Adhd-föreläsning i Västerås (Sumpan och världsmetropolen Borlänge)
Pärra och Annika berättar hur det ligger till...
Det är skönt att gråta
Stenmark
Det finns vattenpolo och så finns det matchen mellan Ungern och Ryssland 1956
Apropå den rafflande vattenpolomatchen i Superstars(...)
Vilde says
- Mamma, jag vill ha frukost!
- Säg till pappa. Jag matar Beppe!
- Nä, det går inte.
- Vaddå går inte?
- Han förstår inte.
sova får man göra sedan
Nu har jag inte sovit på två nätter.
Inte sovit alls.
Mina barn tycks tycka att sova i skift
är en bra grej.
Jag är inte lika entusiastisk.
Inte min kropp heller.
Kan det vara så att jag har feber?
____________________
Vilde says
- Mamma, idag lekte jag städa. Det var inte kul!
att roa sig
Bukowskis auktion av Bergmans lösöre över
nätet i närmare fem timmar.
Solly, jag säger ju att jag är lika spännande
som torkande målarfärg. Det värsta är att jag
på fullt allvar tycker att det är en rafflande
tilldragelse.
Bl a har en sprattelgubbe i papp, en gåva från
Ingemars barnbarn gått för 29.000.
Barnarbete är inte alltid av ondo.
I morgon är det jag som gör ett besök på
Panduro.
Nu sitter jag och inväntar Schackpjäserna
från Det sjunde inseglet.
http://www.kloak.se
Kloak bjuder på värme, njutning och kärlek. Allt emedan du får håret klippt.
Och så var det de där med fredagar
och vin ;)
_________________
http://pandamamman.blogspot.com
Pandamamman börjar lista sitt 00-tal (2000-2009)
Antal stadigvarande pojkvänner: 2
Antal äktenskap: 0
Antal barn satta till världen: 3
Antal bostäder: 5
Antal kalas-fyllor: (...)
Antal färdigskrivna romaner: 0
Antal utslitna par Converse AllStar: 2
Antal halsfluss: 5
Antal klamydiatester: 0
Antal tatueringar: 0
Antal försök att gå i terapi: 1
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: 0
Antal provade p-pillersorter: 1
Antal mobiltelefoner: 5
Jag följer hennes exempel.
Antal stadigvarande pojkvänner: 2
Antal äktenskap: 0
Antal barn satta till världen: 3
Antal bostäder: 5
Antal kalas-fyllor: (...)
Antal färdigskrivna romaner: 0
Antal utslitna par Converse AllStar: 2
Antal halsfluss: 5
Antal klamydiatester: 0
Antal tatueringar: 0
Antal försök att gå i terapi: 1
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: 0
Antal provade p-pillersorter: 1
Antal mobiltelefoner: 5
Många telefoner, men få rafflande könisar alltså.
10-talet kan komma nu.
Med nya rafflande siffror i innerfickan. Bring it on!
http://annemariekorling.blogg.se
I dag är det femton år sedan Estonia förliste. En tanke och en kram till de efterlevande.
_______________________________________________________________
Om det går åt helvete kan man lika gärna göra det till en dans
Happy måndag!
note
Allt är som bäst när ögonblicket
infinner sig där du är ett med
upplevelsen.
Som vackrast är det då du vågar
vara där med det fina som är du.
________________________
_______________________
3oo2
Otroligt! Jag insåg just att det har nedtecknats 3002 inlägg här.
Oj!
__________________________________
Träningstips!
Om du saknar gymkort och har planer på att börja träna,
så vill jag passa på och tipsa om n'Joys erbjudande
till kalaspris; 249 kronor per månad.
Ring 021-417000 för mer information hos en
medlemsrådgivare.
______________________________________________
Det stormar
Han känner ingen glädje, säger han.
Jag nickar förstående och konstaterar
att vi sitter i samma båt och ror som
galningar på den har stormiga plätten,
som är vår.
Och båtjäveln slår runt gång på gång.
Jag antar att vi får göra det på
kommando, annars finns det risk att
ingen av oss klarar av att ta oss upp
i båten.
Happy Söndag!
Älska september
September. Jag älskar septembers varma tillåtande vindar.
Vi leker, äter chokladbollar och bjuder varandra på påtår,
jag och Vilde.
Beppe sover.
Odd tittar på biffiga killar med ryska namn. Och jag undrar
hur sjutton det var ställt när mitt lilla socker fick heta
Sergej i andra namn. Beppe Bosse Sergej.
Det och andra gåtor kan man försöka sig på att lösa när
september tar sats in mot oktober och karg kall vinter.
Rönnbären lovar köld.
Morgonstund har träning i mun
GOD MORGON!
Vilken natt. Nu häller vi litet
träning på den här morgonen,
så blir allt bra!
Kram från Beppe och mamman
Beppe, Skavlan och jag
Skavlan, Beppe och jag. Vilken kväll.
Ingenting har vi gjort utom att gråta,
pussas och dricka te.
Det existentiella stuvades ned i soppåsen
och skickades till soprummet.Navelskådande,
vem f-n har ork till det.
Miss Melody Gardot och Skavlan tog
fullkomligen andan ur mig.
