Krampaktigt



Det är sömnlöst mellan tre och fem,
därefter somnar jag om drömlöst
och vaknar av kramp i vaden
och regntunga skyar vid sjusnåret.
På jobbet lyssnar jag på
Uppdrag Granskning i lurarna,
om Lundsberg,
och reflekterar över att pengar
har ett så mycket större värde än
vad den enskilda människan har.
Det känns sorgkantat att tänka på.

Och så var det där med (bristen av)
kommunikation...



Kommentera här: