Mellan ett och noll
Jag är bekväm med att vara hemma. Jag är en
hemmagris.
Men det betyder inte att jag aldrig tänker ta mig ut,
se annat och göra något som får mig att må bra.
Och då menar jag inte enbart träning.
Ibland undrar jag om han gör sig själv valhänt
och irritabel bara för att slippa.
Vilken dumhet! Inte vill man väl komma undan det
bästa vi har. Eller?
På torsdag åker jag med Carro och Lena till
mässan i Stockholm för att snacka kläder.
Det ska bli så roligt. Frågan är hur det blir här.
Och den frågan kommer inte besvaras av mig.
LOVE You!
-det kommer gå bra på båda hållen!
Ring mig imorrn!
HJÄRTA!
Good for you!! :)
Åh! Kan du ge mig klädtips sedan? Jag befinner mig i en mörk, mörk garderob för tillfället.
Carro, jag letar efter dig... Ringer butiken. Hittar inte ditt mobilnummer. Hör av dig. Kram
hedgehog-sara; Ja, jag behöver verkligen ta mig iväg. Vad skönt att andra ordnar det för mig så att jag får tummen ur. :)
Kristina: Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera dig på bästa sätt. Jag gissar att carro vet hur man mobilbloggar. Hon kan ALLT, den renässanskvinnan :)
Jaaaaa, du kommer iväg! Hejja, hejja! Kommer bli jättekul. Och tänk inte på hemma, de klarar sig. Kram
Ha det så gott imorrn! Försök lägg tankarna på annat som är kul och inte hemma. De klarar sig. Det gör de alltid (männen). Tror de sjopar sig så vi sak ta över. Och vi åker dit varje gång....
Stor kram! Enjoy!
Åsa du har så rätt. Hur lättlurade kan vi va? Man blir ju trött i mössan för mindre!