Vänta, det har bara börjat
Jag är borta i två och en halv timma och uppenbarligen är jag på rymmen enligt Alfahannen.
______________________________
______________________________
Bu!
Hemma hos oss har vi två spöken. Det ena heter Pengar
och det andra heter Kärlek. Men vi låtsas att de
inte finns. Och det funkar ju.
och det andra heter Kärlek. Men vi låtsas att de
inte finns. Och det funkar ju.
Ung eller gammal
Mazarintanten skriver om att vara en ung respektive äldre förälder.
Vilka är för och nackdelarna? Vad är att föredra?
Jag har ju gjort både och; varit ung nybliven mamma och en äldre
dito, men har svårt att se att det egentligen handlar om ålder utan är
mer tecknat utifrån erfarenhet och läggning.
Jag tror inte att man kunde ana det på ytan, men jag var i min själ en
ytterst orolig mamma som ung. Det kan iofs ha haft med första
gången-syndromet att göra mer än det faktum att jag faktiskt var ung.
Som trettiofemåring fick jag tvillingar och var lugnet själv och året efter
kom minstingen.
Jag kan se att min relation till Viggo, som är äldst, har utvecklats och blivit
starkare. Kanske har jag mer erfarenhet idag och är mer klar än vad jag
var då, då han var liten. Viggos pappa var den trygga av oss och Viggo kom
också att bli väldigt pappig som liten.
På det hela taget är jag en bättre och mer närvarande mamma idag.
Men, som sagt, jag vet inte om det har med ålder att göra.
Själv är jag ensambarn till en ung mamma. Och blev en lillgammal tjej hänvisad
till äldre och mer eller mindre kloka människor. Jag hade det väl egentligen bra.
Men jag tror att jag hade varit en gladare och mer lekfull flicka om jag hade
begåvats med syskon. För att inte tala om vilken bra skola det är att ha syskon.
När jag kom till lekis hade jag aldrig blivit kritiserad eller behövt ta en fajt med
någon. Det kom att ta många år, kanske enda upp i vuxen ålder innan jag förstod
att kritik som framfördes till mig sällan hade med min person att göra utan
handlade om vad jag hade gjort eller sagt. Att det faktiskt var åtskilt var för mig
ytterst märkligt.
Så skaffa barn tidigt eller sent, men kläm gärna in ett syskon eller två.
En smula ödsligt
De är på dagis för första gången på flera veckor.
Konstigt.
Ett barn bara. Det känns litet snålt.
Och förresten, ett tips så att du slipper titta in
här i onödan.
Ha en fin dag.
Hon gör det på huvudet
I natt har jag sovit i varenda rum.
Och där jag är är Vilde.
Det är inte konstigt att hennes
morgonhår är en oreda omöjlig
att reda ut. Hon sover på huvudet,
lillärtan.
Det ser ut att bli ännu en magisk dag.
Enjoy!
1/1 - 2010
Dagens finaste: Vintervitt puder
Dagens bästa: pulka- och bobåkning vid slottet
Dagens mat: ChiliConCarne
Dagens väder: -7 - precis som man vill ha det
_____________________________________
Dagens bästa: pulka- och bobåkning vid slottet
Dagens mat: ChiliConCarne
Dagens väder: -7 - precis som man vill ha det
_____________________________________
Happy tisdag!
Jag har farit fram som en furie här hemma. Beppe på höften och diverse
städdon i den lediga handen. Blå Comfort är min femte bebis och
tvättmaskinen går på högvarv. Jag ska passa på och njuta ikväll för
i morgon är det som vanligt igen.
_________________________________________________________
<3 Svt
Han luftar sig. Och vi förlustar oss
med Svt, gott te och många ljus.
Det är varmt i varsin soffa på
en armlängds avstånd.
Och plötsligt så blev det Simpson-maraton.
Det går det också. Bara jag får vara intill.
(Tillsammans är jag mindre ensam)
Imorgon leker vi på Busborgen
hela eftermiddagen. Får vi sällskap?
Närmaste vägen till björn
Storfiskarn och jag ser på Närmaste vägen till björn,
en dokumentär på Svt. En trälbäs från Liden ägnar
sig åt att slå (som i slagruta ungefär) efter björn,
sprit och allsköns bråte.
Han påminner om någon jag känner, en bångstyrig
snubbe med maskfobi, sällan skådad fabläss för
underställ och en allvarlig form av tumme mitt i
handen.
Trälbäsen tvingar sin fru att ta fram olika fiskar
ur frysen. Själv är han iförd ögonbindel och ska
med slagpinnarna komma fram till vad för slags
fisk som tronar hemma på köksbordet.
Och jag undrar varför hon inte ser sin chans och
drämmer till med den frysta storfångsten.
Dåre.
