Winner looser winner LOOSER
Jag kan inte ljuga. Bara för mig själv.
Och i den grenen har jag vunnit både
SM-tecken och olympiskmedalj.
---
Jag andas. Men inte genom näsan.
Jag är sjuk och frisk i en och samma
lilla människa.
Alla motsatsförhållanden som
går att uppbringa samsas i mig.
I ett krampaktigt försök att inte
känna mig som Judas.
Till Musse
Av Musse:
" Vi spelade mycket på din planhalva. Väldigt utvecklande för mig. På ett sätt.
Inte så utvecklande för oss. Vi var så sällan på mitten. Vi var aldrig på min planhalva.
Lärde mig att hålla käften. Lärde mig mycket med dig. Av dig. Men till ingen nytta. För oss"
Till Musse:
Det är så det blir när man, som vi, träffar en vintrig julgran där den tysta överenskommelsen
påbjuder ensamdans. Runt granen. Nästa gång väljer vi något mer lättdansat. Visst?
/Vicktoria
" Vi spelade mycket på din planhalva. Väldigt utvecklande för mig. På ett sätt.
Inte så utvecklande för oss. Vi var så sällan på mitten. Vi var aldrig på min planhalva.
Lärde mig att hålla käften. Lärde mig mycket med dig. Av dig. Men till ingen nytta. För oss"
Till Musse:
Det är så det blir när man, som vi, träffar en vintrig julgran där den tysta överenskommelsen
påbjuder ensamdans. Runt granen. Nästa gång väljer vi något mer lättdansat. Visst?
/Vicktoria
Musikmagi
Jag fortsätter att slösa mina tårar, om natten, i ett rum långt bort.
I natt är det Robyn, Ane, Morricone, Hendricks och B j ö r k som
föräras mina tårar. Och om sanningen ska fram även undertecknad
som i morgon ska kasta offerkoftan åt helvete.
Länge leve livet!
Dagens
Till mina Vänner
hjärta Musse
Ett fynd
Ta dig till Slitage i veckan och fynda en skön liten
kofta till specialpris. Uppge Vicktoria i kassan så
får du den för 99 spänn.
i
Äntligen!
Jag har alltid undrat hur det har känts
det där som alla är så rädda för.
Men idag blev jag varse.
En trött och slö sensommargeting letade
sig in mellan mig och den tunga matkassen
och fick sätta livet till. Spännande!
Nu vet jag. Inte var det så farligt heller.
Mest synd på getingen.
Ur led är tiden
På första plats på New York Times bästsäljarlista
ligger Liza Marklund och James Pattersons deckare
Postcard killers.
Ett (familje)porträtt
En fin bild av familjen Palme och ett utdrag ur en kommande biografi
om Palme skriven av DN:s ledarskribent Henrik Berggren.
______________________________________________
Mina inre rum
Jag möblerar mina inre rum.
Jag tänker kreativitet.
Balans.
Lugn.
Ljus.
Färg.
Och syre.
För att jag inser värdet. Och för att jag faktiskt kan.
This Woman's Work - Maxwell
Att hitta tillbaka
...till den som var jag.
Det gåtfulla folket
Lampligt
Thåström
Sjukligt
På måndag skriver han på
Det börjar röra på sig för Zlatan och nu talar han om vikten av
kommunikation. Något som tydligen var en bristvara i förhållandet
mellan MrZ och tränaren Pep Guardiola.
Jag tror mig förstå vad han har levt i, den gode Zlatan.
:(
Hur mycket snor ryms det i någon som är
en halv vante hög? Det är tur att jag varvar
med näsblod. Det här börjar bli löjligt.
I morgon tänker jag vara frisk.
Eskobar
Samma - olika
Hon är trött
Mormor känner sig risig. Matlusten har tagit semester
och helst av allt vill hon bara sova. Jag vill vara där,
men en dagisförkylning ovanpå allt annat är kanske
inte högst upp på önskelistan.
Jag känner oro. Hon får inte dö nu. Det går inte.
Frågan är om det finns någon tidpunkt mer lämplig
att dö vid än någon annan. Förmodligen inte.
Möjligen tidpunkter som är mer olämpliga än andra.
Det här kan vara en sådan.
Lilla lilla mormor.
Godmorgon världen!
