T å l a m o d
Hon var här. Överallt var hon och rotade,
in i varje litet skrymsle av mina skyggande
öron och planterade sig vidare ut i kroppen.
Historierna var desamma som tidigare,
med skillnaden att människorna tycktes
en smula tjockare nu än då.
Så mycket förakt och så litet
självkännedom i en och samma kvinna.
Det måste vara något slags rekord,
tänkte jag när jag låste dörren efter henne.
I morgon kommer hon igen och jag hoppas
att självbehärskningen ska stå mig bi.
Igen.
Kommentarer
Postat av: LIvet runt 30...5
Låter som ett typiskt svärmorsbesök.
Trackback