Ikväll fick Viggos nyinköpta veckgardin finna sig
i att bli omborrad och ombyggd. Vi stod frågande
intill. Gardinen var utrustad med två fiffiga öglor,
så det som behövdes var två krokar i väggen att
hänga upp skapelsen i.
Ja du, det är spännande mest hela tiden.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
kallt och varmt
Nu är det bara Viggo som står kurrant
i väntan på juldans och betyg.
Vi andra snittar 39 grader med tillhörande
åkommor.
Idag intar jag lekrummet liggande och beskådar
den fantastiska snön som faller utanför.
Happy happy tisdag
I natt brinner det i Åre
Det skulle målas och grejas, men så kom det andra grejer i vägen,
som två utekvällar på krogen till exempel.
Avtrubbad och tilltuffsad ringer jag min vän för att se om min ilska är berättigad,
om den är okej och i paritet med det som görs och inte. För jag vet inte.
Nej på riktigt har jag ingen som helst aning.
Här är feber, öroinflammation och vaknätter där jag ska delas på tre.
Vi förtjänar ett telefonsamtal och en lugnande stämma, för att vi är vi
och förhoppningsvis betyder någonting.
Ring, inte för min, men för barnens skull för de längtar pappa och undrar varför
du inte vill prata. Men shyy, säg inget, jag vill helst inte veta.
___________________________________________________________
Tillägg:
Han ringde. Och tyckte att jag var tjurig. "Det är likadant varje gång jag
åker bort". Haha, kan det möjligen bero på att jag sitter i skiten, själv, med
fyra barn utan fordon emedan han gör utflykter som alltid visar sig vara
något annat än vad de till en början utmålats att vara.
Underskatta mig inte. För då ringer jag familjen.
Hejdå.
hemma på alléstigen
Det är liksom bara rörigt. En massa saker
som letar egna bon och andra som ser ut
att få bli vid sin kartong för all framtid.
Och så var det de där med all textil som
varit tvungen att uppsöka Alléstigens
tvättinrättning efter att så många små
har prickat fel.
Vi har också ett stort problem med sladdar.
Det är egentligen inga problem med sladdar.
Inte om man jämför. Och sånt gör vi inte.
Inte ikväll heller.
Beppe han är mest glad. Bara han får knata
omkring. Och slipper ICA.
_____________________
_____________________
Fula leksaker
"Dina barn har så litet leksaker" sa hon.
Jag blev glad. Men kunde inte låta bli
och tänka på om h o n tyckte att det var
bra eller dåligt.
Barnens rum är i det närmaste orört,
när den övriga lägenheten är i flytt-
kaos. Jag kommer på mig själv med
att klä Viggos en gammal deffad he-man
gubbe i ett par alldeles för tajta shorts.
På överkroppen har han ett påmålat
rött linne. Här och var ligger pyttesmå
rosa bebisgrejer till Vildes dockor.
Jag ska villigt erkänna att jag har svårt
för det där rosa puttenuttiga och saker
med ett oklart syfte.
Jag gillar det vackra i bra material,
typ böcker. Om det hade varit litet ordning
på mig hade jag sytt egna leksaker till
barnen. Kanske snickrat och mekat litet.
Men jag får nöja mig med att rensa
och kasta litet istället.
Apropå rensa så sa Vilde i morse
"Mamma, har du rensat?"
"Ja, Vilde jag har rensat"
"Du får inte rensa mig heller!"
Jag lovade dyrt och heligt att inga barn
fanns på utrensningsagendan.
Men allt annat går osäkert.
stilla
Vi är sams i flera dygn i streck.
Kan det vara kroppsarbete som
gör det måntro?
__________________
Grattis mormor Margaret
Mamsen fyller år idag!
Grattis h e l a dagen!
::::::::::::::::::::::::::
::::::::::::::::::::::::
mormor
på ringklockan. Den litet söta doften
som levereras samtidigt som räkneverket,
som har till uppgift att räkna ner till ingenting.
Sedan såg jag det. För allra första gången
insåg jag att mormor inte kommer att finnas
för evigt. Kanske inte så länge till.
Den grågula tonen i huden och de rödkantade
ögonen som såg ut att göra ont.
Mormor har gett mig värme, kärlek och omsorg.
Hon har skänkt en historia och övertygat om
vikten av min existens då jag själv tvivlat.
Det fanns en tid då jag vägde som en fågelunge.
Mormor tog med mig till landet och pekade på livet
och visade på nyttan av kroppslig styrka.
Hon sa det på ett sätt som kom att bygga bo.
Jag bär med mig det fortfarande.
Hos mormor har det aldrig vilat några sorger.
I varje skugga har hon sett möjligheter och
därför har hon överlevt såväl ockupation
som krig. Hon har fött och förlorat barn.
Till Sverige kom hon höggravid med ett
ettårigt barn och make 1948.
Sverige behövde arbetskraft och morfar
längtade bort efter kriget och tiden i fångläger.
