjlighet.
ZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
...
Det ekar
tomt
och kallt
i mig
Odd i början på en lång resa
Liten och modig med en rosarandig mössa
tar han sig fram på sin trehjuling bort från
mig.
Jag tänker att det är nu det börjar, hans
frigörelse. Han kan själv. Och när han
inte lyckas gråter han stora och alldeles
runda tårar i vetskapen om att han faktiskt
måste ta hjälp.
Väldigt liten med viljan om att vara stor
bort från mig.
bokbandy
Jag är fullständigt nedskiten av fördomar,
speciellt vad det gäller idrottsmän.
Därför var det litet extra speciellt med Kruse.
Han hade kunnat få ingå i min bokcirkel,
om jag hade haft någon. Men nu flyttar han
tillbaka till Falun.
Hej då Johan!
Till J
Ett förtydligande:
Ordet ärkecp är förvisso hemsnickrat, men inte av mig.
Och nej, jag är inte heller särskilt road. Inte alls, faktiskt.
Kram, Vicktoria
Mannen är ett geni
http://petterskukblogg.blogspot.com
Jag förstår om du inte attraheras av att få en manslem i ögonhöjd lagom till tiokaffet.
Du behöver inte oroa dig. Petter är all about beauty. Enjoy.
________________________
Oomkullrunkelig
hade mycket fint att säga om Beppe idag.
Men det betyder inte att hans mamma
tänker rösta på henne för det.
Och nu slog det mig; är inte Linda Skugge
och fru Bildt väldigt lika?
12 maj - 2oo9
Mina kärlekar
ärkecp
med ett gigantiskt isblock i magen
och tänkt att nu, nu är det dags.
Barnen tittade undrande på mig
när jag kom hem. Kanske tänkte
de "Aha, är det så där ett ärkecp
ser ut!" eller så var det bara
ännu en dag på Östermalmsgatan.
Och inga frågor på det.
trösterikt
äta sina kräkor,
tänkte hon förtröstansfullt,
reste sig och borstade av
sig på knäna.
och så litet längtan
Jag läser något, litet oklart vad,
men det får mig att längta till
Stockholm.
Jag tror i varje fall att jag gör
mig bäst där. Och på Fårö.
Det känns så - i hjärtat.
Välbefinnande på alla nivåer
Jo, det här med hår. Tidigare har jag tänkt
att det trots allt b a r a är hår. Men det är ju
inte riktigt sant.
För du vet hur det är när du byter stad och
om du har otur så bor du så långt bort att
det inte blir ekonomiskt försvarbart att resa
"hem" för att bli friserad, gynundersökt
och allmänt rundsmörjd.
Så om jag, mot förmodan, flyttar tar jag
med mig glittret och alfahannen på
(frisöreriet) Kloak, Helena hos (gynneriet)
Lundholm och Sars på (smörjeriet)
Servicehälsan.
Och ingen av dem ägnar sig åt att
prata (st)runt, vilket uppskattas.
Jag tappar hår och nu hoppas jag att
Marko har en plan. Jag återkommer.
jag får mig litet ungerska till livs
För att som liten, under flera tillfällen,
ha fått stå och vänta på att
tulltjänstemännen skulle äta och sova
klart vid den Ungerska gränsen,
så blir jag inte förvånad
när jag ser på "Spårlöst" där man
stöter på patrull då det kommer till
pappersexcersis.
Egentligen är jag alldeles för trött
för att att titta på tv, men det var länge
sedan jag hade teven för mig själv.
Sista avsnittet av Familjen Bonnier
var fascinerande. Och nu vill jag
gärna ta tillfället i akt och lyssna
på litet ungerska innan jag somnar.
Liten gör stor upptäckt
Odd och mamma gjorde Domkyrkan idag. Och så Beppe förstås.
Vilde och pappa har åkt till landet.
Nattkram!
I mormors brf lämnas inget åt slumpen
_________________________________________________________
Och så litet mamma-ångest
Mor och barn hemma hos mormor Foto: Mamman - but of course
Gör du som jag, fotar dig själv tillsammans med barnen,
för att det ska finnas foton på er tillsammans om något
skulle hända?!
Så att de inte ska få för sig att du aldrig var där.
Ibland tvingar jag omgivningen att fota mig och
barnen. Och jag som hatar att vara med på bild
får till ett stirrigt uttryck som förmodligen ger mer
skrämselhicka än varaktiga goda minnen av en
förlupen kvinna.
Denna förbannade mamma-ångest!
Beppe f y r a månader
Älsklingen är nu fyra hela månader, väger sex pannor och mäter
sextiotvå centimeter över havet. Och suger på tummen.
Stora och små
till baby
Mitt ställningstagande för kvinnorna i allmänhet
och henne i synnerhet fick långt större konsekvenser
än vad som var avsett.
