Hejdå 2011
Årets sista dag startar i tvättstugan och om det går som planerat
startar jag även årets första dag bland Grumme tvättmedel och
tvättmaskiner.
Jag antar att jag borde summera året, göra ett avslut och komma
fram till något klokt. Men det känns litet som om jag har näsan
i ett år som varit brokigt och som jag ännu inte klarar av att se i
perspektiv. Precis som de föregående fem åren.
Trots allt lämnar jag året med en känsla av tacksamhet.
Oändlig tacksamhet för all värme som jag omges av,
alla nya insikter som kommit till mig och min nyvunna
styrka.
Jag har många att tacka, men jag är rädd att jag ska missa
någon så jag lämnar det därhän. Men jag tror att ni vet vilka
ni är som har berikat med innerliga samtal, fina rader
och befogad svidande kritik. Jag är en lyckligt lottad människa.
Så till alla flugor på väggen, alla fina vänner nära
och i pereferin - Gott Nytt År!
Soffläge
Idag har jag sällsis
i sjuksoffan. Idag är det Beppe, snoret, febern och jag.
i sjuksoffan. Idag är det Beppe, snoret, febern och jag.
Stenarna
För vi lever och dör
Jag tänkte ringa läkaren imorgon.
Hjärtat känns tungt och stressat.
Jag orkar knappt ta mig bort till biblioteket som bara är två kvarter bort.
Jag sover på dagarna, på nätterna och litet därimellan.
På kvällarna lagar jag mat ömsom ligger som en trasa framför toalettstolen.
Jag har varit litet oroad över mig själv, men nu vet jag vad det är utöver den dubbelsidiga lungåkomman.
Det är sorg.
Och jag lever ut den.
På dagarna visar de svartvita-filmer med Sickan Carlsson, sådana som jag och mormor alltid tittade på.
Jag orkar inte riktigt titta, men jag ser Ronja Rövardotter och gråter det tunga hjärtat ur kroppen då SkallePer dör och Mattis låter luftrummet fyllas av sorg och vrede.
Hon har ju alltid varit här, aldrig längre bort än ett telefonsamtal.
Och jag skiter i att Lovis säger att livet ska vara så här för vi lever och vi dör,
Just nu måste jag låta det här värka ut,så att jag kan fortsätta leva så som man ska.
Just nu är jag Mattis mitt ibland mina rövarvänner.
Så godnatt till dig.
Ensamkommande (flyktiga) barn
Mina barn är ensamma på dagis den här veckan.
Alla övriga (40) har föräldrar som kan ta ledigt.
Är dina barn också lediga?
Jag skulle ha arbetat, men utnyttjar faktumet
att jag faktiskt är sjukskriven.
Igår tog jag mig ner till Ica och biblioteket
och var alldeles genomsvettig då jag kom hem.
Jag stannar hemma idag också och lyssnar
på böcker och ser filmer som jag lånade igår.
Jag älskar biblioteket.
Hoppas att du får en fin dag där du befinner dig!
God och frisk fortsättning
Det är som ett töcken allting, hela julen i ett knippe av feber,
mediciner och någon psykedelisk kreativitets boost.
Ärligt talat vet jag inte vad som gick snett men jag har gjort allt
man inte ska göra med 40 grader i kroppen.
Sådan dumhet och jag kan bara skylla mig själv
(och möjligen den som inte gjorde det istället).
Skinkan blev griljerad, tvätt tvättad och manglad,
fönster tvättade, pencillin utbytt mot annan medicin,
barn lagda, presenter inköpta och inslagna,
julmat lagad och julgodis bakad/lagad.
Och städat har jag gjort.
Jag har nog sällan varit så effektiv.
Och aldrig förr har jag svimmat på ICA.
Ja, så förbannat korkad!
På julaftons eftermiddag åkte P med barnen till sin syster
i Sthlm. Jag var hemma med mamma och ytterligare en
middagsgäst.
Först igår kväll började febern gå ner.
Jag mår bättre.
För en stund sedan då jag tvättade händerna på Beppe,
så sa han " Mamma, du tar så bra hand om mig!" och
hängde sig om halsen på mig.
Mitt hjärta överhettades plötsligt och jag blev alldeles
omtumlad av många känslor, så nu ska jag lägga mig
ner på soffan en stund så jag kan ta hand om mina
barn i framtiden. Också.
God fortsättning på er, mina fina!
Dan före dan
Uppstigning kl.5.
Jag kan ändå inte sova.
Fryser i duschen och bjuder på
vindruvor till förfrukost innan
barnen ska iväg till dagis för att äta
frukost.
Kl.7.30 dricker jag te och äter
havrekex hos Agneta innan jobbet.
Det var verkligen FS (för själen).
Nu packar jag ihop mig.
Barnen har hämtats tidigare från dagis
med onda öron, så nu ska vi försöka
göra jul.
Jag ska göra mitt bästa.
Kärlek runt handleden
Just när gråten piper ur mig och jag har
fått nog, så står hon där som en räddande
ängel med en liten påse i handen.
Hon har köpt en present och ett fantastiskt
kort vars rader får mig att, om möjligt att
gråta ännu mera.
Ett fantastiskt armband (som ska viras med litet mer finess)
från Edblad. Tack snälla K!
fått nog, så står hon där som en räddande
ängel med en liten påse i handen.
Hon har köpt en present och ett fantastiskt
kort vars rader får mig att, om möjligt att
gråta ännu mera.
Ett fantastiskt armband (som ska viras med litet mer finess)
från Edblad. Tack snälla K!
Lunginflammation och jobb
Jag är på jobbet. Här kan jag sitta still.
Alla är trevliga. Ingen försöker komma
åt mina svaga punkter.
Dubbelsidig lunginflammation och arbete
kan vara en fin kombo, för allt är relativt.
Att däremot vara i samma lokaler med
någon som saknar empati är direkt
förgörande.
Dubbelt upp
Jag blev inte frisk. Men läkaren konstaterade att jag har
dubbelsidig lunginflammation.
Så nu slipper jag spekulera.
The magic touch
Jag har fortsatt hög feber på kvällarna och nätterna,
men jag kommer att bli frisk nu för vid lunchtid idag
ska jag till läkaren för att ta prover och då blir jag
alltid frisk.
Till åren komna hundar
39,5 grad, men jag framhärdar.
Det är förvisso feber nu, men
morgondagen vet jag inget om.
Det är sådana här gånger det
blir så tydligt, hur låghalt han är.
Men det gör inget.
Han åker iväg för att roa sig
i Sthlm. Då blir det lugnt
och skönt.
Och nej, det är inget offerkoftande
bara ett konstaterande.
Godnatt.
Kröniketisdag
Imorgon läser du min nya krönika i pappersformatet av VLT.
Klagomuren
Kaffekokandet går inte över
här där jag är.
Jag rosslar och lever om.
I övrigt har jag inget att rapportera
förutom att det är kaos i vårt släktled.
Och jag sitter som en levande klagomur,
i mitten, och har ingenstans att fly.
Jag längtar min Agneta!
Bild: Dror Poleg
_____________________________________________________
Att välja
- Odd, ringa b a r a in de bilarna som du v e r k l i g e n vill ha!
- Okej då mamma!
Don Pedro och jag
Jag låter som en gammal Don Pedro-bryggare, så med all säkerhet
släpar jag omkring på ett RS-virus som inte låter sig krokna av vare
sig Mollipect eller Cocillana.
Jag mår mycket bättre, trots allt.
Det är bra. Men inte bara.
Plötsligt orkar jag bli irriterad igen och längtar träning.
Det var länge sedan nu.
Jag låter som en perkulator och längtar kaffe mest hela tiden.
Deadline
Ooops, deadline igår.
Okej, jag hoppar fest
och skriver istället.
_______________
Musikhjälpens syfte för avancerat för somliga
Vi ser på Musikhjälpen, där de insamlade pengarna ska gå till alla flickors
rätt att gå i skolan, när han kommer med en fundering.
- Men herregud, hur tänker dem? Hur ska det gå om alla kvinnor
börjar skolan? Vilka ska då ta hand om barnen? Det kommer ju bli katastrof!
