Vick2ria

Mitt grottande i vardagens mysterium

Till Musse

k ä r l e k e n Permalink2
Av Musse:

" Vi spelade mycket på din planhalva. Väldigt utvecklande för mig. På ett sätt.
Inte så utvecklande för oss. Vi var så sällan på mitten. Vi var aldrig på min planhalva.

Lärde mig att hålla käften. Lärde mig mycket med dig. Av dig. Men till ingen nytta. För oss"


Till Musse:
Det är så det blir när man, som vi, träffar en vintrig julgran där den tysta överenskommelsen
påbjuder ensamdans. Runt granen. Nästa gång väljer vi något mer lättdansat. Visst?
/Vicktoria









#1 - - C:

Ja, V - varför håller vi ens på? Jag undrar det också... Tror man att man skall kunna få honom att ändra sig, att bli en mjukare, varmare människa eller vad tror man? Stor kram till dig denna fina tisdag.

#2 - - Tove:

Så bra skrivet. Efter år an ensamdans så blir ju tyvärr insikten bara starkare. DVS att det verkar inte bli ngn tryckare på det här stället.

kram!

Till top