Snacka om att förvalta det liv man
har på rätt sätt. Nu får jag skärpa mig.
Sen kväll och jag ser en kvinnlig variant
på Döda Poeters Sällskap och drömmer om
storvinsten som tar mig vidare.
Om själar
Att sila myggor
Det är gråa stråk och jag misstänker att jag borde förstå.
Det gör jag, men kanske inte fullt ut. För att jag inte vill,
men mest för att jag inte orkar.
Jag ser myror men är blind inför den skära elefanten.
________________________
_________________________
i korthet
Igår träffade jag P's läkare som förklarade att empati var ett
kvinnligt fenomen liksom det "ständiga konfliktandet".
Män var en annan sort. De stod för logistik och lojalitet.
Mao är kvinnor känslomässiga våp och männen trygga
och rationella. Spännande!
Idag svämmade badrummet över igen. Jag ringde.
Nu har det rensats för andra gången på två dagar.
Dessutom fick jag nya fack till insidan av kylskåpet.
Viggo sa att han inte kunde minnas att vi någonsin
haft några sådana i kylen. Det är knappt så att jag
gör det heller.
Vilde och Odd har rest med Pappa Per.
Kvar är Viggo, Beppe och jag.
Jag är liten och har trassel i kroppen,
trött och litet ledsen.
Men jag är tacksam, det är jag.
Sov gott!
Tack Henka!
Och när syskonen är borta...
Prinsen och prinsessan har rest iväg på äventyr
Dagens tarot
Nine of Pentacles
A very disciplined person. Not wanting to appear frivolous. Poise and refinement. Preferring one's own company over the company of others. A diplomat. Quiet. Desiring to appear to possess a higher station in life than one has. A love of the finer things in life that money can buy. Wealth and possessions. Holding on to one's resources tightly. Worry over loss of money. separerat
Jag är avskild. Det är självvalt och påtvingat.
Som en godispåse som man fått nog av.
Solsken
Karin Boye
Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.
Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.
Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.
Karin Boye
Dagens I-landsproblem är löst (tills vidare)
Det är möjligt att det är i-landsproblem,
som jag tampats med de senaste dagarna.
Jag menar, det finns länder som vare sig
har mat eller toalett.
Sittförbudet på toaletten är nu hävt.
Och hålet bakom toaletten är igenpluggat.
Jag har haft experter och förståsigpåare
här idag som beskådat brottsplatsen.
Det har varit många "OjOj!" och några
"Herregud!". VVS-killen fixade biffen,
för den här gången.
Jag är tacksam, trots allt.
Förresten, betalar man full hyra för en
trasig toalett?
Vildan på väg
Solsken på Östermalm
Hon glider mellan världar. In och ut.
Madicken och Lisabeth. Bamsen och Lotta.
"Mamma, var bor sotarn?"
"Jag vill inte ha den tröjan. Den killar och sticks. Jag vill ha min sammetsklänning"
Jag gör mitt bästa för att hålla dialogen levande.
"Sotarn bor med sin fru och deras fem barn"
"Tröjan är mjuk och skön. Sammetsklänningen får du ha på söndag"
Idag är hon och Odd på äventyr med dagis.
Det var glitter i ögonen och fina badkar av smilgropar när de små galonförsedda benen drog iväg bort över.
Nu över till det roligaste jag vet; "Hej Mimer!"
Happy onsdag!
________________________________________
Vattnet, röret och den heliga (jävla) klosetten
Det sprutar vatten från ett smalt rör på baksidan av toaletten.
Med ett pysande ljud lägger sig vattnet fint i små vattenpussar
över golvet.
I söndags ringde jag jouren, i måndags ringde jag alla som
behagade svara på Mimer. I dag kom de och rensade litet
i avloppet till badkaret och bytte några klykor. Och där står
toaletten som om den vore vår helgedom. Ingen tittar på den
och ingen vågar säga hans namn.
Ikväll ser han ut att vilja ta adjö. På riktigt.
Det råder sittförbud. Alldeles nyss hörde jag mig själv förbjuda
den äldste sonen att sitta ned på toaletten. Jag som alltid
har hävdat att män minsann inte MÅSTE stå bara för att dom
KAN. Litet klämkäckt lade jag till att det minsann var bra
för benmuskulaturen. Vidrigt, jag vet.
Men jag skrattar. Jag skrattar så att tårarna sprutar.
Jag kan inte sluta.
Mamma, som informerats om läget av moster Majken
ringer och skriker "Vicktoria, väck ungarna och lägg dig på
köksbordet!" Jag skrattar så jag gråter. Hon blir förbannad
och lägger på för att ringa en stund senare.
"Du måste skärpa dig! Ta undan skor åt barnen. Ställ dom högt
så att de är torra om fötterna imorgon!"
Så nu gör jag det; ställer skorna högt, väcker barnen och lägger
mig på köksbordet.
Jag och Pippi är som lakrits
Säg Öppen Förskola och jag darrar som ett asplöv.
Mycket folk, höga ljud och allmän förvirring.
För mig, that is. Beppe tyckte att det var njutigt,
tror jag.
