Att dansa
beundrare och små dansande fluffmoln.
Det känns som om jag känner alla. Människor som jag tidigare sett
i helt andra lokaler. Krogfolk, musikproducenter och reklamare
tillsammans med en bättre version av dem själva
Det här är nytt för mig. När jag fick Viggo var det inte så många
jämnåriga som fick barn.
Jag var oerhört stressad innan jag gick för att titta på Vilde och hennes
dansande kamrater. Därefter lugn.
Jag måste bli bättre på att andas. Måste se. Måste lyssna.
Måste vara närvarande. Måste.
Samma problem här, med att andas och vara närvarande...kram!
Så länge det inte blir ett "måste".
Tänker på dig.
Kram
Nu är NU. Lev och var närvarande. Du kan inte påverka dåtid eller framtid. Andas.
Kramar från mig.
låter bra, men vi byter bort "måste" mot "vill" tycker jag. ;)
kram
Jo, jag vill. Men just nu VILL jag bara lägga mig ner och sova i hundra år. Sedan kommer jag vilja. Just nu vill jag inte äta, inte träna, inte prata. Inte. Jag vill ingenting.
Det är okej tycker jag. Du måste inte. Vila. Det måste du. Vem kan låta dig få göra det?
Kram
Jag är som du, kan inte andas och inte sova. Men jag är sämre för jag tar mig inte ens på tillställningar likt denna. Kram K
Det öppnar sig en ny värld iom barnens aktiviteter och framförallt dagis/skolvärld. Kul att se folk i en annan skepnad än man är van att se dem, många gånger iaf... Hoppas att det löser sig med sömnen, jag tror mig veta att mormor din önskar dig lite lugn och ro, hon kikar på dig och försöker säkert sända lite styrka. Andas, du vet Inhale Exhale ......Kram Lotta
Fina bilder, beskrivande ord. Som du förmedlar känslan. Du gör det så vackert. Fortsätt så när du orkar för du gör det så fint. Kram och ta hand om dig!
Jag älskar hur du fångat stunden genom linsen... Sååå fint!
Livet är utveckling, livet är ständig statt i förändring. Och varje förändring skänker oss oväntade möjligheter att utvecklas. Tack vare förändringar utvecklas vi som människor . Vi får mod att våga pröva ett nytt beteende .
Ta hand om dig , Carpe Diem .. håller med de andra du skriver så fint och med sådan känsla
Att sörja tar på krafterna!
Kramkram
Jenny
Nej, när vi fick våra förstfödda var det inte lika många jämnåriga man mötte. Det är nytt.