Vick2ria

På ett dygn har jag hunnit med att arbeta 16 timmar.
Vilken tur att mamma kunde ta barnen.
Tanken var att jag skulle ta oss till Stockholm,
men så kom det där avmätta samtalet som
fick mig att göra helt om.
I morgon badar vi istället, vattnar blommor
och barn eller kanske plockar vi bär.


Helt klart är att mitt liv ruckades fullständigt i
sina grundvalar efter att ha lyssnat på
radiodokumentären
Att leva när man vet att man snart ska dö
på P1.
Hela dagen har jag längtat efter mina barn.
Om du känner att du orkar med hjärtknip
så här en måndagkväll tycker jag att du också
ska lyssna.
Nu hoppas jag att jag ska kunna somna.
Jag lägger mig nog hos barnen.

Jag har just fått en snabb genomgång
av dolda tillgångar, bankkoder och pin-diton,
av en man som står i begrepp att stiga
ombord på planet mot Fort Boyard.
Bevittnar jag oro?

Behöver helgerna, men de kunde vara annorlunda utformade.
Enough said.

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

- I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet,
avundsjuka, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp,
lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit.
- Vilken varg vinner? frågade barnet.
- Den du matar! sa den gamle mannen.

 

 

 

Jag älskar det där plötsliga glittret i hennes blick.
Och minns hur det var då min gammelmormor
fyllde hundra år. Kvinnan, som enligt alla närvarande
sa sig uppleva sitt bröllop på nytt, tittade på mig
med isblå blick bakom alla ryggar och räckte ut
tungan. Jättegammal och väldigt ung.
Ett år senare var hon död.
Min mormor är sin mors dotter, från en familj av
urstarka kvinnor. Jag minns en av gammelmormors
systrar som en väldigt aktiv kvinna. Hon var den som
kom att leva kortast tid - 96 år hann hon bli innan
hon föll ner från en stege och bröt nacken då hon
skördade plommon som hon skulle göra plommon-
brännvin av.
För några år sedan var det på tapeten att mormor
skulle flytta tillbaka ner till Ungern för att få ett mer
rikt liv.
Hon blev kvar i ett hav av familjetrassel.
Jag önskar så att jag långt mycket tidigare hade
sett till så att vi kunde bo tillsammans i ett
generationsboende.
Då kanske mormor hade mått bättre och mina
barn fått chansen att lära känna en varm, rolig
och fin människa. Som den hon är under det gamla.
Men vi spenderade timmar hos mormor i helgen,
Viggo, Beppe, mamma och jag.

Jag blev lugnad. Hon är inte rädd. Döden skrämmer inte, säger hon.

Och hon uppskattar fortfande godsaker och lotter. Om Viggo skrapar dem.

Jag älskar min familj. Jag älskar Dig, mormor.

Det bor en trygghet i
att allt är som vanligt.
Som förr.
Och jag visste ju hela
tiden att rövhålet inte
var en vacker rosenknopp.
Egentligen.

Det brinner
i knuten
och de gamla
delarna av
Västerås.

Jag har så mycket att berätta
och så många känslor att
sätta ord på att jag nog bara
lämnar det därhän.
Jag har fått erbjudanden och
förfrågningar som handlar om
både jobb och träning.
För första gången på mycket
länge upplever jag hunger,
hunger på livet.

Glädje föder glädje mina vänner!

Jag skriver på biblioteket. Där ute skiner solen.
Det är meningen att jag ska få till en text som engagerar.
Som någon vill läsa.
Men det är svårt med koncentrationen.
Härinne sitter jag med alla skeva och intressanta karaktärer.
Intill sitter en man med en hel hög med CSN-kuvert
som han öppnar med stora gester. Han ringer ett
stillsamt samtal till psykakuten, uppger sitt namn och
personnummer, för att få ut en journalkopia från sitt
senaste besök.
Jag känner inte igen honom till utseendet.
Men namnet är välbekant.
Och jag tänker att vi alla har vår beskärda del av
styrkor och svagheter.
Att våga ta emot hjälp måste väl ändå sorteras
in på pluskontot.

Det finns kvällar då 7 km på löpbandet känns
som en välsignelse. Ikväll var en sådan kväll.
Men det var på håret att jag kom iväg.

Det blev kort om tid. