det finaste brevet


I många år tänkte jag att jag nog borde
ge tillbaka till världen som så generöst
gett mig ett barn.Som tack skulle jag
adoptera. Eller donera ägg.Det kom av sig.
Istället kom ytterligare tre barn,
mina egna.
Jag skrev en krönika om adoption
för något år sedan och därefter
var ärendet avslutat.
Vännerna som genomgått IVF-behandling
utrustades med barn och jag hade slutat
tänka tanken. Tills idag.

I min mailbox låg ett fantastiskt brev
som jag ännu inte svarat på.
En förfrågan om jag kunde tänka mig
att dela med mig av gener och ägg,
kanske t om bära ett barn åt någon
annan.
Jag är hedrad, stolt och överrumplad.
Nu är jag inte påläst vad det gäller
lagar och förordningar. Jag vet ingenting.
Det var bara så fantastiskt fint.

Tack fina du, jag ber att få återkomma.







Kommentera här: