Vick2ria

Konstaterar en stund senare att många
mödrar tycks fira Mors dag tillsammans
med många fina barn (i frånvaro av en
sovande fyllehund).
Sänder en varm stärkande kram.


Källa: Fb och Twitter.

Jag fick ett dygn med honom
med film
med god mat
med fotboll
med intressanta samtal
med korta och långa steg
med fikor
med ny musik
och med, förhållandevis, få småbarn.

På bordet pioner och i fönstret
stoltserar en ny vacker kruka
doppad i tjock livgivande grön lasyr.
Jag har allt.
Inget fattas mig.


-----------------------------------

Jag ska gömma mig.
Kanske kan jag få sova litet.
Om jag lägger mig i överslafen på familjesängen är det ingen som hittar mig.
Viggo har somnat i min säng.
Beppe sover i Viggos säng.
Vilde sover i Odds säng.
Odd sover i Beppes säng.
Per sover i sin egen säng.
Så nu kniper jag Vildes säng.
Godnatt <3

Hon grät när vi kom.
Blåmärkena från fallet gjorde nog inte så ont.
Det var nog mest uppgivenheten som fick ögonen att tåras.
Jag ville också gråta, men passade bara på då ingen såg.
Som när jag hittade en stor kartong med vykort intill favoritfåtöljen
i vardagsrummet.
Korten var från mig, skickade av mig till mormor, i alla åldrar från
olika länder och faser i livet.
Jag läste och lät ögonen tåras, av glädje över den fantastiska relation som vi har,
hon och jag, och av sorg över att inte få ta hand om min mormor mer.
Men mest kanske över det faktum att det väldigt snart tar slut.
Ikväll är jag litet ledsen.
Jag känner sådan sorg över tillstånd som jag inte kan rå över.
(För hur i helvete kan man vara så jävla egotrippad att man inte ägnar någon som helst tid
åt sin gamla mamma? Hur är det möjligt? Ska jag vara ärlig är jag förbi av vrede över hur
hon blir behandlad. Så till dig, dig och dig vill jag bara säga; skämmes ta mig fan!
Och om du, du och du vill veta; hon grät när vi gick!)

Jag älskar hans lugn och den ibland så plötsliga
uppsluppenheten som är så typisk för honom.

Han är sin egen med några stänk från den
allmänna villervallan som var då två själar
möttes.

Just nu genomlever han en period som jag
minns som så svår från mina egna tidiga år.
Ibland önskar jag att han kunde marinera mig
med sina ord, upplevelser och känslor.
Då skulle jag lyssna, humma litet där det
kändes adekvat och passa mig som ögat
för att komma med goda (dåliga) råd.

Älskade barn - jag saknar dig så!

Han är sin egen egensinniga varelse och går sin egen väg.

Somliga dagar tillsammans med det här barnet tycks krokigare än andra.

Men det glömmer jag så snart han somnat.

...i underslafen. Gullungar!

Hon är min perifiera blompinne som väcker mitt bortdomnade jag.
Några ord på vägen, en liten hint i inkorgen och ett tips om en låt.
För mig är hon Karma - men i folkmun känner vi henne som Anna.

T a c k  A n n a !

Han är ett trassel av fina egenskaper, oändlig röra
och en tävlingsinstinkt som får mig att tappa andan.
Hans blåa blick är densamma som då, bara femton år
äldre och jag gråter av tacksamhet då ingen ser.
Älskade älskade unge!

Idag har vi sett honom spela en fantastisk handbollsmatch.
Med finnhjärna och stor lagmoral.
På eftermiddagen får jag veta att det kanske inte gick vägen.
Idag är handboll allt och inget.

Jag är så stolt, långt bortom alla handbollshallar i hela världen.
Du är så fin och bra Viggo! Jag älskar Dig!

Jag tror inte att hon vet vad hon gjorde då hon skickade ett
meddelande imorse om att vattnet hade gått och hon med
tillhörande man var på väg mot förlossningen.
Jag har vankat som en äggsjuk höna hela dagen.
Tiden går så låångsamt då man inte föder barn ;)

Heja Mary!

Han har tagit ordet ignorans till helt nya nivåer.
Det tog nästan ett år innan han ens tittade på
sin lillebror, dessförinnan såg han möjligen
igenom eller förbi skrikhalsen.
Ytterligare ett år av närvaro har arbetat till
Beppes fördel.
Ikväll noterade jag att Odd försökte viska något
i Beppes öra. Men det var svårt eftersom örat
och resten av kroppen var upptagen med att
dansa något nykoreograferat. Istället höjer han
rösten:

- Beppe, jag ÄLSKAR dig! Hör du det? Jag älskar dig!
- Ja! svarade Beppe lyckligt


____________________________________

Idag tänder jag ljus för Lena, morfar, Bengt,
Seppo och Polly.

__________________________________