Det var uppstigning i ottan. Jag kanske redan var vaken,
för natten har spenderats på fötter. Ben har masserats,
barn tröstats, vattnats och kissats. Så vid närmare
eftertanke var jag nog redan vaken kl.5 när klockan ringde.
Jag tackade ja till att ha ett pass med ett gäng från ABB
kl.6 på morgonen. Det visade sig vara en stark grupp som
orkade mycket. Boxning är en hård sport...
Nu är det jag som är utslagen. Jag blöder näsblod, snorar
och knarkar alvedon. Om jag har tur så vill mina barn,
som är lediga från dagis, se på riktigt mycket film.
Om jag har riktig tur.
Tack S!
Tack för Din värme, kärlek och okuvliga vänskap. Tack för att jag får hålla din hand. Tack för att du är min vän.
Och g r a t t i s på din födelsedag! Jag älskar Dig!
Jag har ett mantra
Först orden, sedan den febrande kroppen
och det tunga huvudet.
Jag är tom. Men jag är inte orolig.
Allt blir bra. Jag har verktyg.
Jag har vänner, jag har mig själv och
jag har barnen.
Jag är bra.
---
Tystnad. Men ändå.
Oljud.
Jag hade en plan
Jag hade en plan. En plan som gick ut på att vi inte skulle göra något någon annanstans som vi inte orkade med på hemmaplan. Det resulterade i att hela sommaren spenderades på en strand i staden mellan de ständiga i- och urpackningarna av olika kletiga picnickorgar. Och kanske lyckades vi överleva den här sommaren, vi som par.
Ibland var samtalen av det nära slaget. Du vet, ett där hjärtat är med och tårarna gör sig påminda. Han tog sin medicin. Och vid ett tillfälle skrev han en kärleksförklaring som var riktat mot familjen. Jag blev varm. Under hela vår historia – ett brev. Mot min värme.
Fortfarande var allt jag uppskattade, det som var jag, onödigt. Maten jag köpte hem, drömmarna och idéerna, kakorna jag bakade och träningen som gjorde mig lycklig. Jag försökte mig på att vara sprudlande glad och några halvdana försök att verka långsur presterades. Men det var aldrig tillräckligt. Jag var aldrig nog, aldrig bra.
Men jag svalde.
Och så kom hösten, de många frågorna som aldrig fick ställas och medicinen som kastades. I spegeln var jag ful. Och när jag gjorde det jag älskar så hördes hans förmanande röst. Alltid fel. Aldrig bra.
Kramarna runt den egna kroppen värmde inte längre, gav ingen tröst och gjorde ingen nytta. För där var bara en kropp, ett tomt innehållslöst skal där själen gett sig av.
Men jag hade en plan. Det hade jag. Nu vet jag inte längre.
En skärva morgon
- Du, kan vi inte ha en trevlig ton mot varandra?
- DU, passa dig! Nu är du tyst. Annars...!
Ta mig!
Det är som ett kosläpp där någon glömde bort att släppa ut mig.
Jag som är så redo, pigg och alert vill bara komma ut till er andra.
Release me!
Ett uns magi
Tisdagar är fjärran magi.
Det har aldrig hänt.
Men idag. Då.
Jag hade pass i en dimrad
lokal på nionde våningen
nära regnet. Det var varmt.
Och det blev magiskt
- mitt på blanka tisdagen.
Alla tillsammans.
Tack alla härliga för er fantastiska
entusiasm och starka vilja.
Ni är så bra! Och gör mina snår
beboeliga, om än bara för en stund.
____________________________
Att värva - att brinna
Politiker är ett släkte för sig.
Mitt under brinnande valrörelse
blir de ihopfösta på en stor skola
för att bevittna en debatt
som endast kunde ses av
människor som hade vett att
köa från det att tuppen gick upp.
Så där blev vi stående, frälse
och ofrälse, utanför en stor sal
tillsammans med köande
utbytesstudenter.
Och det är här det blir märkligt.
Nog hade jag trott att det var
där de skulle passa på och
sprida sitt budskap till alla som
ville lyssna och behövde mer kött
på benen inför det slutgiltiga i
september.
Istället spiller man bort tiden
på att ryggdunka varandra,
äta smågodis och klaga på
att det inte fanns ett vegetariskt
smörgåsalternativ på valbussen
med tillägget "de borde skämmas".
Jag hade chansen att få vara med vid
presskonferensen efteråt. Det var bra.
Jag log när jag gick därifrån. Av flera
orsaker.
____________________________
Andreas Porsvald (mp) skötte sig fint
dock - han talade ju med mig.
Fint!
Ett tips
Att mötas
Jag packlar ihop mig för att gå på torgmötet
som kom att bli något annat. Det planerade
mötet med Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter
Ericsson och Maria Wetterstrand på
Sigmatorget kl.12.30 är nu flyttat till
Högskolan och Alpha-salen.
Kom!
Way to go
Spellista till kvällens Corepass kl.18.30
Spellista till kvällens Corepass kl.18.30
Dream On Christian Falk/Robyn
Soldier Erykah Badu
Soldier Of Love Sade
Dancing On My Own Robyn
Golden Boys RES
Från Och Med Du Oskar Linnros
Nicest Thing Kate Nash
Highway Man Hoffmaestro
Don't Fucking Tell Me Robyn
Mistreating Me Leela James
Wonderwall Ryan Adams
To let myself go Ane Brun
Fields Of Gold Sting
Yumeji's Theme Shigeru Umebayashi
Till dig - mitt i kaoset
Det råder stor bostadsbrist för studerande i Stockholm.
Mitt i kaoset, bland förlorade nycklar och bortsprungna
låskolvar står ett av våra hjärtan och sliter ut sig.
En tanke, en kram och en massa kärlek. Jag ringer när
jag misstänker att det lugnat ned sig. Framåt november.
Älska träning
Det luktar sådär i de luftiga lokalerna
där vi svettas och stånkar tillsammans.
Det är möjligt att det är något fel på mig,
men jag umgås gärna i en träningslokal.
Tack Sara och Karin för idag!
Jag har fått några förfrågningar på mailen
om träning. Och jag menar det jag skriver
- jag hjälper gärna till.
Börja gärna redan imorgon på ett Core-
pass kl.18.30 på n'Joy. My treat.
Hör gärna av dig på mailen om du har
för avsikt att dyka upp.
Välkommen!
Att leva på luft och kärlek
Jag skulle kunna leva på den här fina värmen som
kommer från oväntat håll. Jag är omhuldad av
yttre krafter som stagar upp och ger kraft.
Men jag har räkningar att betala och ett liv som
ska levas och intas.
Jag skriver om mitt CV och skickar det till otippad
adress. För att jag vill annat och nytt.
Tack mina fina vänner, bekanta, blogghjärtan
och kära för att ni ingjuter hopp i den här litet
naggade människan. som är jag.
Stora kramar!
I blåbärsskogen
Vi grälade. Vi gjorde skogen. Vi grälade. Vi åt mat. Vi grälade.
Jag gjorde blåbärspaj. Han spelade match. Happy söndag.
Dagens träning
Puh, jag har kört axlar och triceps med Smartshake Martin.
Att längta bra filmupplevelser
Bra film ger mersmak. Vad tror du om de här:
Miraklet i Lourdes
Avsked
Crazy heart
Den första dagen på resten av
ditt liv
Ghost writer
Det vita bandet
Eller har du något annat tips?
Jag har levt med raggare, va
Snickeriet är en dokumentärfilm från 1993 av Benny Lennartsson och Margareta Hjelm.
Filmen handlar om Spångens snickeri i Norrköping och vardagen där.
Spångens snickeri var, och är fortfarande, en arbetsplats för funktionshindrade som drivs
av Samhall. Numera har de dock flyttat till andra lokaler än de som visas i filmen.
Jag har slitit ut min VHS-tejp. På You Tupe kan man dock hitta godbitarna.
Mitt i hjärtat
Jag såg Efter bröllopet igår på Svt
och grät ihjäl mig.
Om du missat den - köp, ladda hem
eller stjäl den!
Privat
Om du vill når du mig på den här adressen - vick2ria@hotmail.com
Jag ser - det är mörkt
Jag är som en blind. En blind som ibland ser,
men bara för korta ögonblick, för att sedan
återvända tillbaka till den mörka och kompakta
tystnaden.
Ibland undrar jag varför jag orkar. Eller ibland,
mest hela tiden, om jag ska vara ärlig.
