På Alléstigen intet nytt



Hon tar hand om de gemensamma faciliteterna,
om maten, barnen och räkningarna. Ofta anser
han att fler och mer saker kunde ha gjorts och
framförallt  genomförts med fulländning. När det
är trassel i hörnen och bråk i det gemensamma
luftrummet ger det sotsvarta avtryck. Ibland undrar
hon om de någonsin kommer att blekna bort.
Hon biter ihop för han är ju som han är. Hon
längtar närhet, en varm blick och något som liknar
kärlek. Att leva i ett ingenting är inte hon. Hon
vill brinna,  brinna tillsammans och uppleva
gemenskap. Livet är inte helt olikt en Askungesaga,
tänker hon dåliga dagar.
Men vad är väl en bal på slottet?







#1 - - Annelie:

Alla, inte minst du, borde få gå på bal. Tycker jag.

#2 - - Anonym:

Hej,



Jag har följt din fint skrivna blogg ett tag.



Jag tycker att det vore intressant att höra dina tankar kring hur det familjeliv som du låter skymta fram, kommer att påverkar dina barn. Hur du tror att det formar deras syn på relationer och jämlikhet, och deras minnen av sin barndom.



Hälsningar från en läsare.

#3 - - Livet runt 30...5:

Livet kan vara en bal, i större eller mindre format. Ge dig själv chansen att gå på dansen, och hitta prinsen. Du kan inte dansa med styvmodern för alltid. Kram K

#4 - - V(moi):

Grattis på födelsedagen Annelie. Hoppas du får dansa :)



Hej läsare!

Det var fint. Jag har många tankar kring det du ber mig uttrycka. Och ibland låter jag en och annan tanke skymta.

Akilleshälar gör mest ont, det är inget man med vilje blottar för omvärlden. Så jag väljer att halta. Litet till.



Hälsningar, Vicktoria



Hej Kristina! Jag ska ta mig en svängom. Snart! Kram, V

#5 - - iréne:

Finaste du, jag kan inte annat än hålla med samtliga föregående talare. Glöm inte bort dig själv mer än vad du redan gjort.. "Nobody put´s Baby in the corner!" ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

#6 - - Hon som upplevt liknande, förut, och reflekterat....:

Vicktoria, ta ansvar för dig själv, dina barn och er familj och var tydlig med vad du tycker är fel, vilka konsekvenser det får och hur du istället skulle vilja att det var.



Vi kvinnor har en förmåga att tycka att män borde förstå vad vi tänker. Glöm det. Att kommunicera med män måste tyvärr göras mer på mäns vis. Rakt. Och när man hittat koden är det förhållandevis enkelt. Att hitta den är det kluriga - eller mest o v a n t till en början, egentligen. Men en hjälp på vägen kan vara att tänka hur du skulle uppmana din dotter att lyckas med det. Vad skulle du säga till henne?

Säg sen samma saker till dig själv.



Och bestäm dig för hur du vill att målet ska se ut. Bara då kan du nå det.



För du kan.



/S (du vet vem)

#7 - - Sis:

Kom hit så ska jag ta hand om er ett tag ..... LOVE