Det kollektiva

 
Det här kollektiva, mina vänner med barn och så vi -  barnen och jag.
Det skänker så mycket, både glädje och kärlek.
För att inte tala om alla eldiga samtal där jag ser mig själv
(och mina vänner) gå upp i atomer av tryckande på svaga punkter.
Riktig vänskap är att våga ifrågasätta och vara obekväma för varandra.
Ibland är det tur att man har vett att gå hem i tid.
Tack för ikväll familjen Morsk!
 
 
 

Fredag kl.22.30

Det är fredag.
Soffan fylls snabbt av sovande barn.
Jag får inte plats. 
Är obekväm.
Själen är trött.
Och musklerna trasiga.
 
Pärras U20-lag spelar match kl.23.
Jag går och lägger mig.
 
 
 
 
 
 
 

Krampaktigt



Det är sömnlöst mellan tre och fem,
därefter somnar jag om drömlöst
och vaknar av kramp i vaden
och regntunga skyar vid sjusnåret.
På jobbet lyssnar jag på
Uppdrag Granskning i lurarna,
om Lundsberg,
och reflekterar över att pengar
har ett så mycket större värde än
vad den enskilda människan har.
Det känns sorgkantat att tänka på.

Och så var det där med (bristen av)
kommunikation...



Att arbetsmyra



Jag älskar klämdagar.
Det är så lugnt och skönt på jobbet.
I öronen har jag Anna Carrfors Bråkenhielms
sommarprat från 2010 (ja, jag är fortfarande
besatt av  programmet Sommar och jag är så
tacksam för pod-radio).
Natten hemma var rörig, så där som det har en tendens
att bli när energierna är dåliga, vilket är det minsta man
kan säga om gårdagkvällens sordi.
Imorse blev jag väckt strax efter 5 och gav barnen
varma filtar framför barnkanalen och snörade på
mig löparskorna.
Så nu startar jag arbetsdagen, som du klämmer,
och känner mig nöjd med en stor balja kaffe intill!

Välkommen fredag!


Fredag kl.12.01

Dagarna passerar och jag tycks ha en tillfällig
brist på ord när pollenhalterna peakar.
Men till skillnad från tidigare så har jag tryck i
löpstegen och plötsligt är jag inte heller lika
behagsjuk som tidigare.
Skrämmande och befriande, på samma gång.
Jag känner inte igen mig själv.
Jag har slutat be om ursäkt.
Och jag gör väldigt obekväma saker,
som nog är mest obekväma för andra,
men som om natten ändå orsakar skav i mig.

Idag är det exakt ett halvår sedan mormor dog
och i morse, när jag tränade, så var mina tårar för
henne. I morgon skulle hon ha fyllt år, 92 år.
Jag saknar henne oerhört och ser henne i mig själv
och barnen. Att förlora någon är att befästa något
i sig själv att ge vidare till sina egna barn.
Idag ser jag henne på balkongen där hemma på
Skjutbanegatan bland de där korgarna av lavendel
som jag prackade på henne sist hon fyllde år.
I oktober satt hon där efter en natt av hjärtinfarkter
och förvirring och jag förstod aldrig att det skulle gå så fort.
Jag hann aldrig med.
The story of my life - jag hinner aldrig med.

I morgon gifter sig en av mina vänner i NY
samtidigt som jag ska gå på bröllop i Barkarö kyrka.
Och snön förväntas ligga som ett täcke över världen.
Det var varmt. Nu kommer kylan.





Papa was a Rolling Stone

...i öronen och en stunds egentid
på Västerås Stadsbibliotek.
Det är fredag.
Eftermiddagen och kvällen ska
jag spendera själv med mina
fina ungar.
Jag är lyckligt lottad. Rik.





Att fly (i tanken)

Min mamma tycker inte om att laga mat.
Det har hon aldrig gjort.
Hon gör inte sådant som mödrar gör.
Mormödrandet däremot(...)
Hela livet har hon ägnat åt att arbeta.
Och det händer något i mig när jag ser henne skrida fram på sin avdelning.
Änglalik och omvårdande.
För varje år som går kan jag se att jag blir mer och mer lik min mamma.
Minus matlagningen och bakandet.
Jag lagar mat och jag gör det hyfsat.
För att jag måste.
I det avseendet är jag som mormor som också fött fyra levande barn.
Hon satt aldrig.
Hon lagade mat, arbetade och tvättade.
Stående.
Kanske är det därför allt blir så märkligt nu när mormor nu bara ligger eller halvsitter.
Idag är det fredag. Och det skulle vara så förbannat skönt om någon annan
kunde handla, laga mat, lägga barn och tvätta.
Jag skulle vilja se på film med mina barn och bli bjuden på god mat med ett leende.
Av någon som tycker om mig och tycker att jag är värd ett mål varm mat tillagad med kärlek.
Nej, nu ska jag börja med maten och packa flyktväskan.

Happy fredag!




Happy happy fredag


Det champagnar sig
i magen
i benen
och i hela hjärtat.

Solen skiner.
Han har rest.
Livet är på min sida
idag.


Ett stycke BRA fredag


Dagen i korthet:
  • satt på tåget till Stockholm.
  • shopping längs Hornsgatan.
  • Hej hej Rockefella!
  • Herr Judit och Dam Judit har falerat.
  • Kärlek med Sandy på Götgatan!
  • stod på tåget till Västerås.
  • njöt bra samtal och lyssnade på en underhållande och fed up konduktör.
  • brottades med Kissies alla fans då jag klev av tåget...
  • Kissie hittades välbehållen i city.
  • drack vin och hade fina samtal med Karin på Varda.

T y p i s k t  BRA  dag!