En typiskt bra morgon


Klockan ringer 5.30, men jag tar mig sällan iväg förrän strax innan 6.
Därefter är jag helt ensam, så när som på en flock ängsliga rådjur,
två lekande ekorrar och fler harar än vad jag kan räkna.
Men annars, tomt.
Jag springer ut mot Hovdestalund och förtjusas och förfasas över den
omättliga trädgårdsentusiasm som sjuder och lever ett eget pulserande
liv där under Vallbybron.
I öronen har jag en, för morgonen noga utvald, Sommarpratare.
Ibland väljer jag fel.
Alla röster är inte konstruerade så att de går att springa till,
som Eva Dahlgren till exempel.
Hon kräver stillhet, helst en hängmatta, i ett mjukvarmt juli-Sverige.
När jag blir trött vänder jag hem till ett slumrande hem,
där jag duschar, klär på mig och barnen, väcker barnens pappa
och tar mig sedan till jobbet.
Välkommen torsdag!






Att värma upp inför sommaren



Snart händer det. Om 24 dagar drar Sommar i P1 igång,
själva essensen av sommar och ett av mina starkaste
minnen från mina barndoms somrar, som jag förvisso
sällan spenderade i Sverige men hann med att höra
litet i början och någon enstaka gång i slutet.
Nu kan man lyssna på POD-versioner av Sommar, där
musiken är nedkortad av uphovsrättsliga skäl,
vilket jag utnyttjar varje gång jag springer.
Jag hinner lyssna på ett sommarprat och på upploppet
löper jag till Spotify.

Om du känner att du vill "värma upp" inför den kommande
säsongen, så ska du få några tips av mig.
Jag kommer inte länka till de olika sommarpratarna,
men du han lätt hitta dem i arkivet där de finns
arkiverade i bokstavsordning:

Jessika Gedin
Olof Wretling
Cecilia Uddén
Morgan Alling
Ann Heberlein
Cecilia Fors
Peter Andersson
Dilsa Demirbag-Steen
Beate Grimsrud
Michael Nyqvist
Karin Broos
Mark Levengood (2007)
Gustaf Hammarsten
Leif GW Persson
för att välja några.



Att sluta äta bajs


Och när jag skriver lycka så står hen där
med bajskorven i vacker hand och trugar.
Men "Nej tack! Jag har slutat äta bajs!"
säger jag, hugger in på ett kilo broccoli
och räknar sakta till femhundratusen.
I morse stod hen där på nytt när jag snörade
på mig löparskorna. Jag avstod den dagliga
tuggan och gav mig ut för att springa istället.
Godmorgon!



Att välja glädje


Jag skriver ingenting
för jag vågar inte.
Mitt ungerska skrockfulla jag
hindrar mig att ställa mig på
hustaken och skrika ut min
självvalda lycka, så jag viskar
litet här istället.
Kanske har jag blivit smittad
av hen eller möjligen av all
positiv energi som jag vältrar
mig i för stunden.
Idag, just nu, väljer jag lycka.
Ja, jag ä r lycklig!





Som vinden


Vilde sprang Vlt-loppet i lördags.
Odd och jag sprang intill.
Det är så rörande att se sina
barn så levande och lyckliga.
Efter loppet tittade Odd på Vilde
och sa "Vilde du vann!" och gav
henne en puss på kinden.
Han så uppenbart stolt över sin syster
och jag över mina barn.

Efter målgång får man glass och många timmar i en lekpark