---
Gentleman - Journey to Jah
Julia tipsar ___________________________________________________________
Pst
Jag har träningsvärk. I magen.
Hurra! Det funkade.
God morgon!
Hope vann Guldknappen
Litet (sen) Formex
Oddbird
Tio-gruppen
Blandad kompott
Brita Sweden
Oddbird
Anna O
Hjärtan och hjärnor
Carl Malmsten
mer Carl Malmsten
ännu mer Carl Malmsten
Dagens religion - Coreboll
Det är fortfarande många som tittar skeptiskt på bollen som ligger
i hörnet på gymmet. Corebollen har använts inom rehabilitering i
många år och är, enligt mig, ett av de bästa träningsredskapen
som finns.
Bara genom att sitta på bollen har du aktiverat bålens muskulatur.
Eftersom du tränar på ett instabilt underlag tvingas kroppen att
stabilisera sig och du använder musklerna nästan utan att känna
av det. Träningen blir mer funktionell och liknar den belastning
som kroppen utsätts för i ditt vardagliga liv.
Det kan vara svårt att komma åt de djupa stabiliserande musklerna
genom annan typ av träning. Genom träning med coreboll får du en
starkare rygg, förbättrad hållning och balans, koordinationsförmågan
blir bättre och framför allt är den väldigt kul att träna med.
Alla borde ha en coreboll hemma och sitta på framför tv:n då och då
istället för att halvligga i soffan och få ont i ryggen.
Amen.
Idag har du chans att prova på ett pass med Coreboll kl.17
med mig uppe på n'Joy. Välkommen!
Dagens snyggaste
Dagens bästa fråga
Med anledning av den 79-åriga pedofilens lyckade flyktförsök från två
vitala (får man förmoda) skötare.
vitala (får man förmoda) skötare.
Herregud!
tempo som i temporärt
Jag befinner mig i skorna och det ryker ur plösen.
Det är bara temporärt.
Till Knoll
Vi är som Knoll och Tott.
Två halta och lytta
ser problematiken och
duckar för det uppenbara.
Tillsammans, litet mindre
ofärdiga, ser vi ut i kaoset,
nickar uppgivet och haltar
vidare.
Om det hade varit du
Om min vän hade haft en man som suckade varje gång
han tittade på henne så hade jag bett henne ge honom
en örfil, vända på klacken och gå.
Det hade jag, om hon inte var jag.
Dagens pass
En (o)vanlig dag på Östermalm
Jomenvisst älskade han dagis.
Nu är han officiellt invigd i sin
nya värld. Inga konstigheter.
Beppe är en dagispojke.
På eftermiddagen fick han pussas
litet mer med sin nya dagiskompis
Freja, som är Kittys lillasyster.
Vi fikade på innergården när vi
fick höra en kraftig inbromsning
och en smäll. Därefter var hela
Östermalm fyllt av poliser,
nyfikna åskådare och idioter
utrustade med machete.
I VLT kunde vi läsa följande
rubrik på händelsen:
Polisen har gripit
lyktstolpsmarodören
Va? Snubbarna har tillhyggen,
är höga som hus och är nära att köra
över folk i Västerås centrum
- då väljer man en rubrik som
fokuserar på en böjd stolpe.
Nåja. Det kanske var ett sätt att
lugna allmänheten. Vad vet jag?
Kvällen avslutades med träning och
därefter stekte jag en trippelsats
med pannkisar. Och somnade sedan
med öppen mun i höjd med Sporten.
Nu ska jag sova litet till.
RUT och TUT
Jag ogillar RUT-avdraget. Människor som arbetar mycket och inte har tid att ta hand om det egna hemmet är förmodligen så stadda att de själva kan pröjsa för sin hemhjälp.
Skattepengarna behöver vi till annat.
Så tänker jag.
Därför är jag fortfarande yrslig och förvånad efter dagens utspel från Sossarnas sida.
Vad sjutton håller mediastrategen hus? Vem är det? Finns h*n ens?
Smäck och snäcka
Välkommen måndag!
Idag startar vi det nya livet, med tre dagisbarn och en skolgrabb.
Jag är stolt som tuppen och ser på framtiden med skräckblandad
förtjusning.
