Ruffielycka
Jocke och jag tackar för en fin start av vår Ruffiekavalkad som gick av stapeln igår
på Djäkneberget. Vinden mojnade, vårsolen lyste på våra, till en början, stela kroppar
och vi fick en riktigt svettig kväll tillsammans.
Vi kör nästa vecka igen; samma tid och plats.
Du är också hjärtligt välkommen på mitt 75 minuters boxpass på Lögarängen på
söndag kl.17.
Kom och träna med mig och Jocke!
Träning är ju så galet roligt!
Nu när jag kommit ur min mammabubbla, där jag varit övertygad om att min egna träning bedrivits bäst ensam, gör jag det nu helst det tillsammans med andra.
På torsdag kl.18 ses vi på Djäkneberget i Västerås för att dra av ett svettigt Ruffiepass.
Ta med dig en stor vattenflaska och ditt mesta fightingface, så lovar Joacim Ålebo och jag att bjuda på ett kul pass.
Vi gör det i egen regi och du ser till att betala i svett!
Välkommen!
Att ägna sig åt något i två timmar som effektiv tid bara tar 50 minuter
Yoga i Vildes ögon
- Vill du vara med och yoga? frågar Vilde sin kompis som är på besök.
- Vad är det? Är det som att leka fruktsallad?
- Njae, jo det är som fruktsallad med grädde.
- Vad är det? Är det som att leka fruktsallad?
- Njae, jo det är som fruktsallad med grädde.
Träning sedan
Jag har feber på nätterna och på
dagarna nöjer jag mig med en inflamerad
handled och huvudvärken från helvetet.
Och detta nu när jag tagit hjälp av Johan
och har ett nytt superroligt träningsprogram.
Men sen. Då.
Att konsultera PT-Johan 1:1
Jag träffar Johan innan natten ens övervägt att övergå i dag.
Vi befinner oss i stadens urkanter, där jag står på boll
ovanpå en busu-boll och balanserar på skuldrorna i
en avancerad magövning som ska maximera min träning,
men minimera tidsåtgången.
Jag har fått ett träningsschema som ser ut att vara en utmaning
och jag kan inte vänta innan jag får sätta tänderna i det.
Nu äter jag vitaminer och ber till något högre för att slippa
bli sjuk. Jag kommer att göra tester vartefter som jag kommer
att lägga upp här.
Tystnaden
Under nästan 6 år har jag skrivit dagligen.
Plötsligt tog orden slut, orden och kraften.
Nu samlar jag på nya ord och läser som besatt
allt jag kommer över.
Äntligen har jag tagit hjälp av Pt-Johan för att
optimera mitt fysiska mående.
Jag erkänner: jag behöver hjälp med maten.
Och kvinnan som restaurerar min själ heter,
precis som tidigare, Agneta.
Vi hörs av snart igen, för här kommer jag skriva
när jag har något att säga och det får jag snart.
A change is going to come!
Dag 10
Jag är på is. Vi är på is.
Fönsterna hemma är på
v i d gavel då barnet
som nu är inne på sin
10:e sjukdag är så varm
att vi upplever en brännande
känsla då vi rör vid honom.
I natt uppnådde han igen
41 grader.
Så nu vet du.
Vill bara säga hej!
Odd
Liten och tapper får han efter fem dagar med +40 grader en pinne nerkörd i halsen, kräks och ordineras penicillin. Medicineras och blir därefter ett rött flämtande knyte. Alla nätter som han legat intill, gnyende, har gjort mig van. Något som barnet uppfattar och väljer att lägga sig hos sin pappa istället. Och det var väl tur.
När vi nått midnatt kom vi fram till att Odd måste upp, FORT, till akuten.
P körde i ilfart. De är nu inlagda efter en anafylaktisk chock. Odd har fått
adrenalin och dropp. Nu prövar man ut annat penicillin och hoppas på
att få ner febern.
Liten liten <3
Sommarpratarna
Jag ser Sommarpratarna och slås av hur
tydligt jag minns min sommar med
Sommarpratarna som minnesmarkörer.
Jag minns hur jag den 26 juli sprang
med Marika Carlssons sommarprat i
öronen runt Årstaviken tidigt på morgonen.
Solen glittrade i vattnet runt vassruggarna
och kändisspottingen var god.
Jag minns var längs Skultunavägen jag befann mig
då David Helenius sommarprat tog slut och jag
var inte särskilt ledsen för det.
Det var inte så mycket mer den här sommaren,
än just löparskor och sommarprat.
Ändå ställde jag mig frågande till varför jag hade
så ont i benen. Så pass att jag faktiskt beställde en
läkartid, som jag sedan avbeställde då jag själv kunde
formulera svaret.
Det hjälper att ställa frågan högt,
även om svaret ibland tycks en smula lomhörd.
(o)sunt
Hemma på Alléstigen har det kräkts och febrats,
och jag har ångat på för att slutligen tuppa av
av ilska.
Osunt, på alla plan.
Idag VABar min mamma så att jag kan arbeta
och Pärra kan vara på domarkurs.
Halleluja mamma!
Morgonlöpning
I morse, kl.7, var jag en av dem som tagit mig ut i kylan för att springa för
Jag var uppe i svinottan för att plocka fram allt åt barnen och mig själv.
I sista sekund kom jag ihåg att jag skulle ha med mig ett pengabidrag
att stoppa i insamlingsbössan.
Eftersom jag sällan har kontanter på mig fick jag lov att muddra barnens
sparkanin på en stor sedel (som naturligtvis stoppas tillbaka i em).
Loppet var kort, men kallt- Och på något underligt sätt hade jag lyckats
förtränga att jag har problem med mina luftrör vid kyla och har nu
en irriterande hosta.
Nåja, jag gick inomhus för att träna litet till och nu är jag på jobbet
där vi firar Monkan hela dagen.
Plötsligt var den där igen
...elefanten - på bröstet.
Virus och gymnastisk lycka
Det är inte inspirerande att läsa om sjukdomar.
Inte alls faktiskt.
Men på nätterna sover jag tätt intill hög feber, märkliga
prickar och gnyende barn.
På dagarna high fivar jag en snäll mormor och går
vidare till jobbet för att hjula mig hela vägen bort mot
kaffeautomaten och en stund för mig själv.
Ja, jag älskar mitt arbete!
Idag reser barnens pappa bort. Till Riga.
Och jag dansar en liten dans.
( H U R R A ! )
Måndagen den 27 augusti
Jag är vid liv.
På jobbet.
H u r r a !
Nu är det höst.
Ny årstid kräver nya nagellack.
Vilka behöver vi?
Plötsligt...
...feber och halsmandlar större än halsen.
Jobbar några timmar, men längtar säng.
Snart går jag hem.
Att springa vilse
Det är varmt ute och jag har slutat springa på mornarna.
Jag älskar värme.
Jag springer på lunchen eller på kvällen.
Ibland är jag på gymmet för att styrketräna, senast jag var där
var i lördags för att träna rygg, axlar, mage och marklyft.
Det är litet oklart vad som hände, men jag har oerhört ont i baksida lår,
fortfarande, efter 5(!) dagar.
Igår sprang jag vilse. Länge. Och kom hem först efter 1,5 mil.
Idag var mina 7,5 km tunga.
En typiskt bra morgon
Klockan ringer 5.30, men jag tar mig sällan iväg förrän strax innan 6.
Därefter är jag helt ensam, så när som på en flock ängsliga rådjur,
två lekande ekorrar och fler harar än vad jag kan räkna.
Men annars, tomt.
Jag springer ut mot Hovdestalund och förtjusas och förfasas över den
omättliga trädgårdsentusiasm som sjuder och lever ett eget pulserande
liv där under Vallbybron.
I öronen har jag en, för morgonen noga utvald, Sommarpratare.
Ibland väljer jag fel.
Alla röster är inte konstruerade så att de går att springa till,
som Eva Dahlgren till exempel.
Hon kräver stillhet, helst en hängmatta, i ett mjukvarmt juli-Sverige.
När jag blir trött vänder jag hem till ett slumrande hem,
där jag duschar, klär på mig och barnen, väcker barnens pappa
och tar mig sedan till jobbet.
Välkommen torsdag!
Som vinden
Vilde sprang Vlt-loppet i lördags.
Odd och jag sprang intill.
Det är så rörande att se sina
barn så levande och lyckliga.
Efter loppet tittade Odd på Vilde
och sa "Vilde du vann!" och gav
henne en puss på kinden.
Han så uppenbart stolt över sin syster
och jag över mina barn.
Efter målgång får man glass och många timmar i en lekpark
Kl.06.14
Tidig morgon i centrala delarna av Västerås
och jag springer. Det är litet kallt, men om en
timma kommer jag vara varm efter löpningen
ut mot Hovdestalund.
Värme är bra, värme och kaffe gör allt
litet behagligare.
God förmiddag!