Jag blir som Pippi och tänker att jag har så svårt
att uppföra mig. Att jag inte klarar av att hälsa
ordentligt, inte fäster tillräckligt stor uppmärksamhet
vid andras barn och gör fel i största allmänhet.
Men vi fick träffa dem vi tycker om. Det känns bra.
Nu gör vi resten av dagen inomhus. Beppe gosar
med kudden och mamman med dammsugaren.
Asocialt och bra.
Happy tisdag!
Snyggaste soon to be fyrabarnsmamma
Heidi K
Det löser sig
av Nina H
Äntligen tisdag!
Dagens Tarot
Death  Transformation. Death of the old ways. Making way for new energy and revitalization. Time to look for a new path. Change in a relationship, job or long-standing belief. Possible new beginning or liberation. Time to let go of something and let it pass from your life. Change of mind. Outside influence will cause drastic change. Accept change or change will be thrust upon you. Grieving a loss or change. Rebirth. |
Lyckopiller
Toaletten
Det är mindre än en timma kvar till mitt pass.
Jag sitter och försöker få tag på någon hos
Mimer som vill ta tag i i vårat liv,
mest toaletten.
På riktigt är jag oroad för att trilla ner i källaren.
Mannen som var här och besiktade tidigare sa att
vi inte hade fått bo kvar om vi hade bott på andra våningen.
Det kan man ju förstå.
Det är ju jobbigare att ha två missnöjda hyresgäster än en.
Det förstår man ju.
Men just nu är jag förbannat trött på att vara förstående.
Jag vill ha en lägenhet med toaletter utan vattenskador
med klosetter som sitter väl förankrade i underlaget
och inte ger upphov till whiplashskador och benbrott.
Och jag hade gärna haft någon vid min sida som tyckte likadant
istället för att som nu spela golf i duggregnet.
Happy jävla måndag!
Utspritt
De sover utspritt. Utspritt som i över hela lägenheten
och jämnt fördelat över ett dygn.
Kanske för att förgylla mitt annars så tråkiga liv.
Men jag är nöjd och behöver så litet.
Glad blir jag av ett gott te, ett vänligt ord och en bra film.
Tillfredsställd blir jag av det nära samtalet,
den varma blicken och ett tungt träningspass.
Och euforisk blir jag när jag tänker bortanför den vingliga toaletten,
in i den nya lägenheten där mina rakukrukor ska stå och förgylla i
fönstret mot Alléstigen, där de sover utspritt.
Rapport från en toalett
Jag städade. Även badrummet. Den sneda toalettstolen tycktes mer sned än vanligt.
Vid en närmare inspektion konstaterades att det runt om toaletten nu är "ett litet dike",
i storleksordningen, fyra prinskorvsfingrar brett. Bakstycket till toaletten lutar lojt
mot väggen och de tidigare tafatta försöken att lappa och laga har gett efter och
numera fransar sig silikonet som små trötta garnrester.
Jag, som inte vill vara till besvär, gjorde ett undantag och kontaktade jouren.
En man i Stockholm svarade, lyssnade vänligt och frågade sedan om min
hyresvärd var medveten om problematiken. När han fick reda på att den första
kontakten gällande toaletten togs redan för över tre år sedan tyckte han att det
lät konstigt. JA! ville jag skrika men la band på mig.
Jag erbjöds avstängt vatten och en torrtoalett ute på gården, men föreslogs
invänta en ny gryning. Så nu väntar jag på att söndag ska bli måndag och
hoppas på att ingen ska bli nödgad att sitta mer än vanligt på toaletten som
gud (och Allmännyttan) gav fan i.
Fortsättning lär följa.
...
"Before you criticize someone, you should walk a mile in their shoes. That way when you criticize them, you are a mile away from them and you have their shoes."
jag är ett skrutt
Jag vet inte hur jag ska förklara,
men jag har liksom ingen tid.
Vare sig egen eller annan tid.
Jag har varit behövd i så många
år nu. Inte litet nu och då,
utan NU, på en gång och PANIK!
Känslan det medför kan beskrivas
i toppnoter, men också som
något urholkat och tomt.
Kom hit och gör mig sällskap,
men förvänta dig inget av mig,
för jag kan inget lova.
Jag har inte sovit en hel natt på
tre år. Som mest tre timmar i sträck.
Jag klagar inte. Och jag kräver
inte att du ska förstå.
För det gör man inte, om man
inte har Strl 35 på skor, bor på
Östermalmsgatan och är en
tvärhand hög.
litet mer tomas
De som inte kan vistas någon annanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt
av den oidentifierade -
gå förbi dem
Tranströmer
Bloggande - en analys i korthet
Varför? Och till vilken nytta?
Det har varit och är en livlina och en utsträckt hand bortanför blöjträsket.
Ett sätt att komma ihåg och sätta ord till kaoset. Ungefär som att få till ett
hyfsat ackompanjemang, som får mig att minnas bättre.
Vad har det gett?
Nedtecknade ord, nya vänner, ändrade relationer, ett krönikörsjobb
och en bättre självkänsla.
Vad ångrar jag?
Ingenting. Möjligen kan jag ångra att jag raderade det där inlägget.