Jag försökte mig på en förklaring som inte tog där den skulle. Han framhärdade.
- Det kommer att bli katastrof!
Naglar som ser ut som pekböcker
Mina naglar ser ut som pekböcker
där varje nagel har skivat upp sig
i minst fem blad. Och jag väljer att
matcha upp med en lika fnöskig näsa
som ser ut att kunna falla av när jag
minst anar det.
Jag såg ut som ett ras innan förkylningen,
men nu är jag en katastrof.
Så naglarna går ju inte att måla, men jag
njuter ändå av att läsa om Catharinas
naglar.
______________________________
Host host
Jag är på arbetet
och ska försöka
på mig en flaska
Cocillana till livs.
Happy fredag!
Hjärta jobbet
Länge länge har jag undrat vad som
stjäl så mycket från hans tid.
Nu vet jag; Myrorna, powernaps,
surfande och ännu mer vilande.
Jag har varit hemma i två dagar.
Jag har gått upp som vanligt,
klätt barn som vanligt, städat,
tvättat, lagat mat och lagt barn
precis som v a n l i g t .
Oerhört irriterande.
Men det är ju ingen nyhet.
Imorgon går jag till jobbet
för att vila upp mig,
jobba mig litet
och träffa folk som tycker
om mig tillbaka.
(Och hosta lungorna ur kroppen)
stjäl så mycket från hans tid.
Nu vet jag; Myrorna, powernaps,
surfande och ännu mer vilande.
Jag har varit hemma i två dagar.
Jag har gått upp som vanligt,
klätt barn som vanligt, städat,
tvättat, lagat mat och lagt barn
precis som v a n l i g t .
Oerhört irriterande.
Men det är ju ingen nyhet.
Imorgon går jag till jobbet
för att vila upp mig,
jobba mig litet
och träffa folk som tycker
om mig tillbaka.
(Och hosta lungorna ur kroppen)
Stängt pga sjukdom
Det är livsfarligt att lägga av.
Eller så är det nyttigt.
Jag är i varje fall sjuk och
håller mig borta från arbetet.
Hela förmiddagen låg jag
på soffan och eftermiddagen
var jag och hälsade på mormor
en sista gång borta på kapellet.
Så fridfull och fin.
Nu bakar jag litet saffransbiscottis
och sneglar på dammsugaren.
Men jag ska nog lägga mig ner
en stund innan barnen kommer
hem från dagis.
Happy lucia
En lucia, en tomte och en stjärngosse iväg skickade till dagis.
Två alvedon och en halv pepparkaka senare påbörjar jag dagens
arbete.
Godmorgon!
A-brunnar och hoppsasteg
Om söndagen reste vi till huvudstaden, Vilde och jag.
På väg hem mot Västerås sa hon;
"Mamma, vi är inte så bra på att shoppa. Men vi är bra på att springa
fort och hoppa HÖGT!"
Det är välsignat med barn.
På väg hem mot Västerås sa hon;
"Mamma, vi är inte så bra på att shoppa. Men vi är bra på att springa
fort och hoppa HÖGT!"
Det är välsignat med barn.
Jag ger mig hän åt känslan
Mentalt har jag lagt mig i fosterställning.
Jag tränar inte.
Min hals gör ont.
Jag tillåter mig känslomässig inkontinens.
Det är inte så fröjdefullt just nu.
Inte här.
---
Det är på nåder, i ett perspektiv som jag ser henne.
Som små små eldar flammar hon upp i mitt inre.
Hon är glad.
Jag blir varm.
Älskade.
Jag har sovit
Tack doktorn!
Att dansa
Det är dansuppvisning på Växhuset. Föräldrar, syskon och andra ivriga
beundrare och små dansande fluffmoln.
Det känns som om jag känner alla. Människor som jag tidigare sett
i helt andra lokaler. Krogfolk, musikproducenter och reklamare
tillsammans med en bättre version av dem själva
Det här är nytt för mig. När jag fick Viggo var det inte så många
jämnåriga som fick barn.
Jag var oerhört stressad innan jag gick för att titta på Vilde och hennes
dansande kamrater. Därefter lugn.