Jag är anmäld till en journalistutbildning, halvfart, på distans.
Vi får se om jag kommer in. Jag hoppas.
Jag funderar på hur ett företag skulle kunna se ut där jag
i huvudsak skulle ägna mig åt att få igång kvinnor att börja
träna, som en slags dörröppnare och ledsagare.
Vi får se var vi landar.
Den här veckan sysselsätter jag mig med att ha ett core-pass
på tisdag och ett core-boll på torsdag. Några intervjuer är
inbokade och om jag har tur åker jag på modemässan.
Men först läser vi Saras utmärkta debattartikel i dagens VLT.
Happy måndag och välkommen det vanliga livet.
Var är Hija och Doffe?
Två hundar stulna utanför Coop forum i Västerås för två dagar sedan.
Har du sett de försvunna hundarna? Sprid budskapet!
Arbeit
Fan! Nu vet jag varför hon inte svarar.
Hon glömde bort mig och gav jobbet
till någon annan.
Jag som längtade så. Som jag vill jobba.
Som en häst! Som en galärslav.
Och ändå kommer jobbet att framstå
som a walk in the park jämfört med
dagar vid Alléhemmet.
Så nu finns jag tillgänglig för roliga,
krävande, långa, omfattande, korta
och svettiga jobb.
Ta mig. Tuppen JA! Jag är BRA!
Kukbloggen är död - länge leve talbloggen.
Herrejävlar vad han skriver bra! Petter har slutat Kukblogga.
Nu heter bloggen något som man inte minns, men vad gör
väl det när han skriver så förbannat bra.
Till och med nu när han ser ut att ha funnit kärlek. Igen.
Till och med nu.
Planlöst
Vi samtalade. I två hela dagar och nära på
en hel natt pratade vi allt som just nu fyller
mitt inre.
Och ständigt återkom hon till frågan
- Vad har du för plan?
Nu är jag osäker på om våra samtal ens har
ägt rum. Kanske var det bara mitt samvete
som nålade upp mig under några dygn och
lät mig förstå att den här offerkoftan som
jag envisas med att bära i tid och otid inte
passar mig särskilt bra.
Det är dags att tända ett bål och offra.
Offra offerkoftan.
Att matta
Nar pappa spelar match håller dottern på...
Tillis spelade sin första träningsmatch mot Hammarby igår.
Vi valde kylan framför den 28 gradiga värmen utanför.
Vilde gjorde som hon brukar - hejade på Hammarby.
- Hammarby Hammarby Hammarby!
Me myself and I
Jag har fått en utmärkelse av Edsbyns fina Maria.
En utmärkelse som innebär förpliktelser, som jag
i och för sig inte vet om jag kan leva upp till,
eftersom jag förväntas berätta sju intressanta saker
om mig själv. Därefter ska jag utse sju stycken
intressanta människor som gjort sig förtjänta av ett
pris. Och det är ju lätt.
Nu åker vi.
En utmärkelse som innebär förpliktelser, som jag
i och för sig inte vet om jag kan leva upp till,
eftersom jag förväntas berätta sju intressanta saker
om mig själv. Därefter ska jag utse sju stycken
intressanta människor som gjort sig förtjänta av ett
pris. Och det är ju lätt.
Nu åker vi.
- Jag har en tendens att alltid börja gråta då jag möter nya människor som jag fattar tycke för.
- Min svada till trots och de många orden på pränt kan nog lura människor att tro att jag är öppen. Det finns saker som jag aldrig skulle prata om t ex. pengar. Inte med någon.
- Jag är passionerat röd. På litet olika plan.
- Jag älskar hemma, mitt hem, som kan vara var som helst. Överallt.
- Jag är religiös. Min tro innefattar Fårö, energier och kärleken.
- Om jag vann pengar skulle jag studera litet till.
- Om jag hade möjlighet skulle jag gärna vilja gå på Annika och Pers föredrag om hur man (över)lever med människor med Adhd.
Så funkar det:
Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
Skriva 7 intressanta saker om dig själv.
__________________________________________
Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
Skriva 7 intressanta saker om dig själv.
__________________________________________
Valet 2010
Freddan lovar att sänka skatterna med 20 miljarder kronor.
Hur tänker han då?
Om det finns ett sådant ekonomiskt utrymme varför inte
då se till att sjukvåren fungerar och skolorna är bredd-
fyllda av viktiga vuxna?
20 miljader är bara växelpengar för många av dem som
gynnas av de sänkta skatterna.
Det är val snart. Jag är livrädd att semestersega svenskar
kommer att 1. glömma bort att rösta 2. tänka fel.
Glöm inte bort att rösta!
Rockefella - med stil
Jag träffade två pärlor, som lever som de syr och designar,
med sinne för detaljer på Formex. Wenche och Sofia driver
företaget Rockefella tillsammans.
Det är ett rebelliskt märke som andas 50-tal, men som är
anpassat för barn av idag! Du hittar dem här på nätet.
Och har du vägarna förbi Stockholm så har de sin butik
och showroom på Hornsgatan 153.
Slitage säljer Rockefella i Västerås. Nu med specialerbjudande.
Enjoy!
O happy day(s)!
Jag är tillbaka efter två dagars
arbete på Formex.
Men jag vet inte jag - arbete?!
Mest bara ren glädje, härlig design,
roliga möten, märkliga sammanträffanden
och underbara förtroliga samtal med
människor som jag hoppas på att få
se mer av i framtiden.
I morgon ska jag ge dig grymma tips på
roliga och annorlunda barnkläder,
litet snapshots från Formex och
ett gäng ovärderliga länkar.
Jo förresten, jag är så oerhört lycklig!
Men nu går lyckan och lägger sig.
_____________________________
God god natt
Tråktroll och dansglädje
Jag har matat ett troll hela dagen.
Girigt gapande satt han där
medan fönster, kylskåp och
luckor gnoddes rena från
inre extrementer.
I höjd med dagishämtning
var trollet något sånär mätt
och jag tog med mig barnen
till Djäkneberget istället för
att ägna mig åt trivial ångest.
Barn är för övrigt världens
bästa medicin. Barn och
träning.
Ikväll fick jag med mig Sara
på ett svettigt Afro-pass.
Vi hade så kul!
Nu ser jag fram emot att visa
Sara ännu mer av min
(tränings)värld. Kanske på lördag?
Nu ska jag nana, så att jag kan
ta den här dansanta(nåja)
kroppen hela vägen till Älvsjö
imorgonbitti kl. otta.
Sov gott!
_______________________
Förresten måste jag lyssna på ljuvliga
Vanna Rosenberg i Sommar i P1 innan
jag somnar.
solist
Det finns vägar så smala att man måste gå dem ensam.
Mera skägg
Barba non facit philosophum
_______________________________________________
Det söndrar.
Mellan ett och noll
Jag är bekväm med att vara hemma. Jag är en
hemmagris.
Men det betyder inte att jag aldrig tänker ta mig ut,
se annat och göra något som får mig att må bra.
Och då menar jag inte enbart träning.
Ibland undrar jag om han gör sig själv valhänt
och irritabel bara för att slippa.
Vilken dumhet! Inte vill man väl komma undan det
bästa vi har. Eller?
På torsdag åker jag med Carro och Lena till
mässan i Stockholm för att snacka kläder.
Det ska bli så roligt. Frågan är hur det blir här.
Och den frågan kommer inte besvaras av mig.
Ett tips
Att vara vänner
Jag ringde det (utlovade) tysta samtalet.
Vi pratar väder och lunchmackor, men i
övrigt håller vi käften och låter
underströmmarna leva sitt eget liv.
Allt mår inte bäst uttalat.
Men jag finns här. Alltid.
Kärlek.
I år stannade ryssvärmen
Påhälsning i mitt hål
Jag älskar mitt andningshål.
Så mycket som man nu kan
tänka sig älska något som
luktar, brölar och beter sig.
Men jag är trygg i de svettiga
och litet slitna lokalerna.
Det är dit jag går när allt tycks
överjävligt, när jag är trött
eller när jag behöver tänka
en tanke från början till slut.
Så har det inte alltid varit
förstås.
Jag är en skitskraj människa
och nytt är läskigt.
Därför förstod jag Sara så väl
ikväll då jag fick förmånen
att få visa henne min värld,
mitt hemma.
Och kanske blev hon en smula
smittad. Jag hoppas det.
Heja Sara!
Blåbär och mjölk i natten
Det är jag, en skål med blåbär och mjölk
och Sommar i P1 med Björn af Kleen.
Björn skrev Jorden de ärvde, en bok om
svenska adelns privilegier för att behålla
sina gods inom familjen.
Han frilansar som journalist för bland
annat Expressen, Sydsvenska Dagbladet
och Metro.
Tydligen skrev hansin första artikel i
tidningen Buster.
Jag älskade Buster.
Blåbär är
Att vara ärlig
Jag får ett tips på Fb om att gå med i en grupp
som puffar för en blogg som heter Fröken fru.
Jag hamnar på en blogg som inte bara heter
Fröken fru, utan också har med tillägget
- Vägen till mannens hjärta går via magen.
Och jag baxnar. Herregud så fruktansvärt
bakåtsträvande, tänker jag innan jag ens har
hunnit läsa en endaste rad.
Jag läser vidare och hittar en massa bra
mattips och knep och knåp. Men jag har
fortfarande inte hunnit återhämta mig
från det första intrycket.
Man kan fråga sig varför. Jag, om någon,
skvalpar omkring i den där byken.
Även om jag (lurar mig själv) rustar till
någon slags halvmesyr till kamp och köper
boken Familjens projektledare säger upp sig
(som jag sedan aldrig vågar läsa, med rädsla för
att få allt skrivet på min långa näsa) och lovar mig
själv likt en jojobantare att på måndag DÅ.
Därför säger jag hejdå söndag och välkommen
måndag!
Ett nytt liv
Det föds små fina bebisar hela tiden.
Så ser livet ut; vi föds och vi dör.
Inga konstigheter. Egentligen.
Men ändå så ofantligt märkvärdigt
att universums alla ord inte räcker
till.
Ibland gråter jag mer än andra gånger
då vänner får barn. Idag är en sådan
dag.
Mia och Burken har fått en liten pojke.
Deras allra första. Och tårarna vill
aldrig ta slut.
G r a t t i s till Er alla tre.
Söndagsvackert
Happiness by Charlie
Att leva levande
Förr såg jag det som en längtan bort.
Men nu väljer jag att se det på ett annat sätt.
Jag längtar till.
Kanske är jag på väg ut ur min bubbla,
jag vet inte. Men jag ser på saker med
längtan och värme, tämligen orädd
för att mötas av negationer från min
närma omgivning.
Glädje är bra. Jag är bra. Vilken fin kombo.
Vad kan stoppa mig? Inte du.
Jag har sett ett fint hem, som är på riktigt,
för levande människor. Enjoy.
Vänskap
Sett snett ovanifrån är allt så tydligt.
Hur ärlig ska jag vara, min vän?
ett hjärta rött
Du har mig bäst hemma, i ett soffhörn
med tända ljus och en skön filt.
Jag är snäll. Jag vill väl. Och är varm.
Hur kan det någonsin vara fel?
Att studera
Kitty och fröken
Vilde Kitty Odd och mormor
Vilde och Kitty
En bild
Ända till månen
Det är döden och jag
vissa nätter.
Jag inbillar mig att det
gör mig mer levande.
Ibland oroas jag över
att inte få finnas kvar.
Vem ska då berätta
för mina barn om deras
mamma?
Å andra sidan vet jag
inte om min existens är
så talande den heller.
Men om jag blir uppäten
av ormvråken imorgon,
på vägen mot lördagsgodiset,
kan du då ta på dig omaket
att berätta för dem att
deras mamma älskade sina
grisar, korvar, russin,
prinsar och prinsessan
oändligt mycket?
Ända till månen. Och tillbaka.
Filmtips - Basquiat
Nattens bästa filmtips är filmen om konstnären Jean-Michel Basquiats liv.
Perspektiv
De två mest förbjudna
Jag vet att man inte får prata om kroppsvätskor.
Kroppsvätskor och politik is a big no no.
Men det skiter jag i.
Jag har en mens-app på min iPhone.
Och enligt den är jag ursäktad.
Jag är finnig, ful och vätskefylld.
Så kom nu då, mens-helvete!
Befria mig!
Och så var det valet. Jag är så vansinnigt
nervös. För tänk om allt går åt helvete...
Vad gör vi då?!
Glöm inte att rösta! Att rösta rätt.
