Vick2ria

"Jag alldeles slut jag, Vicktoria"
Kroppen är öm, aptiten har tagit farväl och vi gråter
för att vi vet att det blir inget mer än så här.
Vi gråter som zigenska gråterskor. Ibland torkar vi tårarna och
jag tvingar i henne en hopplöst söt prinsesstårta för att få i henne
något, vad som helst.
Jag krånglar ut henne på balkongen, pratar på både ungerska
och svenska om vädret (vem f-n bryr sig om vädret!) om tomatplantors
törst, petar hennes öron och gör rent hennes hud.
Hela tiden nära, hennes kalla trötta händer i mina.

Jag vet att jag inte kan be om mera tid nu för all tid är lånad.
Tvångsförvaltad.

Hon minns, med liten stämma, vår tid tillsammans.
Hon placerar mig på bakbord och i affärer, på vallmofält och
bland dunbolster. Vi är i Ungern, I Limmared och på Kreta.
Det är tidiga mornar bland kaffetermosar och tokiga dagmammor.
Jag minns annat. Jag minns allt. Men det är oviktigt nu.
Jag är nu nu NU. Andas tyst för att inte missa något hon säger.

I en familj i brist på kraftkarlar har hon varit det stadigaste,
vår kraftkvinna. Min mormor.

Jag gör mitt bästa för att somna i fallet mot sängen.
Det blir mindre påtagligt då,
det där som står på  bröstet.

Jag vill att du alltid ska finnas
och låtsas att det kommer vara så
för jag har inte tid att gråta
hjärtat ur kroppen.

Jag  ä l s k a r  d i g !

I helgen var det match mellan VästeråsIrsta HF U - HK Miffe,
premiär i div 3, som slutade 33 - 22 (17-11).
De spelade mycket bra offensivt 3-3 försvar och ett målvaktsspel
av klass. En riktigt rolig match att titta på, där alla grabbar hade
ett fantastiskt fokus och utnyttjade motståndarnas svagheter på
ett smart sätt.

I helgen har vi skördat det som kan ha varit Centrala Västerås största
pumpaplanta.


Vi har alla fönster fulla.

Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.

Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ
du är det bästa jag har.



- Karin Boye

Jag skriver om dig, Tanya.
Var är du nu?
Gav du upp?
Jag saknar dig!

Spelas fortfarande frekvent.

Mina armar runt deras sovvarma kroppar.
De sover sedan flera timmar, med lugna
andetag insnodda bland täcken och kuddar.
Jag blir kvar här hela natten, tätt intill
och skänker Sigtunabarnen en tanke.

Juliet

Vera, Lotta & Patrik

Johanna & Lotta

Andra fredagen i rad. Och det är redan en en fin tradition.

Andra kvällen på raken som
han lever om och rövare.
Igår var jag värre än XX's kärring,
var begåvad med grav Adhd och
en fullständig komplett idiot!
Ikväll har jag anklagats för att ha
haft sönder den sex år gamla
dammsugaren och lyckats med
konstycket att få tvättmaskinsmotorn
att brinna upp.

Han fäktar omkring här som en
kvinna med pms, en deprimerad
tonåring eller en liten pojke med
treårstrots.

Och jag, jag suckar bara litet trött,
bakar muffins, filar fötter och ser
fram emot att få träna tidigt
imorgonbitti och äta frukost med
människor som inte hyperventilerar
så fort de får syn på mig.

Godnatt!

En miljon nollor :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Döden döden.
Hur ska vi någonsin
kunna värja oss?
S o r g 

Ibland skottar jag högar stora som berg.
Oöverstigliga berg.
Idag har jag hyvlat.
Luften är lättare att andas
här uppe på kullen.

Jag är väldigt imponerad av Moas egna låt som hon spelade i gårdagens Idol.
Lyssna!

Det är fjäderlätt, en handfull ballonger,
men ändå en elefant på bröstet.
Så jag koncentrerar mig på något
perifiert, som vädret eller fredagsmys,
så här en måndag.

Det regnar småsten.
Jag är rakryggad,
men oerhört trött.
Urlakad.