Vick2ria

Det doftar rökelse och tända ljus. Nu är jag ensam, utan vuxet sällskap, i flera dagar.
Det monteras kök i Kall, Åre.
Barnen leker med varandra, utan gruff, många timmar i sträck. Och jag aktar mig som
ögat för att störa. Istället städar jag frenetiskt, så länge leken tillåter. 
Men om du vore här skulle du inte se någon skillnad.

Varsågod, ett snällt uppvaknande för själen.

Livet utan napp fortgår.
Men det växer upp nya
nappar här. Som små
frestande gula kantareller
i sensommaren dyker de
upp där man mist anar.
Jag har fått hugga huvudet
av minst fyra under dagen.

Vilde hade en dipp mitt på
dagen, trots att de bara
fått ha napp om natten.

- Mamma, jag är sömnig
munnen!

- Vad betyder det?

- Att min napp behöver
mig!


Godnatt!

Irstas 95:or och ett Nigeriaskt lag i Partille Cup. Fint!

Nu är det gjort, napparna har smakats av en sista gång för att sedan
oåterkalleligt lämnas till små söta kattungar. Det var sorgligt.
Mest för mamman. I varje fall då.
För kvällen har genomlevts i sirenliknande tillvaro, med i det närmaste
hysteriska barn.
Helt plötsligt var kattungarna inte alls betrodda.
Ro hit napparna!

Nåja, allt går. Det var en trevlig dag i vilket fall. Jag har fina barn. Och en snäll mamma.
Och Skansen är utrustad med en djävulens bundsförvant. I ett av husen från förr
arbetade mannen som tog ett nappatag på Odd och skickade ut oss med ett
"Ni ska nog besöka ett annat hus nu!"
Därefter, emedan jag tog hand om ett kränkt och ledset barn hörde jag hur mannen
ondgjorde sig över "Den dåliga mamman som inte hade vett att ta hand om sitt barn!".
Jag var chockad. Mitt barn var i upplösningstillstånd.
Och övriga besökare skakade på huvudet och ifrågasatte mannens handlande och lämplighet.

Jag har inga problem med att utomstående säger till mina barn. Tvärtom.
Men Odd gjorde inget som var konstigt.
Han kom in i huset efter mig och Vilde. Han satte sig ner för att ta av sina skor.
För så mycket har han förstått under sin treåriga levnadstid att man tar av skorna
då man kommer in.
Jag påpekade att vi bara skulle vara där en kort stund och att skorna skulle vara på.
Det var då mannen grep in och undrade "Vad är det här för ett litet olydigt barn?"
Odd, som räds det okända, gömde sig bakom en dörr.
Då mannen rycker upp dörren springer Odd till ett angränsande
rum som var försett med en avspärrning (som sitter så pass högt
upp att Odd utan problem kan springa under hindret och därmed
inte heller hunnit notera att området är förbjudet).
Mannen tar då tag i Odds hår och skickar ut honom. Handgripligen.

Efteråt gömmer sig Odd och jag undrar om jag inte borde ha
gjort något mer. Typ skallat idioten. Men nej, jag nöjer mig med
att skriva ett brev till vederbörandes chef istället. Och bära
barnet runt Skansen.
På väg mot järven möts vi av stora horder av barn och familjer.
Jag känner oro för mitt barn som agerar så panikartat då
han känner sig trängd. Jag känner oro för andra barn som,
liksom Odd, blir rädda då de blir bemötta av en totalt oinkännande
gubbe i en gammal byggnad på Skansen.

Herregud! Vad trodde han att en treåring skulle kunna göra?
Vandalisera de två stolarna och sängen i trä?

Jag laddar mentalt. I morgon är dagen då
Vilde och Odd ska separeras från sina nappar.
Och vi gör det på Skansen.

Wish me luck!

Vi ser Nunnan, Viggo och jag. Det är en önskedokumentär på Svt.
Vi har sett den förut. Nu ser vi den igen.
Viggo reflekterar:
- Fett värdelöst för dom om inte Gud finns!

Jag var som uppslukad i dagar av spelet borta på Bro Hof. Om jag hade
möjlighet såg jag både den direktsända studiosändningen och reprisditot.

Göran Zachrisson är fantastisk (även om jag från säkra källor fått höra
att karln är en komplett idiot. Okej, han kan inte uttala Tortuna på ett
önskvärt sätt, men man behöver väl inte vara en idiot för det, tänker jag).
Hans sätt att prata golf kan få vilken golfanalfabet som helst att bli hooked.
Gällande Mr Z så skrev min husgud Johan Croneman en litet smått
legendarisk artikel om golfpåven i lördagens DN.
Läs den om du får möjlighet.

Richard S Johnsson och Anders Timell - vilka killar!
Och Anders Sjöstrand på fjortonde plats. Läckert!

Det är över nu. Ingen mer värme bortom sans.
Bara vanlig svensk sommar och kyla.
Jag planerar att deppa resten av dagen.
På gymmet, i soffan och på Busborgen (om jag törs).


Happy (regn)söndag.

Det var finaldags i fotbolls-VM och barnen och jag
käkade middag hos några vänner. De finalklara lagen
avhandlades och så blev vi tillfrågade vilket lag vi höll
som favoriter, var på Vilde levererade. B l i x t s n a b b t.
- H A M M A R B Y !

Och storebror är mäkta stolt. År av hjärntvätt har
gett utdelning.

Men för i helvete! Kan han vara nöjd någon jävla gång?!
För att han har hälsan, för att barnen är friska eller
för att livet faktiskt behandlar honom efter bästa förmåga.
Va? Va? Va?

Jag gömmer mig.
Är i vassen, på sanden
i anden och känner och
hukar så ofta jag hinner.


Jag vädrar.
Vart är jag på väg
och åt vilket håll
rusar framtiden.


Hjärtat är öppet.
Men jag är inte här.
Och vem vinner.

Hon kände sig litet risig, sa hon. Och hon sov förbi storebror(!) till
kl.12.30.

I tre dagar har jag knarkat d-vitamin
ute på Tidö-Lindö. Vi har haft det bra.
Några sandslott har byggts, vattenlekar
har lekts och matsäck har intagits.
Nu har vi sand i alla öppningar och
tvätten har börjat bilda bergsmassiv.
Det känns oväsentligt.
Tids nog får jag städa och tvätta.
Meanwhile får vi uppsöka ett
nakenbad.

Det är 28 grader innan vi ens har kommit fram till frukost.
Det är varmt. Underbara älskade värme.

Det fanns en tid då jag tänkte att det inte varit någon sommar
om jag inte hade förärat damnudistbadet på Östra Holmen
med åtminstone ett besök. Jag har gett upp om den tanken.
För här har det inte badats naket på flera år. Tyvärr.

Men då, innan de små barnen, när vi var nya för varandra
och vi ivrigt levde i varandras drömmar och parallella
världar tog jag med honom dit ut. Inte till dambadet,
men väl till nudistbadet för par (ensamma män ombads
söka sig till herrnudistbadet). Storögt tittade vi på frisörparet
som omgärdats av ett envist svingersrykte (tänk om vi skulle
bli inviterade?). Vi la oss i ett hörn litet avskilt och tog
oss sedan ner till vattenbrynet. Med vatten upp till knäna
såg vi hur en stormagad man delade vattenytan med
stormsteg med siktet inställt på Per. När han väl nått
fram ställde han sig bredbent med händerna på
höfterna och pelvis i en framskjuten position och sa:
- Du är van vid en annan typ av vatten va?
Mycket nöjd med sin öppningsfras tillade han:
- Ja alltså, du är van vid fruset vatten menar jag!

Sedan dess har vi inte badat naket. Inte vi.
Men vi har numera tre nakenfisar till barn.
Och med det får jag låta mig nöjas.
Mer sommar än så här kommer jag väl
aldrig få.

Välkommen tisdag.

Det är varmt och kväll.
Finalen i fotbolls-VM
spelas av Holland och
Spanien och jag
reflekterar över
dobbarnas varande.
Förbjud skiten,
säger jag efter att ha
sett fler än en situation
med fotbollssko i brösthöjd.

Barnen är vakna.
För vem kan sova
i den här värmen.

Jag aktar mig som
ögat för att klaga
på vädret.

I natt och alltid
älskar jag värme.