Häng en duk över Janne
Jag har lärt känna världens trevligaste folkpartist.
Han heter inte Jan Björklund (som är en riktig
pajas).
Hej Daniel!
aj
Jag ser mönstret.
Har gjort samma
resa. Tidigare.
Det finns många
sätt att vara
destruktiv på.
Jag är farligt nära
branten.
Kanske ler jag,
men inombords
serveras en
iskall buffé.
Har gjort samma
resa. Tidigare.
Det finns många
sätt att vara
destruktiv på.
Jag är farligt nära
branten.
Kanske ler jag,
men inombords
serveras en
iskall buffé.
________
________
________
Det är ledsamt (och tyst)
Han hatar då jag skriver.
Mina ord är rädda.
Nu finns dem inte längre
och jag vet inte vad som
skulle kunna få dem på
bättre tankar.
Jag säger som Vilde;
det är ledsamt.
Nattens Nina
Ända till september
hej höst
Camillas små ljuvliga
En kram
Han är litet av en husgud. Jag skulle ha sett honom på Cirkus.
Nu ställer han in. En kram till Peter.
Tuppen JA
Om jag hade varit i position att anställa
folk, hade jag med allra största säkerhet sett
till att anställa småbarnsmorsor
- på hugget, sugna, stresståliga, organiserade
och lyckliga av bara tanken på att få
tänka en tanke från början till slut.
Jag väntar på att alla chefer ska komma tillbaka
till jobbet så att alla halva löften ska kunna
infrias. Jag vill JOBBA!
Min fasta tjänst gick om intet halvvägs in i den
här 4 år långa historien av barnafödande och
föräldraledighet.
När Beppe var tre veckor gammal fick jag ett
brev från min arbetsgivare och ett telefonsamtal
från facket där de ansåg att jag gjorde mig
skyldig till arbetsvägran(?)
Jag som just varit på vippen att dö, var bara
tacksam över att få vara vid liv och blev
irriterad och viftade bort det hela som dumheter.
Men nu sitter jag här och gör allt annat än
viftar och arbetsvägrar.
För övrigt kan jag inte ringa ut på min telefon.
Ring mig!
En gris
Han är orolig. Hur ska det gå när jag börjar jobba?
Inte för egen del, men hur har jag tänkt fördela
min tid mellan hushållsarbete och jobb?
Hans liv ska fortskrida, alltjämt, långt från alla
sysslor som ett hem kräver. Han är en gris.
En kontrollgris.
Kontrollera ditt eget istället du!
- - -
Han har varit borta. Det första han lägger märke
till är att jag har på mig hans sockor.
- Ta av dig dom!
- Va?
- Ja, de är mina. Jag vill inte att du sliter ut m i n a sockor!
Vicktoria bakar
en söndag i början av augusti
Pappa vallar kossor i Jämtland och Vildes smider planer för framtiden.
Hon har numera övergett planen om att bli häxa.
Istället är det tanken på en karriär som kanin, som hägrar.
Och av någon märklig anledning motar hon lillebror med ett mycket
bestämt "Schas Ove Sundberg".
Annars har jag varit hos min mormor med alla barnen.
Hon är lycklig och ser ut att må strålande, men är stundtals
alldeles förvirrad. Det kan i och för sig bero på den stora
och trilskande barnaskaran. Man behöver inte vara nittio
bast för att bli matt efter en stunds samvaro, menar jag.
Kolla på mig.
Imorgon ska Vilde och jag till henne igen. Men då för att baka
på mormors fantastiskt överdimensionerade bakbord.
Härligt!
Fit?
Jag är urusel på att lära mig koreografi. Sämst.
Igår var jag på Idas step-pass, mitt allra första
på 15 år. Den gången, den enda gången, det
begav sig var jag på ett halvt pass och gav upp
i höjd med fallet från brädan.
Sedan dess har jag framgångsrikt hållit mig
undan. Tills igår.
Jag var fortsatt urusel, men det var ju så kul.
Jag måste gå igen.
För övrigt kommer jag inte längre i mina brallor.
Inte så att det känns bekvämt, i varje fall.
Vad var det som hände?
Imorgon kväll är det Beppe, Odd, Vilde och
jag som rattar barnpassningen på n'Joy.
Välkomna!