Vick2ria

Klockan ringer 5.30, men jag tar mig sällan iväg förrän strax innan 6.
Därefter är jag helt ensam, så när som på en flock ängsliga rådjur,
två lekande ekorrar och fler harar än vad jag kan räkna.
Men annars, tomt.
Jag springer ut mot Hovdestalund och förtjusas och förfasas över den
omättliga trädgårdsentusiasm som sjuder och lever ett eget pulserande
liv där under Vallbybron.
I öronen har jag en, för morgonen noga utvald, Sommarpratare.
Ibland väljer jag fel.
Alla röster är inte konstruerade så att de går att springa till,
som Eva Dahlgren till exempel.
Hon kräver stillhet, helst en hängmatta, i ett mjukvarmt juli-Sverige.
När jag blir trött vänder jag hem till ett slumrande hem,
där jag duschar, klär på mig och barnen, väcker barnens pappa
och tar mig sedan till jobbet.
Välkommen torsdag!