fredagen som tog ände med förskräckelse rätt in i lördagen
Han var i princip döende, men återuppstod med hjälp
av något tyskt brus som räddat kommentatorn under
ett brinnande (nåja) hockey-VM.
Hon tog sig an ett bullbak som skulle göra alla
barn glada och pedagogiskt mjöliga.
Halvvägs in i degfixandet och mitt i en fräsig
tillsägelse beslutade hon sig för att baka ut
bullarna själv. Ungarna fick bli lyckliga av att
äta, tänkte hon (ovanligt) nyktert.
Sedan stod hon där med deg upp till armbågarna
med många små barn krälande utmed benen,
när dörren slog igen och han annonserade
att festligheterna nu kunde börja.
Det blev bullar. Och litet pizza också.
Ett litet barn skrek till kl.3, men räddades
slutligen av en stor dos alvedon och sov
sedan till kl.8.
Hon? Hon räddas av vansinnigt stora mängder
kaffe. Hela dagen.
Välkommen lördag!
Det låter inte idealiskt, om man säger så.
Skickar en kram och ett tack för senast.
Tack Karin och tack för trevlig lunch.
Egentligen är det ganska bra,
men kanske inte idealiskt.
Men hur ofta är det de, egentligen?
Hoppas ni har det bra i blåsten!
Kramar, V
Det var en tid sen, innan huset, som jag ofta sa att vi var sambosärbos. Han levde vad jag tyckte ett eget liv och jag mitt. Det var träningar, tävlingar, kul med jobbet och kul med polarna. Jag nickade och tyckte lite som du att det var skönt när han gick. Hellre det än att han var hemma men frånvarande. Då behövde jag inte suga upp all neggo energi och irritera mig på skit saker som han sa eller gjorde. Försökte med familjeterapi men han förstod inte riktigt varför jag dragit med honom på sånt skit. Vad kan jag inte säga hemma som jag måste säga framför en främmande mäniska? Jag höll faan på att gå under. När jag frågade om vi skulle separera såg han ut som ett ? och undrade om jag träffat en annan!!! Snacka om förnekelse!! Det blev så att mamman gick på antidepresiva och terapi samtal medans mannen gick utan. Han sa vid ett tillfälle att den enda jag var arg och käftade med var honom. Nej men vad konstigt?!? Mamman behövde bara någon som lyssnade på henne och som fick henne att växa igen från en liten ärta till en melon.
Puss på dig darling! Hör av dig om du vill prata!
Kram!!