Vissa saker önskar jag kanske att jag inte bara hade skrivit utan
också sagt. Alla människor är ju, trots allt, inte intresserade av att
umgås i bloggform.
Integritet?
Den finns, även om den inte alltid slår världen med häpnad.
___________________________________________________________
Kulturnatten på VLT
Ikväll ska jag, i gott sällskap, prata om
bloggande, integritet och gemenskap
bland annat på Kulturnatten i Vlt-huset
vid 19-snåret.
Vid samma tidpunkt för fyra år sedan var
det vi som försökte gömma oss bland
olikfärgade löv i väntan på något slags
beslut. Hela den hösten var ett svidande.
Som en gammal njurbäckeninflammation
som inte ville lämna kroppen.
Jag kan känna av det ännu.
Hade jag varit av ett annat virke
hade jag släppt taget där och då.
Men jag vet inte hur man gör. Att släppa
och falla fritt är min sämsta gren.
Jag är honungsgrävlingen som biter mig
fast, men inombords är de mentala
springskorna snörade och klara.
Jordad och flyktig i en och samma.
Ikväll ställer Karin frågorna och jag
hoppas på att kunna ge några svar.
Välkommen.
i min bubbla
Jag hade ett sådant härligt samtal idag.
En timma kändes som en minut.
Vi pratade om bloggande och hur och
varför man skriver. Vi pratade också
om vänliga kommentarer och att
motsatsen nästan aldrig finns att läsa
här. Jag har tur, antar jag. Du är fin.
Kanske bör jag nämna att jag tål att
bli kritiserad.
Jag får så härlig pepp från Dig på utsidan
av den här mammabubblan. Du ger mig
en strimma hopp dagar som bara ter sig
små trötta hål. Att skriva här är att
avlasta hjärtat. Och jag är glad att Du
gör mig sällskap.
Tack.
Svenska bandyförbundet vs Vilde
Tidigare i veckan hörde vi henne prata om bandy.
Vi trodde att vi hade hört fel, men jo nog sjutton
var det Svenska bandyförbundet som avhandlades.
"Svenska bandyförbundet fattar ingenting" slog hon
fast och vi belönade henne med att se ut som två
fågelholkar.
Viggo kom hit idag och jag berättade vad hon hade
sagt tidigare i veckan.
- Vilde, hur var det med bandyförbundet? frågade Viggo
- Svenska bandyförbundet puttade mig! sa hon och såg
moloken ut.
Nu blir det inget mer - hejdå sommaren
Sveriges skönaste död
Mammatrasa
Nu har jag morrat klart.
Det finns inte så mycket
aggressivitet i en trasa.
Det är tydligt.
_________________________________
Dagens Tarot
Two of Cups
New meanings in relationships. Contracts in the creative arts.
New meanings in relationships. Contracts in the creative arts.
Union of hearts and minds. Possibilities to heal old wounds.
New energies surging around you.
Time to put creative thoughts into action. Good time for dreams
and goals that have been put off to begin. Good time to begin
work on new plan. All pieces are in place.
First step to new future is at hand.
Mål och mening
Eftersom vi bor som packade sillar överlåter jag
tv med tillhörande kontroll till grabbarna.
Igår hade jag dock teven för mig själv.
Först var jag tvungen att titta på Pärras tveksamma
sprintteknik och blev kär i Magda, därefter slukades
Babel, följt av charmiga Modehuset Chanel och
efterföljande Domenick Dunne.
Det var mysigt.
Idag skriker Beppe. Det tycks vara hans mål med dagen.
Jag hoppas på att få in en luggklippning, träning och
en gigantisk städinsats. För att sedan döden dö i min
sköna säng.
Tillberga spelar tydligen mot något ryskt lag ikväll,
litet oklart vilket.
Idag fyller också Sara (länk bland mina länkar) 40 bast.
Grattis!
Trots att man inte pratar om det finns det ändå
Red alert - det pumpar på. Jag är arg hela tiden.
Det kanske inte syns så mycket, men jag hamnar
i små giftiga gropar och tycks inte kunna ta mig upp.
Det är lägenheter, familje-issues, dagisdiskussioner
och allmän kalabalik. Jag går på pass och får plötsligt
lust att kasta skivstänger omkring mig.
Kort sagt; jag är livsfarlig.
Här hemma är ytterligare ett namn kommit upp
på familjen Fosshaug-Bagis nono-lista (detta trots
att jag inte ens har sett programmet): Anna Anka.
Hon är den första kvinnan på listan, som för övrigt
består i två män från Västerås.
Igår kväll när jag skulle somna kunde jag inte
sluta skratta: Herr Arne Anka , Fru Anna Anka
och sonen Karl Anka. Det är ju legendariskt!
Önskelista från Grandpa.se (Hope och Fifth Ave)
Per är döende
I dagens Vlt står att läsa "Jag mår fortfarande dåligt efter Superstars".
Va? tänker jag som hörde intervjun eller i varje fall svaret på frågorna
som ställdes över telefon. Men så minns jag. Pärra nämnde nog att
han fick litet ont i knät, men han har ju alltid litet ont någonstans.
Jämt och hela tiden faktiskt. Som nu, nu är han döende i snuva.