Jag försöker utröna om grannen skriker Puta madre för
att han ser på fotboll eller för att han är förbannad
och slår sin fru igen. Inget vore otroligt.

Vi är halverade. Här hemma finns bara jag
och två små pojkar. Viggo spelar handboll
utomhus i en vecka på Västkusten.
Far och dotter håller sig i Stockholm med
omnejd.
Vi har det mysigt. Jag lyssnar noga
försöker befinna mig i nuet så mycket
som möjligt. Det är aldrig ett problem
annars, när huset är fullt, för då orkar
sig inte ens tanken bortanför ruta två.
Men med färre röster och hjärtan tycks
hjärnan jobba på högvarv.

Det är kanske därför jag somnar med
munnen öppen, mitt i filmen som jag
tycker är bra, och sover det dubbla mot
vad jag normalt sett gör.
Ändå är jag trött inifrån och ut.

Idag ska jag ta med mig russinkungen
och honungspojken ut på äventyr,
ett badäventyr.

Fin lördag till dig.

Som av ett trollslag är vår gård uttömd på liv.
Vad var det som hände?

Jag kommer på mig själv med att hålla ungarna
inne, med låst dörr och stängda fönster.

Det är sorgligt.

Emedan pappan är i Almedalen och har skrattarna på sin sida har
barnen lätt att hålla sig för garv. Sanningen är jag funderar på att
stämma in i klagosången. Jag är så trött.

Kan inte de här fria aktiviteterna bara ta slut snart.

Om jag bara hade fått hjälp tidigare

Var fjärde person som sitter i fängelse har ADHD. 
Hur många av de drabbade skulle kunna leva ett vanligt liv med en social utveckling utan kriminalitet eller andra problem, om de redan som barn fått veta att de har ADHD och fått det stöd de behöver?

Janssen-Cilag bjuder in till ett samtal om ADHD. Vi diskuterar samhällsekonomiska vinster eller kostnader samt premiärvisar delar från en film kring projektet på Norrtäljeanstalten där man under flera år behandlat intagna med ADHD.

Tid: onsdagen den 7 juli, klockan 10-12
Plats: Teatern, Strand Hotell, Visby
Moderator: Ellinor Persson
Medverkande: Olle Hollertz, Chefsläkare, psykiatri, Kalmar Sjukhus
Jonas Andersson (FP), landstingspolitiker, Västra Götaland
Margareta B Kjellin (M), ledamot Socialutskottet
Per Fosshaug, fd bandyspelare
För ytterligare information: Anna Käll, Public Affairs Manager, tel 08-626 50 29,
akall@its.jnj.com

Jag tränar. Det är inte så mycket att säga om det,
har jag tänkt. Men jag ska kanske tänka om.
Möjligen kan du få litet inspiration av att läsa om min
udda böjelse för träning. Kanske kan jag hjälpa dig
igång. För det är ju så kul.
För mig är det ett sätt att leva. Träningen gör mig,
på fullt allvar, till en bättre människa. Litet lyckligare,
en uns friskare och mycket starkare.

Måndag: Träning i gymmet. Jag körde axlar, triceps och mage
Tisdag: Jag har semester från min egen gruppträning (Core),
så jag passade på att gå på Idas Combatklass istället.

Förr, innan de många barnen, hade jag en fabläss för att
promenera på mornarna. Sådant sysslar jag inte med idag.
Jag rör på mig konstant, jämt och hela tiden. Att lägga
en extra timma på att röra mig på morgonen vore bara dumt.
Jag vågar inte ens tänka på vad en stegräknare skulle
skulle komma fram till för siffror efter en dag i den här familjen.

För några dagar sedan fick jag ett par fina Asics av min
mamma som jag ska börja använda så snart som möjligt.
De är är alldeles perekta, doftar gott och tanken är att jag ska
älska löpning innan sommaren är slut. Mohahha.


Hur tränar du? Har du några tips?

Helt plötsligt går det att skriva en kommentar här
utan att behöva skriva in hela alfabetet. Fantastiskt.

Egentligen går jag i flytt tankar. Det strular så ofta här.
Men eftersom jag är en extrem vanemänniska tar jag
mig inte härifrån.

Det är applicerbart på det mesta i livet. Faktiskt.