Bocken, boven och mannen med den manupilativa
genen lyckades, återigen, få omgivningen att dansa
runt hans snabel. Och gick naturligtvis själv ljugande
ur det hela utan en endaste skråma i den välpolerade
ytan.
En av hans mest dansanta vänner var h a n,
hennes viktigaste och bästa vän.
Kanske var det här långt värre än hur det såg ut
tidigare.
Jag är ledsen, hjärtat. Min avsikt var god.
Jag ä l s k a r DIG!
___________________________________
Denna dagen
Denna dagen ett liv. Vi kom liksom
aldrig igång efter pappans hastiga
uppdykande i morgontimman.
Ärligt talat vet jag inte vad som blivit
gjort. Vi har ätit litet godis, gosat
lillebror och läst många sagor.
I morgon kommer Toby och Henka hit,
sedan ska jag försöka ta mig till mormor
som kan behöva ses till nu när mamma
är bortrest.
Nu går jag och lägger mig.
Nattkram, Vicktoria
Poor Guif
För hundra år sedan när jag var handbollsfru
(ja, jag vet, det kan tyckas lössläppt med t v å
idrottskillar under en livstid;) tyckte jag att GUIF
var det vidrigaste laget, som hade de mest
hängivna fansen. Det var t om läskigt att nöta
samma träbänk som de riktiga entusiasterna.
Idag tyckte jag däremot synd om GUIF som
förlorade handbollsfinalen mot Alingsås.
nattliga besök
Jag tvättade golvet innan jag la mig igår.
Det är nämligen något av mina bästa
överlevnadstrick; ett rent golv att dra fötterna
på när det är okristligt tidigt och man egentligen
inte vill gå upp.
När jag masade mig upp, strax efter sex i morse,
var golvet lerigt och äckligt . Allt annat än skönt
att glida fram på.
Klockan fem var det nämligen en hamrande
idiot utanför fönstret som propsade på att få
bli insläppt.
Mot uppvisande av legitimation blev snubben,
som osade finkel, insläppt. I handen hade han
notan från Lydmar, taxin och Grand Hotel.
Idag lär han få dricksa fint på den här syltan.
Också.
Stenmark
Män... Och kvinnor.
_________________________________________
k ä r l e k
Hejdå!
Vi drar nu, Lindan och jag,
hem till Dregen och Pernilla.
För kärlek stavas:
Pernilla Andersson
och Dregen!
Så vi drar nu, Lindan,
allergimedicinen
(katten) och jag.
Puss, L och V
_____________
att tea och bara vara
Min mamma har haft den goda smaken att i morse sätta
sig på ett plan mot Mallis. Hoppas solen kysser lagom.
När hon gjorde Marocko i november förra året chockades
landet av snöstorm. Den första någonsin i landets historia,
typ.
Här smattrar regnet mot fönsterblecket. Och jag känner mig
väldigt nöjd med att få vara härinne tillsammans med varma
ljus, musik och gott te.
Barmhärtig afton.
Vicktoria och livsrummet
Vi bor ju, som bekant, förbannat trångt.
Men ikväll är jag mol allena, så när som
på Odd, Vilde och Beppe.
Ikväll är det jag och godisskålen, när
barnen har knoppat in. Jag, godiset,
tystnaden och en hel massa fria kvadrat
att dansa på.
Välkommen kväll!
_____________________________
Unik
Vi var hos Denice igår,
brudarna och jag.
Vi lyssnade andäktigt.
Wow!
__________________
ekande tyst
Jag vet inte vad som händer.
Helt plötsligt blir det bara tyst.
Den pirrande känslan drar i
handbromsen och jag håller
andan.
Var är du? Och vad tänker du på?
att skrika i tysthet
Jag är ju inte så banal, egentligen.
Men blommor och träd får symbolisera det där andra.
Det där som inte får sägas högt. Det där som borde
skrikas ut över hustaken, men istället sväljs ner
tillsammans med ett stort glas vatten.
_______________________________________________________
Och våren...
Myror, mamma!
"Myror mamma, myror!"
______________________________________
Mormor och livet
Idag blir hon 89 år, kvinnan
som har gett liv åt fyra barn
och bakande broderat ut sin
livshistoria. Mormor Borbala
har mig nära hjärtat och jag
hjärtar tillbaka med full kraft.
Szeretlék!
___________________
Skokartongen från helvetet
_________________________________________________________
5/5 - 2oo9
fina ord att lägga huvudet på
som len bomull runt mitt hjärta.
Var rädd om mig
och låt världen få veta
att jag är viktig.
Kanske kan du, när du får tid,
tala om det för mig också.
se upp!
Länge, men inte hur länge som helst.
En dag svänger karmahjulet
och det finns det inget som
kan rädda dig.
