Storytel

Jag har just skaffat mig ett Storytel-konto.Jag försökte lyssna på Två Soldater av Roslund och Hellström, men klarade inte av att lyssna till slutet. Den var alldeles för smärtsam att lyssna till som ljudbok. Smärta och svärta rätt in i öronen. Dock är Peter Andersson fantastisk som uppläsare. Nu söker jag en annan ljudbok, med en bra uppläsare.
Har du några tips till mig?

(Det är inte du. Det är jag)

 
Jag är ensam med barnen.
Per har rest till Norge.
Mamma är sjuk.
Jag är orolig på insidan,
ointresserad av att socialisera
vara tillsammans och orera.
Jag vill bara höra vad jag tänker,
om jag vågar.
 
 
 
 
(Det är inte du. Det är jag.)
 
 
 
 
me

Happy semester

 
 
Inte hade du väl behövt jonglera kniv och avfyra svordomar.
Ett"låt oss skåla in din semester" hade räckt.
Väl?
 
 
 
 

Ensamheten. Amen

Jag kom hem till ett tomt och rörigt Alléstigen.
Misstänkte först att någon rövat bort min familj
och snott Pärras (hett eftertraktade) VM-guld,
men det visade sig att de rest till Stockholm.
Så jag tillbringade kvällen med att städa,
iförd ansiktsmask och ögonbrynsfärg.
 
Och jag sov. Som en stock!
 
 
 
 

FF som i familjefritt

Plötsligt, och egentligen helt utan förvarning,
var det inbokat att övriga familjen skulle ta
sig till Stockholm för att träffa Pers familj.
Jag kan alltså sluta upp med ambitionen
att gå upp fem på morgonen för att hinna
jobba mina åtta timmar innan familjen där
hemma drabbar samman.
Jag ska sova själv inatt, vilket låter smått
otroligt, även för barnen.
"Men mamma, vem ska då trängas med dig?"
Nåja, det löser sig. Jag ska nog hitta på något ;)
 
 
 

Älskade tonårsunge

Foto: Bebz
Och alla gräl som står som spön i backen.
Vad tråkigt livet skulle vara och så mycket mindre adrenalinstint.
 
 
 
 

Vinbär United

Jag möter henne på gården, kvinnan som alltid sitter och röker, bland tujahäckar,
i sitt hörn av vår gård
Hon ropar på mig, tilltalar mig med mitt namn, och kommer fram.
Hon frågar om jag vet något om de angripna vinbärsbuskarna och jag ger henne
en tröttsamt utdragen förklaring som ingen av oss ids lyssna på.
Istället halkar samtalet in på sorg.
Hon berättar om förra årets förluster och den förlust som förväntas drabba henne i år.
Hon förklarar att det är av den anledningen som hon inte orkat ta hand om sina
blommor som står intill trappen. Jag ler deltagande och undrar om hon ser rätt igenom
mig där jag står iförd löparkläder och jagad blöt blick. Kanske har hon sett min sorg
i ett par Asics-skor, ständigt på väg till mormor som lovade att inte gå förrän allt
blivit bra, men som inte orkade vänta på att barnbarnet skulle se sitt eget värde.
Nästa år planerar vi att gräva upp de angripna buskarna.
Plantera nytt och friskt.
Nästa år har vi gjort skillnad.