Vick2ria

Jag älskar klämdagar.
Det är så lugnt och skönt på jobbet.
I öronen har jag Anna Carrfors Bråkenhielms
sommarprat från 2010 (ja, jag är fortfarande
besatt av  programmet Sommar och jag är så
tacksam för pod-radio).
Natten hemma var rörig, så där som det har en tendens
att bli när energierna är dåliga, vilket är det minsta man
kan säga om gårdagkvällens sordi.
Imorse blev jag väckt strax efter 5 och gav barnen
varma filtar framför barnkanalen och snörade på
mig löparskorna.
Så nu startar jag arbetsdagen, som du klämmer,
och känner mig nöjd med en stor balja kaffe intill!

Välkommen fredag!

Dagarna passerar och jag tycks ha en tillfällig
brist på ord när pollenhalterna peakar.
Men till skillnad från tidigare så har jag tryck i
löpstegen och plötsligt är jag inte heller lika
behagsjuk som tidigare.
Skrämmande och befriande, på samma gång.
Jag känner inte igen mig själv.
Jag har slutat be om ursäkt.
Och jag gör väldigt obekväma saker,
som nog är mest obekväma för andra,
men som om natten ändå orsakar skav i mig.

Idag är det exakt ett halvår sedan mormor dog
och i morse, när jag tränade, så var mina tårar för
henne. I morgon skulle hon ha fyllt år, 92 år.
Jag saknar henne oerhört och ser henne i mig själv
och barnen. Att förlora någon är att befästa något
i sig själv att ge vidare till sina egna barn.
Idag ser jag henne på balkongen där hemma på
Skjutbanegatan bland de där korgarna av lavendel
som jag prackade på henne sist hon fyllde år.
I oktober satt hon där efter en natt av hjärtinfarkter
och förvirring och jag förstod aldrig att det skulle gå så fort.
Jag hann aldrig med.
The story of my life - jag hinner aldrig med.

I morgon gifter sig en av mina vänner i NY
samtidigt som jag ska gå på bröllop i Barkarö kyrka.
Och snön förväntas ligga som ett täcke över världen.
Det var varmt. Nu kommer kylan.

...i öronen och en stunds egentid
på Västerås Stadsbibliotek.
Det är fredag.
Eftermiddagen och kvällen ska
jag spendera själv med mina
fina ungar.
Jag är lyckligt lottad. Rik.

Min mamma tycker inte om att laga mat.
Det har hon aldrig gjort.
Hon gör inte sådant som mödrar gör.
Mormödrandet däremot(...)
Hela livet har hon ägnat åt att arbeta.
Och det händer något i mig när jag ser henne skrida fram på sin avdelning.
Änglalik och omvårdande.
För varje år som går kan jag se att jag blir mer och mer lik min mamma.
Minus matlagningen och bakandet.
Jag lagar mat och jag gör det hyfsat.
För att jag måste.
I det avseendet är jag som mormor som också fött fyra levande barn.
Hon satt aldrig.
Hon lagade mat, arbetade och tvättade.
Stående.
Kanske är det därför allt blir så märkligt nu när mormor nu bara ligger eller halvsitter.
Idag är det fredag. Och det skulle vara så förbannat skönt om någon annan
kunde handla, laga mat, lägga barn och tvätta.
Jag skulle vilja se på film med mina barn och bli bjuden på god mat med ett leende.
Av någon som tycker om mig och tycker att jag är värd ett mål varm mat tillagad med kärlek.
Nej, nu ska jag börja med maten och packa flyktväskan.

Happy fredag!

Det champagnar sig
i magen
i benen
och i hela hjärtat.

Solen skiner.
Han har rest.
Livet är på min sida
idag.

Dagen i korthet:

• satt på tåget till Stockholm.
• shopping längs Hornsgatan.
• Hej hej Rockefella!
• Herr Judit och Dam Judit har falerat.
• Kärlek med Sandy på Götgatan!
• stod på tåget till Västerås.
• njöt bra samtal och lyssnade på en underhållande och fed up konduktör.
• brottades med Kissies alla fans då jag klev av tåget...
• Kissie hittades välbehållen i city.
• drack vin och hade fina samtal med Karin på Varda.

T y p i s k t  BRA  dag!

Molle är det mest lokala vi har i Västerås. Happy fredag!

Vi var på n'Joy, barnen och jag, när Västerås
drabbades av strömavbrott och haglet aldrig
ville ta slut.

Vi träffade mormor en stund och shoppade oss
lyckliga på torget innan vi tog oss hemåt.

Ikväll har vi sett dålig fotboll, läst bra böcker
och kramat Viggo.

Godnatt.

Två gummiklädda barn har pussats hejdå.
Små kånken-ryggor fyllda med russin, nallar
vatten och böcker gick försiktigt nedför den
branta trappan mot den väntande bilen.

Nu är det Beppe, jag och solen.

Vi kastar in litet träning, ett lyckat bullbak
och mys hos gammelmormor i den takt vi
själva bestämmer oss för.

Hej lyx-fredag!

Jag är hemma nu, hemma efter en dag på rymmen.
Det hade kunnat sluta var som helst, i en toalettstol
eller på en karibisk ö. Jag hade kunnat boka mig så
långt bort som pengarna räckte. Utan problem.

Men det blev aldrig särskilt spännande.
Jag har mest rört på mig, så där som jag alltid gör,
med undantag för de där snygga brallorna,
den väldoftande krämen och annat som jag
lyckades okynneshandla.

Och så längtade jag efter Viggo. Vi bestämde oss för
att gå på bio men hamnade slutligen framför Solsidan.
Det här barnet har en lugnande inverkan. Tillsammans
med honom blir jag en bättre version av mig själv.

Det är kväll. Jag läser DN På Stan, gråter litet då jag
tänker på singelbananer och längtar bort.

Uppstigning en bit innan kl.6, men inte för att träna
utan för att trösta och torka snoriga barn om nosen.
Jag är litet trasig i kroppen, vila är bra och siktar på
träning imorgonbitti istället.

Idag kommer Viggo. Fina fina Viggo.

Happy fredag.

Jag väntar på att matchen mellan (Eds)Byn och Saik
ska ta slut och att Kuben ska kvickna till (vilken j-la
smäll!). Idrott är livsfarligt.

Därefter ska jag se mer sport alternativt läsa
Bengt Ohlsson. Men jag söker fortfarande efter
nya spännande läsupplevelser. Egentligen funkar
vilka upplevelser som helst, gärna av fysisk karaktär.

Dagens insikter: Jag blir mer och mer som min mamma.
Och Vilde håller jämna steg med mig.
Min köttgryta smakar underbart tillsammans med ett glas
rött.

I morgonbitti ska jag och Beppe träna innan Pappan
leker bandy på eftermiddagen.

God afton.
Kram, Vicktoria