Jag måste bli bättre på att andas. Måste se. Måste lyssna.
Måste vara närvarande. Måste.
beundrare och små dansande fluffmoln.
Det känns som om jag känner alla. Människor som jag tidigare sett
i helt andra lokaler. Krogfolk, musikproducenter och reklamare
tillsammans med en bättre version av dem själva
Det här är nytt för mig. När jag fick Viggo var det inte så många
jämnåriga som fick barn.
Jag var oerhört stressad innan jag gick för att titta på Vilde och hennes
dansande kamrater. Därefter lugn.
Jag måste bli bättre på att andas. Måste se. Måste lyssna.
Måste vara närvarande. Måste.
---
Jag kan fortfarande inte sova.
Har bett om hjälp.
Far som en skottspole mellan
olika platseroch arbeten och här
hemma ser det ut som vanligt;
kaos.
Förr var vi två, du
Sol bakom molnen
som gråvitt stål över höstens
tända lövklungor
Vinden forsar
på ensam hemväg
Förr var vi två, du
Sonja Åkesson
Jan Stenmark
Dagens Stenmark.
Vinn ett årskort
Träning v49
Måndag: Jag tog mig i väg på ett Crossfit-pass.
Efteråt var jag förbi av trötthet. Jag har ätit dåligt
och knappt fått någon sömn. Alls.
Jag var svag.
Tisdag: Vill träna, men kommer inte att orka.
Poliserna har julbord, så det blir ingen boxning idag.
Onsdag: Boxning med Viksängsskolan på lunchen.
Jag har inplanerad träning med handbollsgrabbarna
på kvällen. Kanske tränar vi MAQ eller så ägnar vi oss
åt Tabatha-intervaller.
Jag vet inte om det blir någon egen träning.
Jag är trött, enda in i själen trött.
Att sammanfatta ett liv i ett par rader
Jag är ombedd att hitta en passande dikt
till mormors dödsannons.
Hur ska jag hitta en dikt som sammanfattar
ett liv av någon som inte kände henne.
Jag vill skriva själv.
Men mamma har bestämt Tranströmer.
Och jag gör som jag blir tillsagd.
Det är ju trots allt hennes mamma.
Att gå fri
Det är skört och bräckligt, men också starkt.
Jag har spenderat mina dagar på sjukhuset
intill mormor och jag har levt ut alla mina
känslor.
Mamma, morbror och jag har pratat och bitvis
har skärvor av den här familjen försonats efter
år av kalabalik.
Mormor har fått höra oss prata, resonera,
gråta och skratta. Och jag tror att hon gick
med ett lätt hjärta omgiven av uppriktig
kärlek fri från skuld.
Jag är lättad nu när hon är fri från smärtor
och fylld av en stor tacksamhet för att vi
fått vara med om henne.
Mormor bor i mig nu.
En gryning olik alla andra
|
Mi Atyánk, aki a mennyekben vagy, szenteltessék meg a te neved,
jöjjön el a te országod, legyen meg a te akaratod, amint a mennyben, úgy a földön is; mindennapi kenyerünket add meg nékünk ma, és bocsásd meg vétkeinket, miképpen mi is megbocsátunk az ellenünk vétkezöknek; és ne vigy minket kísértésbe, de szabadíts meg a gonosztól; mert tied az ország, a hatalom és a dicsöség mindörökké. Ámen. |
_________________________________________________________
I en sal på lasarettet
Om du på någotvis känner dig uthängd
Jag skriver här.
Det är min plats, mina ord
och mina högst personliga tankegångar.
Jag vill inte hänga ut någon
och jag strösslar inte med några namn.
Jag har förlorat vänner och bekanta
genom att skriva från mitt hjärta.
Jag har blivit hotad för det jag har skrivit
vid flera tillfällen och alltid på grund
av att människor har dragit sina egna
slutsatser och utan att ha pratat med mig.
Allt jag skriver står jag för.
Ibland skrivs saker i stundens hetta och i den
allmänna kalabaliken.
Men fortfarande min plats.
OM du på någotvis känner dig uthängd får du gärna
ta kontakt med mig. Jag är talbar. Och snäll.
