Godmorgon


Jävla Stig!

I natt kunde jag inte sova. Det var säkerligen pga en mängd olika anledningar, men eftersom jag ägnat
ansenlig tid på att läsa artiklar, i nära nog varenda landsortstidning, dags- och kvällspress väljer jag att
skylla det på Stig Larsson.
Gubbfan!
 
 

Allergi

 
I natt kunde jag inte sova.
Det var min allergi som höll mig vaken,
den mot främlingsförgentliga idioter.
Ärligt talat är jag livrädd.
 
 
 
 
 

Tisdag kl.21.07

 
Jag har lyckats utveckla en allergi mot skrikande (vuxna).
Ikväll tar jag en trippel dos Atarax. Imorgon städar jag.
 
 
 
 

När idioti klumpar ihop sig i en och samma människa


Isbjörnsfrämmande i juli

Det är väl snart fruntimmersveckan, så vi kan bjuda Kristina, Margareta, Fredrik
och isbjörnarna på tårta.
Första veckan i juli och jag sitter på jobbet iförd halsduk i ull.
Hur kan det vara så här kallt?
 
 
 
 
 

Suckar



Ibland blir det jag skriver tolkat alldeles bakom arslet.
Nu måste jag ut och springa.





Shellack eller Tavegyl


Det är något med den där martyrhatten,
den korthuggna distansen och hennes
totala omedvetenhet om likheten med
mödernet som krupit under min hud.

Vi får se om
Tavegyl eller ett dopp i en
burk Shellack kan hjälpa.




By the way

Jo, och så var det en sak till,
det här med TV-kockar;
vilket satans otyg.


Slut på meddelandet.





Affekt



Hade inte benet varit obrukbart hade jag snörat på mig skorna nu
och gett mig ut i snömodden och sprungit flera mil.
Fort!
För det finns en sak som gör mig mer förbannad än andra gånger
och det är när barn inte blir tagna på allvar.
När deras upplevelse blir bortviftad som rena "hittepå".
Jag är i affekt.





Håll käften!


Det har snöat snögubbar i natt.
Snö överallt.
Jag lyssnar på Carlifornia Love med Tupac
i mina lurar.
Allt för att slippa höra på dumheter.
Vad gör man väl inte för att få avskärma sig?
Så välkommen onsdag och skönt vakuum!









Underskatta henne i n t e


En tidigare bedragen människa
blir ett privatdeckarämne
oavsett om hon vill eller inte.






Hjärta jobbet

Länge länge har jag undrat vad som
stjäl så mycket från hans tid.
Nu vet jag; Myrorna, powernaps,
surfande och ännu mer vilande.
Jag har varit hemma i två dagar.
Jag har gått upp som vanligt,
klätt barn som vanligt, städat,
tvättat, lagat mat och lagt barn
precis som  v a n l i g t .

Oerhört irriterande.
Men det är ju ingen nyhet.
Imorgon går jag till jobbet
för att vila upp mig,
jobba mig litet
och träffa folk som tycker
om mig tillbaka.
(Och hosta lungorna ur kroppen)








Fortsatt strul



Nätet har legat nere på jobbet så jag och Karin har
rensat ut all gammal bråte. Kanske litet annat också.
Den här arbetsplatsen är belamrad med
bra-och-ha-grejer.
Telefonen visar inte några som helst tecken på liv.
Ska försöka ta mig till 3-butiken så snart jag kan.




__________________________________________








Heja Sanna!



Som grädde på det redan upprörda moset twittrar Sanna Lundell följande:

Städat. Andra gången i dag. Med dammsugare o hela skiten.
Ändå tycker min pedant till pojkvän att jag har en "tveksam nivå"
på ordningen.


Persbrandt är en idiot! Han också.















Grrr voff



Idag vill jag vara man, bandyspelare och trebarnsfarsa.
Det verkar vara den bästa av tillvaro.





Hej tisdag!



Jag mötte henne på nästan samma fläck
som jag träffade den hemlösa kvinnan för
ett par månader sedan.
Jag kom på min cykel.
Jag såg henne på långt avstånd och såg hur
hon spärrade ögonen i mig.
- Man FÅR INTE CYKLA PÅ trottoaren! skrek hon efter mig.
Jag vet att man inte får cykla på trottoaren,
men med halva stan avstängd leds cykelbanor och gångvägar ihop.
Jag var tvungen att cykla där jag cyklade.
Och det var meningen att hon skulle kunna gå intill.
Jag kände hur jag vill skrika.
Egentligen borde jag ha önskat henne en trevlig dag,
gett henne en komplimang och gjort starten på hennes
tisdag till något bättre än det hon gjorde för mig.






(o)ägd



På femte dagen med dåligt humör
elakheter och ständiga raseriutbrott
ger jag upp.
Jag kan inte hålla fasad.
Att bli nerbäddad i arrogans,
behängd med falsarier
och iklädd negationer
har dödat mig fullständigt.
Den här skyttegraven är
obekväm.
Ärligt talat har jag vuxit ur den.
Jag är större än så här.
Du trampar inte på mig igen.
Aldrig mer.







Hej glamour!


Jag är så galet stressad.
Huvudet i bitar.
Kommer hem och allt
finns kvar.
All tvätt.
Allt obäddat.
Allt olagat.

Jag jobbar hela tiden.
Där, där eller där.
Allt det här tråkiga
som lämnas åt mig
som om det vore en
självklarhet.

Häller upp ett glas vin,
tar en tugga på
en övergiven gammal
riskaka och tar itu
med maten.







···---···





Hon vill slåss.
Stenhårt.

















Tidigare inlägg