PMS-partaj
men förmodligen kan det vara så illa att jag bara är
korkad.
Jag har pms, ungefär en dag per månad är jag
ursinnig, själen ruttnar och i munnen har demonerna
fest. Det här är inget nytt fenomen, tvärtom.
Det här är något jag har begåvats med de senaste
årtiondena, men i sann strutsanda förnekar jag det
ända in i kaklet, varje gång.
Mot kvällningen slog det till. PMS-generalen bjöd på
kalas. Aftonen har bjudit på en skön hormonröra och
jag slevade friskt; cocosbollar, bubbel och gråt
(inombords) i total pms-förnekelse.
Gud så härligt! Och nu är det natt.
Nattkram, V
Giftigt
Jag läser om den malaysiska kvinnan Wook Kundor, 107,
som vill gifta sig. För 23:e gången.
Hennes 37-årige(!) make ligger inlagd på klinik för
knarkberoende och hon tror nu att han inte kommer
att komma tillbaka.
Kraven på den nya mannen är lågt ställda. Han behöver
inte vara stilig, bara han håller henne sällskap "under
återstoden av hennes skymningsår".
Fantastiskt. Vilken kvinna! Och vilken drift. Själv har
jag aldrig lyckats gifta mig, men jag har lyckats ställa
in ett bröllop. Klänningen hänger fortfarande i garderoben.
Sommaren då jag plöjt klart Millenietriologin var jag
så fruktansvärt upprörd över behandlingen som
Stieg Larssons sambo utsattes för efter hans död.
Jag var tvärsäker på att jag skulle gifta mig kort
därpå.
Jag såg förresten att hon, Eva Gabrielsson, ska släppa
en bok om Stieg, så kanske når hon sin revansch nu.
Låt oss hoppas.
Är du gift? Är det något du rekommenderar?
Roast på Sportjournalister
Superstars och Pappa Per
Pappa skulle vara med på tv.
Således fick de vara uppe en stund extra, till andra
reklampausen ungefär. Så fort idrottarna dök upp
i bild skrålade dem "Pappa Per" - utan undantag.
Plötsligt var alla pappa; Stenis, Salming och Bjärred.
Vi konstaterade krasst att Odd fortfarande är
hooked på simhopp.
Till pappans stora förtret.
Av mamma ska han få en sämsskinnstrasa i julklapp.
Svårt att vara Kung
Det är inte så lätt att vara kung på att formulera sig om man håller
sig med egen sufflös. Det är heller inte så lätt att vara blyg och
skrajsig om man har en stor bullrig familj, inte om man förväntas vara
likadan. Det blyga kamoufleras av högljudda skrik och misstas för
allmän bråkighet. Men han är egentligen något av det mjukaste vi har
under all kantighet. Fina lilla Odd.
________________________________________________________
Och guldet går till Sanna Lundell
Jag röstar på Sanna Lundell i kategorin Guldpennan.
_______________
Martin behöver hjälp
Martin Elmberg från tv-serien "Himlen kan vänta", lider av ALS och
har nu försämrats avsevärt. Martin har blivit lovad att få ligga i respirator
om hans andning blir sämre. Löftet finns till och med dokumenterat i ett
av avsnitten i programmet. Plötslig har detta löfte brutits, trots att
Martin fått en kraftig lunginflammation och inte ens då kan man utlova
respiratorhjälp om andning upphör.
I Norden ger man inte ALS-patienter denna chans trots att det klart
och tydligt står i Socialstyrelsen att detta mycket väl är möjligt i
sällsynta fall.
Är inte det mycket mycket märkligt?
__________________________________________________________
Mest just nu
Mesta bebisen: Beppe och hans snoriga pussar
Njutigt: Vänner som bara dyker upp och tar det för vad det är
Sysselsättning: Bakning och barnjox
Spotifyar just nu: Bill Withers, Miles Davies och Sade
Mat: Är totalt ointresserad just nu
Oflyt: Nytt strul med lägenheten. Allt hänger i luften - igen
Längtar: Träning och litet sippande på små uteserveringar utomlands med en vän
Herregud: Kulturnatten och Bloggpratet på VLT. Vad har jag gett mig in på?
Älskar: Barnen, vädret och livet
__________________________________
Kalle och jag
Jag har problem. Jag håller på att utveckla en massa fobier.
Den största har med Kalle att göra, Kalles Kaviar.
Kaviartuber är det äckligaste som finns. Kaviar är vidrigt.
Det luktar illa och tuben är i det närmaste ohygienisk.
Kalle-tuben är förvisso snygg, men det hjälps liksom
inte.
____________________
Miss Tourettes och jag
Det är som ett ständigt pågående anfall av Tourettes.
Inombords.
Du skulle bli förvånad om du hörde det, hur det ekar i mig
och hur många kombinationer av fula ord som jag kan
få till.
Jag imponerad själv, faktiskt.
Klamydiamåndag
Jo jo...
ny krönika - måndag
Jag har ny krönika idag, om sömn.
Och har sitter jag och utkräver
egentid tillsammans en tickande
köksklocka (att den låter så högt nu
och inte ens har ett noterbart ljud
dagtid är fanimig oroväckande)
och köksblandaren med dålig
packning.
Nu tar jag natt, för nu.
Nattkram, Vicktoria
Ebb och flod
Allt ebbar ut. Det avtar.
Hos mig fortare än hos andra.
Det kan vara bra. Men egentligen
mest dåligt.
Förkylningar hos barn tycks aldrig avta.
Det är dåligt.
Kletiga svarta hål
Allt klet på väggarna är ditt. Jag torkar.
Allt rasar. Jag bygger.
Jag bygger upp ditt emedan allt det som
någonsin har varit jag förtvinar likt en oanvänd muskel.
När jag dessutom anses vara roten till det dåliga med dig,
då slår det slint, fullständigt.
Några vidriga könsord senare är jag bara ett tomt hål.
Lågt är ingen beskrivning på hur jävla lågt du kan gå.
Det här kriget är under min värdighet. Fullständigt.
Du kommer aldrig att be om ursäkt. Du gör inte sånt.
Dig får man med extra allt. Du är så förbannat extra
så att det reducerar omgivningen till noll och ingenting.
Så speciell anser du dig själv vara.
Om det är någon som har några invändningar mot det
jag skriver, då kan jag meddela att du inte har en aning.
Inte en susning. Tyvärr, eller nja... Det är väl en förbannad
tur.
_________________________________________________
du och jag
Återigen är det jag, jag som har diagnos.
Och benämns med allt fult som kan sägas.
Välkommen, jävligt välkommen hem.
______________________________
_____________________________
Bergman hade koll (se Bukowskis.se)
Notsjö ljusstakar från Bergmans Fårö
Ingemar
okänd konstnär
schack med döden
vit bumling
Att knulla fel
Vi pratar om öppna förhållanden, mannen som gett otroheten ett ansikte och jag.
Märkligt ovetande om min sarkasm blir han upprörd då det förs på tal. Jag gasar
på, nyfiken på att få höra hans invändningar. Han säger sig vara svartsjuk och
ytterst ovillig att dela med sig av det finaste huset har att erbjuda. Snacka om
ogästfrihet och dubbelmoral hos mannen som har som tradition att halka till och
knulla fel i parti och minut.
Och nej, han är inte Per.
Mehdi Ghezali
USA tog lagen i egna händer och satte en hel hoper
med människor som ansågs vara ett hot mot rikets
säkerhet i fängelse på Guantánamo.
Mehdi Ghezali, tidigare fanatisk fotbollsälskare
enligt DN (vilka unga killar är inte det?) åkte till
Portugal för att spela fotboll och leva ut sina
proffsdrömmar. Istället blev han gripen av polis,
anklagad för en rad brott. Där någonstans tycktes
familjen skönja en förändring hos Mehdi.
Han sökte en ny slags identitet och fann islam.
Något år senare greps han i Pakistan, vid gränsen
till Afghanistan och blev därefter förd till lägret
på Kuba. Han blev inte åtalad och några
formella anklagelser mot honom presenterades
aldrig, varken i USA eller i Sverige.
När Mehdi släpptes två och ett halvt år senare
var det en sammanbiten ung man som vi fick
se. Han vittnade om tortyr, fysisk och psykisk,
och förmodligen hade han bestämt sig redan där.
Hur tänkte de när de beslutade sig för att stoppa
in alla, som som på något sätt tycktes vara ett
hot landets säkerhet, på ett och samma ställe.
Trodde de på fullt allvar att tortyr och kränkningar
skulle locka fram den information som de behövde
för att kunna "bekämpa terrorismen".
Det är ju som att bjuda in till ett stort LAN för
datanördar och sedan ta ifrån dem datorerna.
Vad har de då gemensamt förutom föraktet
för dem som tog det som var viktigast i deras
liv.
Vi ser det hända på andra ställen, i större
och mindre format; Frankrike, Rosengård
och Uppsala bl a.
I skolan uppmanar man till kommunikation.
Barnen utbildas till kamratstödjare och
Friends-visionärer. De får lära sig att
kunskap om varandra i kombination med
förståelse är nyckeln till en vänligare vardag.
Barnen kan och vi kräver det av dem,
men själva befinner vi oss på ruta ett.
Ghezali är på nytt gripen i Pakistan och från
myndigheterna är det locket på. Mot förmodan
är också skämskudden framplockad.
Jag tror aldrig att man kan agera större
och bättre än de kränkningar som man
utsatts för.
I varje fall kan man inte förvänta sig kärlek
efter slag.
_______________________________
Fredagskärlek
Jag sällar mig till hyllningskören (där Sandy står främst)
Tålamod
helgmys
Tillberga gör Åland osäkert i helgen och vi andra vi fortsätter att
göra det vi gör bäst - leka på innergården här på Östermalm. Vädret är
fantastiskt, så vi hoppas på att få njuta utomhus hela helgen.
Nu; bakning. Sedan; lunchpass.
____________________________________________________
Att längta Viggo
Igår målade jag köket med kärlek och snyftade mina
finaste ord i riktning mot pojken som är min, litet
extra, varannan vecka. Han log stillsamt och åt vidare.
För det är inte mig han har att brås på känslomässigt.
Han är ingen crybaby. Hos honom vilar inga större
sorger, för han är trygg.
Men sant är att livet tar ny vändning på fredagar.
Alltid på en fredag.
Det är då Viggo packar i hop och åker till pappa.
Eller kommer hit.
Och jag vänjer mig aldrig. Det tycks svårare med tiden.
____________________________________________
På måndag en krönika om sömn(brist)
Nu har jag skrivit om sömn, så nu ska jag ägna mig litet
åt den varan om mina barn tillåter.
I morgon ska jag ta tag i problematiken med den här sidan.
Jag måste flytta. Det förstår ju alla, t om jag.
Nattkram,
Vicktoria
_________________________________________
(...)
Hur lång tid ska det ta att hämta sig från en sömnlös natt?
Jag skriver om sömn.
Eller snarare om bristen på sömn.
Där ute någon slags brittsommar.
Härinne disk, ovikt tvätt och så den hålögda morsan
och en åttamånaders som har utvecklats till ett barn
som bara är nöjd då han får stå och pussas.
Nämnde jag att jag är trött?
_______________________________
Vecka med Viggo ger resultat
Wanted
Jag tappade känslan i juli och hon har varit försvunnen sedan dess.
Niklas på Undantag
:)
onsdagen och mammatrasan
Jag var i säng i tid, redan innan midnatt.
Men så var det den där finnen utanför som
hade tappat bort sig själv. Och sin fru.
Det gjorde han heller ingen hemlighet utav.
Och sedan var det de där tankarna som kom
att kännas som en knölig huvudkudde.
Klockan två somnade jag och väcktes
därefter varje timma av Beppe.
Klockan fem tyckte Vilde att hon sovit
färdigt och därmed också hennes
mamma.
Men det är ett fantastiskt väder,
det är det faktiskt. Och en krönika
kräver att få bli skriven.
Nya fynd kan vara lösningen på Adhd-gåtan
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fynd-loser-gatan-adhd-1.948284
________________
Uppradat
Det kommer till mig som på ett radband,
små otäcka bildsekvenser som glimmar
till för att sedan försvinna lika fort.
Man ser så mycket som man klarar av,
varken mer eller mindre.
Så i natt tittar jag mig hålögd.
Välkommen insikt.
Att älska Dagis
Jag är en nykter mamma. Nu är det inte mängden sprit som åsyftas,
utan mer att jag tror mig kunna se såväl fördelarna som nackdelarna
hos mina barn, deras starka respektive svaga sidor.
Naturligtvis kan jag bubbla på om barnens upptåg, ibland utan hejd,
men jag vill gärna tro att jag gör det utan att vrida på dimmern.
Inskolningen på dagis har gått kalasbra. Redan nu får mamman
något skräp i ögat när fröken Boel ser på hennes barn.
Vilde har redan fått en kavaljer. Han har lekfulla lockar i håret,
ett ballt dubbelnamn och när han ser på Vilde tänds stjärnor
i hans ögon. Så pass att mamman får lova att svälja flera gånger
och titta bort. Han möter upp henne vid grinden. Lägger handen
på hennes rygg, ser in i hennes ögon med huvudet på sned
a lá filmkyss och springer sedan upp på kullen för att på bästa
Alfahanne-manér rulla ned med Vilde efter sig.
Odd får vara med grabbarna. Han trivs. Bilarna är många
och han blir sedd för den han är.
Igår ringde gamla dagis och fina Lilik. Hon lät meddela att
våra barn är saknade, att de finns med henne i hjärtat
och hon hoppades på att få träffa dem snart igen.
Vi ska gå dit och hälsa på. Och kanske talar vi om att
hon har en speciell plats i våra hjärtan.
Vi är så lyckligt lottade.
__________________________________________________
Clean
Jag tycker om när det doftar rent.
Parfym är inte jag, men det finns undantag.
Rent och mjukt.
_________________________
En fråga i all vänskaplighet
Hur träffades vi?
_____________
Litet kvinnlig empati - eller inte
Hon mår dåligt. Hon mår dåligt, är kvinna och har barn.
Därför blir hon dömd. Av kvinnor. Av kvinnliga bekanta
som står med huvudena tätt ihop och undrande ser på
hur hennes man tar hand om det gemensamma barnet.
Vågar man gissa på på en spirande avundsjuka.
Eller är det bara så enkelt som att de inte förstår bättre?
Med den typen av vänner behöver man inga ovänner.
____________________________________________
Jag läser om Noomi Rapace
Jag läser intervjun med Noomi i Svenskans Söndagsdel och vet
inte hur jag känner inför henne. Är hon svåråtkomlig för att hon vill
eller för att hon måste? Oavsett kommer jag att se "Flickan som
lekte med elden".
Premiär den 18 september.
________________
Ho ho, var är jag?
Det finns ingen plats för mig, mina ord och eventuella behov.
De är liksom transparanta med underlaget av tv-produktioner,
matcher, snor och skrik.
Ärligt talat vet jag inte vad jag har för behov längre. Ja, med
undantag för de högst elementära förstås.
Jag förväntas måla struktur med en pinne i något som närmast
kan liknas vid gröt.
Hej måndag. Och välkommen tisdag.