Dansen har utgått till förmån för fejande
vilket är lika härligt för själen.
Jag älskar att få röja av efter dagar av
kaotisk samvaro.
Tre maskiner är redan tvättade och hängda.
Ren tvätt har sorterats in och somligt har
haft en dejt med strykjärnet.
Sängar är bytta. Beppe och jag ska puffa,
dammsuga och tvätta golv (jo han tycker
att det är roligt. Jag misstänker att han tror
att det är en lek).
Om vi hinner ska jag försöka göra en plåt
med blåbärsbullar.
Låter inte det fantastiskt?

Vi bakar och dansar till In da Club i smällhettan.
Det är möjligt att det är dåligt, men det struntar
jag i. För mest av allt känner jag mig livsbejakande.
Jo, faktiskt :)

Som motvikt till det tidigare inlägget så får du här organisatorisk
fulländning. Gaah!

Vi är organisatoriskt efterblivna i det här hushållet.
Och vi blir alltid osams när vi ska i väg.
I nio fall av tio badar vi på olika håll.
Lördagen var inget undantag. Den stora vagnen
fick följa med mamman. Vi gjorde Lögis och vi
gav inte upp förrän vid stängning.

Vi träffade mormor vid Konstmuséet och gav oss
hän åt Cityfestivalen och karusellåkande.
Mormor lättade på plånboken och med oss hem fick
vi leksakerna som Gud glömde, en hiskelig gummileksak
som lyser och stinker bensin och en galen leksaksbil
som spelar techno, lyser i fem olika kulörer,
går på sju batterier och låter skadligt högt.

För övrigt var matchen mellan Paraguay och Spanien
vansinnigt spännande. Den mästa i det här VM´t
hitintills.

Det var som taget ur Monsters Inc. Ja, du vet scenen när en skvadron
huvudlösa typer sänks ner från himlen för att avlägsna en socka.
I det här fallet var det en bajskorv i en av bebispoolerna på Lögis.
Jag antar att jag varit mammaledig för länge.
För jag skulle ha agerat annorlunda och greppat bajset mellan
tumme och pekfingret och därefter hade det varit party igen.
Men det är jag det...

Jag funderar på att på fullt allvar ägna mig åt
att hjälpa mammor/kvinnor att komma igång med
sin träning.

För efterfrågan är det ju inget fel på.

Kan det vara något?

Igår hittade jag Ola Salo på löpbandet
på n'Joy i Västerås.
I morse bollade jag fria vikter tätt intill
Nicklas Lidström på samma gym.

Det är lustigt hur två så kända personer
kan skapa så olika reaktioner hos folk.

Ola skänkte lycka åt de tränande kvinnorna,
som tycktes lägga på ett extra kol bara för
att Ola var Salo.

Nicklas närvaro gav männen en längtansfull
blick och plötsligt var det inte en man som
kom ihåg hur man tränar. Ja utom Nicklas
himself, som tränade imponerande fokuserat.

Jag grälar på små människor,
små packade och pårökta
varelser som ägnar sommaren
åt att leva under mina fönster.
Jag säger det där som jag aldrig
trodde skulle lämna min mun.

Förlåt att jag är en sådan
kärring, men jag måste be er att
dämpa er. Klockan är tolv och
min ettåring har fortfarande inte
somnat!

Jag hade nog väntat mig ett och
annat glåpord. Men inte.
De är inte bara packade och pårökta
de är väluppfostrade också.
Så grattis till dig som tror att din
unge är på Cityfestivalen.
Du har tyvärr fel. Din bebis är här,
i tryggt förvar, i litet risigt skick.
Men precis så väluppfostrad som
du avsåg.

Det finns ingen rättvisa.

Ikväll vann Holland
över Brasilien.
Och Ghana torskade mot
Uruguay efter förlängning
på straffar.

Hade det varit omvända roller
hade det varit lika orättvist.
Eller rättvist?

Jag fyndar  a l d r i g.
Idag har jag gjort ett
undantag.
Bikini har inhandlats.
Tio ynka kronor per del.
Tyget är en kopia av
mitt finaste tyg från
Tiogruppen.

Det firar vi med ett bad
i kisspoolen på Löga,
Odd, Vilde och jag.

Hurra!

Henka och Vilde