att namnas


Jag läser om namn,
namn som förpliktigar.

Jag tycker om korta eller drömska namn.
Inga av mina barn heter något som
skulle kunna ses som ett förstahandsval.
Utom möjligen Beppe. Men han kunde ha
hetat Silas eller Bosse också.

Vilde var en Billie, Lo eller Myra.
Odd hette Bill en tid.
Och Viggo var en Alba om han inte
hade varit en pojke.

Namn är viktigt, en del av det som är du.
Ibland det enda.


Peek-A-Boo



Det optimala gömstället
är att sova
när alla andra är vakna.
Och vara vaken
då alla andra sover.







Änglavatten (nåja)



Han har en ny (självpåtagen) roll här hemma.
Han tömmer pottor.
Handlaget är vad man kan förvänta av en tvååring.

Kort och gott: kissinferno.







Tillåtet godis



Hennes händer är som godis
och det hon skriver får mig
att tro att jag just funnit en
ny hobby.

Hon är nördigt inspirerande.
Och det är lättälskat.






Om katt vore vore katta hund


Om han kunde se kaoset som han
skapar bara genom att vara han.
Om han hade haft vett att känna
ånger inför den smärta som han
så generöst åsamkar.
Om han klarat av att vara inkännande,
haft en uns av empati, så hade han lagt
sig ned blivit en blöt fläck och aldrig
rest sig igen.




Svt-drama



Ikväll såg jag sista delen av Bibliotekstjuven,
som jag njutit tre måndagar i rad.

Svenskt drama regerar.




En stund av lycka


Det råder rallarslagsmål och fullt kaos.
Men när Slagsmålsklubben sammanträder
och gluteus maximus svider som mest
då sprider sig lugnet.




Adrenalina


Jag försöker att inte tänka på vargjakten.
Möjligen plockar jag fram tanken i höjd
med kvällens boxningspass, men annars
ligger den på is.

(Slagsmålsklubben sammanträder kl.18
på n'Joy. Obligatorisk närvaro!)