Jul 2oo9
Årets Blossaglögg - Clementin.
Min vän i Mörbylånga
Det är när jag tror att det inte finns något hopp för förståndet
som hon ringer. Ett oväntat samtal från långt bort där hon
funnit sin plats, sitt paradis.
Hon målar med ord och mitt krampande hjärta hittar tillbaka
till ett livgivande flöde. Hon ser det vackra och önskar snällt.
Livet har inte enbart varit generöst mot henne. Det har funnits
förluster. Men ändå.
Det blir varmt och munnen vill inte sluta le.
Hon har den effekten på mig, min vän i Mörbylånga.
Och i kväll ska hon föräras ett riktigt brev, på papper.
Femton blöjor senare
Jag behöver inte så mycket. Antingen eller, hade räckt för mig.
Nu var det någon som såg till att det blev både och. Så tack.
Tack för bajskorvar i badkaret OCH stopp i avloppet.
Att älska Viggo
Han dammsuger, plockar i och ur diskmaskinen,
gosar barn och är så oändligt älskad av sina syskon.
Visst, han är något trulig men det blundar jag inför.
Han är något av det finaste som Östermalmsgatan
har att erbjuda - Viggo.
Är hon på riktigt?
Vinnare eller förlorare
Med hälften av allt i Ungern, men ändå inte, vet jag inte vad jag ska
tro.
Jag hoppas ju på Sverige. Det gör jag.
Jag har tippat. Matchen kommer att sluta 1-1.
Vad tror du om matchen mellan Ungern - Sverige?
__________________________________________________________
avundsjuka mitt i natten
Det är mitt i natten och jag sitter här
i hemmet som tystnade alldeles
försent.
Jag läser nya Mama ihopkrupen
på en vinglig toalett och mår illa
redan på sidan elva.
I innehållsförteckningen utlovas
ännu ett Gotlandshus pimpat av
kärriärskåta Stockholmare och
jag inser till min förskräckelse
att jag är avundsjuk. På riktigt
känner jag att jag inte orkar se
ännu en familj bo där jag vill
vara a l l t i d . Jag är avundsjuk.
Det klär mig illa. Jag vet.
Jag hoppar över artikeln och
lägger mig i sängen istället.
För jag vill ju inte riskera att
behöva gråta mig till sömns.
Godnatt.
(Om du nu undrar varför jag helt
gett upp om styckeindelningar,
vill jag bara påpeka att det inte
är jag... Blogg.se kommer snart
att vara ett minne blott, till förmån
för annat)
Propaganda
Mr Tourette och brudarna
Han är tydligen grym den där Pelle Sandstrak.
Så pass grym att han har groupisar i klasar
efter varje föreläsning, säger Annika.
____________________________________
m j u k t
Det är litet fint här. Snällt, liksom.
Jag vilar i det. Och väljer att vara
tyst. Tills vidare.
___________________________
___________________________
Det är ett faktum
Nu har hon fikat med sina överåriga gelikar på Ögonkliniken
i Stockholm. Tandläkarbedövningen sitter som en smäck i ögat
och får henne att, enligt egen utsago, se ut som hon vore
förståndshandikappad. Sprutan i ögat är nu history.
She's done. Nu väntar vi på en positiv utdelning.
Välkommen framtiden!
_______________________________________________
i hjärtat
L u g n
_____________
___________
Dagens Kalle Bakom
Det ser ut som om jag inte kan skriva, alls.
Helt plötsligt går det inte att göra flera
olika stycken i texten.
Oerhört irriterande.
Tips?
Mera mjölk
Dagens Herregud!
Hon har av någon anledning en egen parlör:
http://www.mogis.se
_________________
Läs C
http://www.meraviglia.se
_______
_______
Kom änglar
"Natten som kom sov du vaken och drömde om allt,
som vi kunnat göra.
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om någon att beröra.
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken,
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten.
Jag liksom föll över kanten"
som vi kunnat göra.
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om någon att beröra.
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken,
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten.
Jag liksom föll över kanten"
Lars W
isabelle.se
Jag laddar för att göra om - måla och måla litet till.
Nya vita golv. Jag är färdig med svart.
Och något obestämbart på väggarna.
Jag vet att jag vill värme bortom all
kantig och påhittad estetik.
Kanske kaklar jag när jag ändå är
i farten, litet huller om buller, så
kan ungarna vara med.
________________________
_______________________
Arla-haren
Under flera år hade jag Arla-haren på kylskåpet.
Tills Viggo lärde sig läsa och mjölk kom att bli ett
hot.
______________________
_____________________
värme
Jag måste medge att jag är litet sur att jag först efter kl 12
förstod att dagen bjöd på ett fantastiskt väder, en härlig
omfamnande temperatur och vackra leenden i varje
gathörn.
___________
___________
Mordet på Munkgatan
I kväll när jag gick för att handla på mitt Ica,
kom jag att tänka på kvinnan som klubbades
ned med ett trubbigt föremål i trapphuset till
sin arbetsplats natten mellan fredag och
lördag.
Jag tänkte på hennes barn, vänner och
arbetskamrater. Och så på snubben som
sitter där ute någonstans och väntar på
att samvetet ska hitta hem.