Idiot!
Halleluja och godmorgon
Odd lägger sig på golvet med täcke och kudde.
Odd: "Pappa, jag sover!"
Dad: "Vad bra Odd. Vilken tur att vi har golvvärme."
Mum: "Golvvärme?! Vi har väl inte golvvärme!"
Dad: "Nä, men det är bra om han lär sig ljuga.
Lär han sig ljuga kommer han att klara sig
bättre. Vilde, du kan berätta för alla på dagis
att vi har jacuzzi."
(Herregud) Godmorgon!
Vicktoria hjärta Dig
Det finns så mycket kärlek i den här kroppen.
Ja, faktiskt så mycket att det skulle kunna ses
som pekoral om jag fick för mig att sjunga om
det.
Sandra säger att jag slösar den på fel sorts
människor. Det är möjligt att hon har rätt.
Men fanns det inte något gammal talesätt,
som man brukade skriva på sin ryggsäck
när man gick på högstadiet, som löd;
"Älska mig mig mest när jag förtjänar det minst".
Här kan alla rövhål få litet av kärlekskakan
med andra ord.
Nåja, egentligen inte. Men helt sant är att
jag tänker på Dig oftare än vad Du anar.
Love, Vicktoria
Nya Vlt.se
Jag ska skriva krönika den här veckan
och noterade idag att mina krönikor
inte längre ligger uppe på den nya
omgjorda Vlt-siten. Förresten finns
inte Barnen och vi alls på nätet,
vilket jag tycker är synd.
Nya vinda blåser på Vlt och vi får se
om jag får fortsätta skriva.
Titta in du också och var med och
påverka framtidens Vlt.
_____________________________
må bra
Jag behöver träna för att orka leva.
Det kan låta "hurtbulligt", men för mig
är det livsviktigt. Mina diskbråck lever
rövare om jag inte rör på mig.
Dessutom har jag en tendens att ramla
ner i djupa hål om jag inte kommer iväg
för att få utlopp. För att inte tala om den
obefintliga aptiten.
Under en tvåveckorsperiod har jag tränat
dåligt, för att vara jag. Barn har varit sjuka
och jag befarade ett tag att min näsa
kolliderat med den berömda väggen.
Så ikväll har jag tränat. Äntligen!
Nu har jag ätit och står i kö för att få komma
in i duschen.
Kvinnofälla
Gnagande oro i magen över
barnen: tänk om jag inte SER
dem tillräckligt, tänk om jag
inte HÖR vad de faktiskt säger.
Hör jag mellan rader?
Ser jag skuggskiftningar?
Är jag tillräcklig?
Befinner jag mig i nuet?
Finns jag överhuvudtaget?
Och nu ska jag tvätta golv
och baka innan barnen
kommer hem.
Skriv på!
http://www.freedawit.com
Om du kan din BKO
Jag och Pärra pratar bröllop. Nej inte vårt.
Vi lyssnar på Bo Kaspers och jag berättar
att Bo Sundström är den enda mannen som
jag någonsin har friat till.
Pärra: Varför då?
Jag: Ja, varför inte?! Han skriver som en gud!
Pärra: För att han går ut och köper tidningen hela tiden.
Och är aldrig hemma. Därför.
Jag: Ja, det är väl bra?!
Pärra: Jo men han kommer hem först tre dagar senare.
Jag: Men han talar ju i varje fall om var han ska(...)
___________________________________
Helgen i korthet
1 maj på Anundshög.
________________________________________________________
Jo det går...
Tidigare var jag att betrakta som en organisatorisk-analfabet.
Men det har växt bort. Sannerligen.
Jag antar att det måste göra det, när man är mamma till f e m barn.
Idag går jag inte ut förrän jag måste, d v s när Viggo spelar
match på Blåsbo IP kl 16. Det här allergin kommer att ta död på
mig. Om inget annat hinner före.
Kram, V
Att flytta
Jag är så missnöjd med blogg.se.
Ingenting fungerar. Jag borde flytta.
Men var? Tips önskas.
*snörvel*
Allergibajs!
orden
Jag såg den där filmen
som skrek ut det där
som ibland
viskande
träffar mig
i solar plexus
en torsdag i maj.
Men jag vill inte
lyssna
och nu har
jag redan
glömt.
gammalt är nytt
Jag har trampat runt knähögt i barndom
och drypande tonårstid idag.
Allt som gått förlorat och allt som erövrats.
Haga, Gideonsberg och Skiljebo är
inte alls vad det har varit. Inte alls.
_____________________
på stående fot
Hela dagen har spenderats utomhus;
på Anundshög, på mormors balkong
och tittande på Viggos match på
Hamre IP.
Beppe och mamman har promenerat
till och från alla aktiviteter, så vi har
tillryggalagt timmar och mil tillfots.