Vick2ria

Mitt grottande i vardagens mysterium

Storytel

---

(Det är inte du. Det är jag)

 

Jag är ensam med barnen.

Per har rest till Norge.

Mamma är sjuk.

Jag är orolig på insidan,

ointresserad av att socialisera

vara tillsammans och orera.

Jag vill bara höra vad jag tänker,

om jag vågar.

 

 

 

 

(Det är inte du. Det är jag.)

 

 

 

 

me

---

Juli hos mig

 

---

Happy semester

 

 

Inte hade du väl behövt jonglera kniv och avfyra svordomar.

Ett"låt oss skåla in din semester" hade räckt.

Väl?

 

 

 

 

---

Nu går jag på semester

..med den här bilden på näthinnan. Inhale - exhale.

 

 

---

Ensamheten. Amen

Jag kom hem till ett tomt och rörigt Alléstigen.
Misstänkte först att någon rövat bort min familj
och snott Pärras (hett eftertraktade) VM-guld,
men det visade sig att de rest till Stockholm.
Så jag tillbringade kvällen med att städa,

iförd ansiktsmask och ögonbrynsfärg.

 

Och jag sov. Som en stock!

 

 

 

 

---

FF som i familjefritt

Plötsligt, och egentligen helt utan förvarning,

var det inbokat att övriga familjen skulle ta

sig till Stockholm för att träffa Pers familj.

Jag kan alltså sluta upp med ambitionen

att gå upp fem på morgonen för att hinna

jobba mina åtta timmar innan familjen där

hemma drabbar samman.

Jag ska sova själv inatt, vilket låter smått

otroligt, även för barnen.

"Men mamma, vem ska då trängas med dig?"

Nåja, det löser sig. Jag ska nog hitta på något ;)

 

 

 

---

Älskade tonårsunge

Och alla gräl som står som spön i backen.

Vad tråkigt livet skulle vara och så mycket mindre adrenalinstint.

 

 

 

 

---

<3

---

Vinbär United

Jag möter henne på gården, kvinnan som alltid sitter och röker, bland tujahäckar,

i sitt hörn av vår gård

Hon ropar på mig, tilltalar mig med mitt namn, och kommer fram.

Hon frågar om jag vet något om de angripna vinbärsbuskarna och jag ger henne

en tröttsamt utdragen förklaring som ingen av oss ids lyssna på.

Istället halkar samtalet in på sorg.

Hon berättar om förra årets förluster och den förlust som förväntas drabba henne i år.

Hon förklarar att det är av den anledningen som hon inte orkat ta hand om sina

blommor som står intill trappen. Jag ler deltagande och undrar om hon ser rätt igenom

mig där jag står iförd löparkläder och jagad blöt blick. Kanske har hon sett min sorg

i ett par Asics-skor, ständigt på väg till mormor som lovade att inte gå förrän allt

blivit bra, men som inte orkade vänta på att barnbarnet skulle se sitt eget värde.

Nästa år planerar vi att gräva upp de angripna buskarna.

Plantera nytt och friskt.

Nästa år har vi gjort skillnad.

 

 

 

 

 

---

Att plocka svamp

---

Återuppstånden

 

Klumpen är tillbaka.
Liksom tidigare heter hon sorg.
Och nu går vi på en promenad.
Hon och jag.

---

Nyckelvärden

Onsdagkvällen inleds med att jag har glömt nyckeln hemma när jag gick till jobbet.

Odd och Vilde leker hemma hos Carlssons och jag hämtar Beppe hos familjen Morsk.

Från det att jag har förstått att jag saknar nyckel försöker jag, idogt, att få tag i övriga

familjemedlemmar betrodda med nyckel utan resultat.
Då låter Beppe meddela att han behöver bajsa, men bara hemma.

Han tänker inte bajsa hemma hos någon annan.

Han är som ett rött hoppande litet eldklot där han står och vill bajsa men inte bajsa.

Plötsligt börjar han att hosta. Och sedan kommer det - kräkset.

Kaskader av omogna och mogna bär väller ur den lilla kroppen.

Jag tröstar och ringer runt. Först ringer jag Per som gjort sig oanträffbar i timmar

- inget svar. Jag ringer Carlssons som lovar att de ska skjutsa hem mina barn.
Jag ringer Störningsjouren som skrattar åt mig när de får höra att jag bara

har trehundra kronor i kontanter när de kräver fyrahundra spänn och en legitimation

för att öppna en dörr. Slutligen ringer jag till Morsk som kommer med en ambulerande

hundring som ska öppna min dörr. David från Störningsjouren kommer.

Han ber mig ta av mina solglasögon så att han kan se att jag är jag.

Han ifrågasätter var jag lagt nycklarna och varför namnet på dörren är bortskrapat.

"Hur ska jag kunna veta att du bor här?" 

"Jag bor här, David! Det är allt jag vet just nu. Och att jag vill bära upp mitt

tidigare kräkande, men nu sovande barn till sin säng!" svarar jag trött.

Vi kom i varje fall in till slut. Och pappan kom hem.

Jag fick mig en avhyvling. Lade barnen och grät mig till sömns.

 

Tack familjerna Morsk-Odenklev och Carlsson för hjälp med kontanter och barnhantering ❤

 

 

 

---

Att springa vilse

Det är varmt ute och jag har slutat springa på mornarna.

Jag älskar värme.

Jag springer på lunchen eller på kvällen.

Ibland är jag på gymmet för att styrketräna, senast jag var där

var i lördags för att träna rygg, axlar, mage och marklyft.

Det är litet oklart vad som hände, men jag har oerhört ont i baksida lår,

fortfarande, efter 5(!) dagar.

Igår sprang jag vilse. Länge. Och kom hem först efter 1,5 mil.

Idag var mina 7,5 km tunga.

 

 

 

 

 

 

---

Att biografa

Viggo och jag var på bio.

Jag höll mig vaken (Y)

 

 

 

 

---

Familj

---

Christina Lampe-Önnerud i Sommar i P1

---

Zzzzz Zzzzz

Det är dagar som den här som jag undviker att gå på toaletten.

Risken att jag somnar är överhängande.

 

 

 

---

Isbjörnsfrämmande i juli

---

Viggo och Sandra

---

Ankgång mot dagis

 

 

 

---

Hej måndag!

 

Jag har jagats omkring inatt

från rum till rum.

Kl.5 konstaterade Beppe att det var

morgon och  u p p s t i g n i n g.

Tre timmars sömn är för litet,

även för mig.

 

Men välkommen måndag!

 

 

 

---