Maila: vick2ria@hotmail.com
eller sms:a/ring 0707-959500
____________________________________
Inlägget som togs bort (men nu är tillbaka med ett tillägg)
(Jag fick ett samtal angående det här inlägget.
Jag tog bort det jag hade skrivit, men känner
nu att jag faktiskt står för det jag skrivit.
Det uppstår problem på alla arbetsplatser,
även på dagis. Jag hänger inte ut några
enskilda barn eller personal.
Allt jag skriver är att mitt barn har det tufft.
Och min enda uppgift som förälder är att se
till att h*n får det bra.)
Vi har ätit middag på Stadsbiblioteket ikväll.
Eftersom jag har svårt att hinna till dagis
efter mitt pass hos Polisen, så hämtade
mamma barnen och så möttes vi på
biblioteket och käkade pannkakor där.
På vägen hem småpratade vi och så
kom den där mardrömshistorien som
man som förälder får knottror och klump
i magen av.
Alla tre barnen vittnar om att ett av
barnen har en svår situation
på dagis och blir slagen och retad av
de andra kompisarna.
Nu kan det inte bli morgon fort nog.
Jag måste ta mig till dagis, måste prata,
måste få veta och måste få klarhet i
den här situationen så fort som möjligt.
Älskade älskade barn!
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag tog bort det jag hade skrivit, men känner
nu att jag faktiskt står för det jag skrivit.
Det uppstår problem på alla arbetsplatser,
även på dagis. Jag hänger inte ut några
enskilda barn eller personal.
Allt jag skriver är att mitt barn har det tufft.
Och min enda uppgift som förälder är att se
till att h*n får det bra.)
Vi har ätit middag på Stadsbiblioteket ikväll.
Eftersom jag har svårt att hinna till dagis
efter mitt pass hos Polisen, så hämtade
mamma barnen och så möttes vi på
biblioteket och käkade pannkakor där.
På vägen hem småpratade vi och så
kom den där mardrömshistorien som
man som förälder får knottror och klump
i magen av.
Alla tre barnen vittnar om att ett av
barnen har en svår situation
på dagis och blir slagen och retad av
de andra kompisarna.
Nu kan det inte bli morgon fort nog.
Jag måste ta mig till dagis, måste prata,
måste få veta och måste få klarhet i
den här situationen så fort som möjligt.
Älskade älskade barn!
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Till Benke Frasse och Lasse (repris på förekommen anledning)
Jag har tappat räkningen. För det har hänt så ofta.
Återkommande. Och oberoende av varandra.
Mig veterligen har jag inget problem med män.
Men adderar du en flickvän eller fru i den
allmänna konkursen, då är kaoset ett faktum.
Jag har kallats intrigmakerska, uppviglare och
lesbisk. Jag har jagats med basebollträ,
bespottats på offentliga platser och har agerat
rött skynke fler gånger än vad jag kan minnas.
När allt jag har gjort varit att lyssna på
kvinnor med ett hjärtslag och en röst.
Att de sedan har valt att ta en annan riktning
i livet tror jag inte att man kan tillskriva mig.
Det vore att tro mig om för mycket. Och i viss
mån också underskatta sin kvinna.
Men om du vill ha ett tips i elfte timmen,
om du är man nog att lyssna, så är mitt råd
att l göra helt om. Tänk nykter alkoholist
eller smal tjockis - att vara en god inkännande
medmänniska är en livsstil, inget du stönar
ur dig i ett bakrus mellan kl.14-15 en söndag.
Sluta upp med att agera gran i ert gemensamma
liv. Allt kretsar inte kring dig. Om du inte är
man nog att se det kommer du få dansa
ensamdans fortare än vad du anar.
Använd öronen som du begåvats med och
lyssna på vad ditt hjärtas dam har att komma
med. Hon är klok. Jag kan lyssna i timmar.
Och nej, jag vill inte ligga med din fru/flickvän.
Hon är förvisso en fantastisk kvinna,
men jag är inte lagd åt det hållet (även om jag
ibland önskade att det vore annorlunda).
Jag är inget hot. Det största motståndet står
du för själv. Och bara du kan göra något åt det.
______________________________________