En närvaro


Det fortsätter det där knackandet, dörrar öppnar sig
(helt oförklarligt) och stängs.

Natten mot lördag vaknade jag av att  tre fönster
åkt upp, i lika många olika rum, delat sig och stod
och slog.
Jag vet att hon lovade att inte dö innan jag ordnat
upp mitt liv.
Jag förstår att hon inte orkade vänta.
Och jag ser nu hur hon jobbar hårt för att få mig att
lyssna på henne, men mest av allt på min egen i
nre röst.



Bloggtips

Jag är förjävla känslig just nu. Jag vågar ingenting. Vågar inte se saker som kan komma att beröra mig
mer än ljummet, uppleva eller känna starkare än svalt. Och det gäller allt. För jag vet att om jag vrider på kranen kommer fördämningar att rasa och världar att raseras.
Så jag dricker ljummet kaffe och tittar på fin interiör och biter mig i läppen.

Så titta här, hos Mackapär (fjärran "Todeloo mina Bloggisar!")





Kan man be att få köpa ett par bra skor, tack!



Det är möjligt att jag är litet grinig,
men jag är bara så ofantligt less på
att aldrig kunna hitta några lämpliga
löparskor.
Eller ja, jag menar förstås i rätt storlek.

Jag har normalt sett strl 35, men kan tänka
ytterligare en halv storlek då det kommmer
till löparskor.
Ny har jag fått ett bra tips av Burken som
jag ska kolla upp. En firma i GB som skeppar skor.
Vad ska jag ha GB-storlek? Strl 3?

Meh!

Jag väljer att se min nyvunna irritation
och taggighet som en del i mitt
tillfrisknande.
Allt som sägs och letar sig in i mina
öron är inte välkommet.
Hen pratar och pratar.
Det vill aldrig ta slut.
Det finns gånger då jag vill skrika
"H å l l  k ä f t e n !"