De hamnade i Svanå och blev kvar.
Det har inte alltid varit vackert tillsammans
med mormor. Hon bjuder på en envishet
och en slags tjurskallighet som jag inte
vet om jag har mött i någon annan.
Men tillsammans har vi alltid varit raka
med varandra. Vi har en ärlig relation.
Ingen känsla är ful och allt trivs bäst uttalat.
När hon dör har vi sagt allt. Och litet till.
Jag vilar i det när tårarna aldrig vill ta slut.
Mormors stålblåblick saknar glittret
som alltid varit typiskt för henne.
Hennes rappa steg är nu långsamma
och jag insåg idag att jag inte längre
vågar sitta i mormors knä.
Idag blev jag vuxen, på riktigt.
Barndomen fanns inte längre att hålla i
handen. Nu är det jag som tar hand om
mormor.
Jag ska sörja det hela dagen.
________________________________
hejdå hej
Han har inte åkt. Med ena benet inne i bilen
gjorde han helt om och blev hemma.
Tills i morgon bitti, i den obarmhärtiga ottan,
då reser han.
Det innebar kvällspass för mig och en skön
boost av endorfiner. Lycka!
I morgon ska jag ta mig till dagis med tre barn.
Till fots och dubbelvagn.
- Du kan väl ha sele till Beppe! sa Pärra.
- Känns sådär i svinkylan. sa jag.
Antar att mitt dilemma är svårt att tänka sig in
i om man jämt tar sig fram i en varm och stökig
BMW.
Jag antar att jag får lösa det. Allt går.
Nu får vi se hur det blir med sömnen.
Kram, V
Jag menade inget illa
Jag berättade min sanning från min horisont.
I ett ljus som bara kan ses ur ett barns perspektiv.
Har du aldrig varit där, så vet du inte.
Och jag hade aldrig förväntat mig det.
Kanske är det så att jag har svart bälte
i konsten "vänta-dig-inget-av-din-familj".
Men jag lyckades såra en hel hoper familjemedlemmar.
Litet oklart hur och varför.
Det var aldrig min mening, nämligen.
Jag ville bara hylla min mamma
och förklara andemeningen, så som
jag ser det, av ett gott föräldrarskap.
I kväll får jag veta att hon inte finns mer.
Jag beklagar. Verkligen.
Så till farmor, som aldrig var min;
Sov gott.
Kram, Vicktoria
____________________
Att älska s t o r t
Jag har skrivit en krönika om trots eller om fascinationen över en dotter.
Jag läste upp den för Viggo. Och det slog mig just att det kanske kan tolkas
som om hon är mer älskad. Så är det ju inte.
Förr, när jag ännu bara begåvats med ett barn, trodde jag att det var omöjligt
att älska flera barn lika högt. Nu vet jag att det går. De älskas lika, med sina olikheter.
När det är Viggo-vecka och klockan närmar sig komma-hem-från-skolan
vankar jag omkring oroligt, för att sedan känna stor lättnad när han väl
dyker upp. Han är så efterlängtad, den där truliga gängliga killen.
Han är så klok och i många stycken tror jag att han gör mig till en bättre människa
bara genom att vara i min närhet.
Odd är pojken som, utseendemässigt, är lik mig. Under ett år var han som en andra
kroppsdel, vi två i någon slags symbios. Han känns så självklar att några omskrivningar
känns helt onödiga. Han är, som han själv säger, Odd. Han är varm, känslosam
och har de mjukaste händerna jag någonsin rörts av.
Beppe är barnet med den intensiva blicken som fortfarande äger sin mamma
med hull och hår. Jag väntar spänt på vad som ska komma ur den där fina munnen.
Vilde är Vilde. Hon skrämmer och fascinerar. Hon slår an helt andra toner i mig.
Inte mer kärlek, utan bara annorlunda och en ännu outforskad känsla.
Jag befinner mig i ett hav av egenskaper och personligheter. Det gäller att lyssna,
ta in och känna. Och jag är livrädd att jag ska missa något. Så många barn och
så stor kärlek.
Solsken på Östermalm
Hon glider mellan världar. In och ut.
Madicken och Lisabeth. Bamsen och Lotta.
"Mamma, var bor sotarn?"
"Jag vill inte ha den tröjan. Den killar och sticks. Jag vill ha min sammetsklänning"
Jag gör mitt bästa för att hålla dialogen levande.
"Sotarn bor med sin fru och deras fem barn"
"Tröjan är mjuk och skön. Sammetsklänningen får du ha på söndag"
Idag är hon och Odd på äventyr med dagis.
Det var glitter i ögonen och fina badkar av smilgropar när de små galonförsedda benen drog iväg bort över.
Nu över till det roligaste jag vet; "Hej Mimer!"
Happy onsdag!
________________________________________