tjyvtjockt
Ivägkrånglade barn genom snödrivor och
en och annan pulkabacke med ångest.
Jag häller litervis med kaffe ovanpå mina berg
och funderar på vem som skulle kunna tänkas
vikariera i den här verkligheten som jag duckar
så duktigt inför.
För det är lika tydligt som en blottad tandhals.
Men ändå; tre ton fetvadd runt mitt omtumlade huvud.
Vad är det för jävla fel på mig?
Kommentarer
Postat av: Camilla
Postat av: Åsa
Stor kram!
Postat av: Annelie
Inte fel på dig fina.
Postat av: Maria G Nilsson
Du V, det låter inte bra.
Kan jag hjälpa?
Postat av: Louisa
Säg till om jag kan göra något för dig. Kramar
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: