Rafflande

Frågan vi alla ställer oss just nu: kommer han hinna med treenigheten i år?
Dvs Kändishoppet, Lets Dance och Fångarna på fortet.
 
 

Grattis Morfar!

 

Girls

Jag ser Girls på Svt och tycker om serien mycket.
Men det bästa med Girls är det som kommer efter,
eftersnacket med kloka Johanna Koljonen,
underbara Nour El Refai och härliga Linnea Wikblad
i Tv-cirkeln.
De får vara mina tillfälliga väninnor nu när jag inte har
möjlighet att spendera någon som helst fritid tillsammans
med någon som är äldre än 6 år.
Det finns ingen plats för mig.
Jag börjar känna att jag måste komma ut, få några mil och något
dansant i de här benen så att jag kan börja längta hem igen.
 
 
 

Jarowski söker dig!

 
 
Jag fick ett mail idag från produktionsbolaget Jarowskij. 
Vår familj behöver inte mer tv-tid och vad övrigt är är vi inte överens om något. Alls.
Så rent dramaturgiskt hade det nog varit bra.
Men kanske är det här något för dig?
 
Hej!
Mitt namn är Maria Nyholm och jag arbetar med casting på produktionsbolaget Jarowskij. Just nu håller vi på att producera ett nytt tv-program som heter ”Sverige bestämmer” med Sofia Wistam i spetsen. Jag söker antingen en person som står ensam inför ett dilemma eller en person och en närstående som tycker olika i en fråga.

Elefanten och cirkusen

 
Nu är den här igen, den där elefanten som står och trampar på mitt bröst.
Jag har örönen utspända och gör mitt bästa för att kunna ta in vad omgivningen
behöver och försöker leverera därefter.
Här på jobbet har min heltidstjänst blivit en halvtid,
vilket kan vara bra då jag med mina olika åtaganden
har arbetat långt mycket mer än vad som kan anses
vara hälsosamt.
Men ändå...
Jag älskar att arbeta och så var det den där lilla detaljen med facket.
 
P har rest till Värnersborg/Göteborg för att sända Bandy-VM för TV4.
Han blir borta resten av veckan.
Jag rattar den här cirkusen själv.
Det går fint.
Hemma råder någon slags dvala.
Det är tyst.
Vi sover.
Ett lugn.
 
 

Min egen logistik

 
 
Länge såg jag på mig själv som en oorganiserad hopplös varelse.
Aldrig anade jag att det under allt det röriga fanns knoppen till
en liten organisatörs-Hitler. Nåja, det är nog att ta till överord,
men sanningen är att jag just nu njuter stort.
Per ska åka bort, länge, för att sända bandy-VM i Vänersborg
och Göteborg. Jag ska ensam ratta den här fina Cirkusen.
I natt sover jag inte. Jag skriver inköpslistor, körscheman och
bokar om läkartider. Och njuter.
 
 
 
 

Familjer

 
 
Det är något väldigt rörande med familjer och nära relationer.
De kräfva starka drycker, skämskudde, öronproppar och
ett tålamod i övermått.
 
 
Jag överlevde.
 
 
 
 

Grattis älskade ungar

Odd & Vilde 6 år idag!  H u r r a !
 
 
 
 

Beppe 4 år

 
Det kommer att vara lite upphöjt och extra vid den här tiden på året. Det var det då, för fyra år sedan, när vi överlevde och en ny tideräkning började. Jag är så tacksam för mina fyra barn, för familjen och mina ♥ vänner. Och som sagt - grattis Beppe!
 
 
 
 

Julen i korthet

Essensen av jul; julgran
Att få blombud - tacksamhet.
När det är som jäktigast och tiden är knapp; mangling av underkläder. Också.
"Pappa är tomten. Han pratar Borländska!"
Viggo, Vilde, Odd och Beppe - älskade barn
Jul på Erstagatan. Också.
Pulkaåkning; kotförskjutning och lyckliga barn (nåja).
Vintrigt snöigt.
Vilde och Odd.
 
God fortsättning!

Helg på lokal

På fredagen hade vi ett tapas-julbord på Indigo med jobbet. Så oerhört varmt och trevligt.
På lördagen bjöd Linda på Coctail-party på Folkets. En hel helg på lokal med människor som
jag <3 och känner mig trygg med.
 
 
 
 
 

27 november

Och så kom den 27 november, dagen då min morbror föddes,
min morfar begravdes och jag skriver om familjens svaga män.
Jag talar med manliga delar av familjen, tonen är upprörd,
frustrerad och arg. Med en försiktig hand försöker jag tygla
och tala till rätta. Efteråt är jag trött, så in i själen trött,
kanske mest på mig själv som så oförtrutet tar på mig
en hel familjs oförmåga som därmed också är min egen.
Gud vet att jag har egna strider att utkämpa,
egna ställningstaganden att slå fast så att jag en gång
för alla börjar ta mig själv på allvar. Men ändå...dessa män.
 
Mamma kommer hem till mig. Jag är i tvättstugan med tre
kvällsrusiga barn och utanför är det svart som katten.
Hennes ögon är blanka.
Hon har varit på tårtkalas, ett kalas som hon själv köpte
tårta till och var nära att få den upptryckt i ansiktet av ett
frustrerat och ångestladdat födelsedagsbarn.
Hon som alltid talat om för mig att jag saknat stolthet i mina relationer,
att jag gått försent och stannat alldeles förlänge sitter här, kränkt,
med en relation i knät som hon aldrig kunnat lämna, den till sin familj.
Och allt blir plötsligt så tydligt - tisdagen den 27 november.

Dag 10

 
 
Jag är på is. Vi är på is.
Fönsterna hemma är på
v i d  gavel då barnet
som nu är inne på sin
10:e sjukdag är så varm
att vi upplever en brännande
känsla då vi rör vid honom.
I natt uppnådde han igen
41 grader.
 
Så nu vet du.
Vill bara säga hej!
 
 
 

Ursäkta min danska!

Jesper Juul i Önsta kyrka om lördagen.
Världens största pärlplatta i Önsta kyrka.
 
 
 

Ensamdagar tillsammans med Odd

 
I lördags reste vi mot en egenhelg i Stockholm. Odd och jag.
Galärvarvet
På Junibacken älskades böckerna, skrå och vrå.
Men sagotåget fick hans lilla hjärta att snubbla i det femåriga bröstet.
Hotellet var en allt vi inte visste att det kunde vara. Och Blixten & Co trivdes.
Vi var på Naturhistoriska museet och tittade på några gamla benhögar.
Två dagar och jag vet så mycket mer om honom. Men framförallt om mig själv som förälder.
 
 
 

Eljest

 
 
Plötsligt inser jag att jag är raderad.
Borttagen.
Kvar finns hens relation till en kanin.
Den har vi gemensamt.
Den och några löst ryckta familjemedlemmar.
 
 
 
 

FF som i familjefritt

Plötsligt, och egentligen helt utan förvarning,
var det inbokat att övriga familjen skulle ta
sig till Stockholm för att träffa Pers familj.
Jag kan alltså sluta upp med ambitionen
att gå upp fem på morgonen för att hinna
jobba mina åtta timmar innan familjen där
hemma drabbar samman.
Jag ska sova själv inatt, vilket låter smått
otroligt, även för barnen.
"Men mamma, vem ska då trängas med dig?"
Nåja, det löser sig. Jag ska nog hitta på något ;)
 
 
 

Familj


Klagomuren


Kaffekokandet går inte över
här där jag är.
Jag rosslar och lever om.
I övrigt har jag inget att rapportera
förutom att det är kaos i vårt släktled.
Och jag sitter som en levande klagomur,
i mitten, och har ingenstans att fly.
Jag längtar min Agneta!

Bild: Dror Poleg


_____________________________________________________




Snart



Det är snävt, ihopsnärjt och trångt.
Mina lungor längtar efter att andas
in långt nerifrån magen.
Snart.
Mina barn ska få veta att man är rädd
om och sörjer för dem vi har nära,
att mammor tycker om ett vänligt
tilltal och att de kan skratta högt och
är värda det.
Snart är vi redo för att fylla vårt hem
med vänner där alla är välkomna
och känner sig bekväma.
Snart.




Tidigare inlägg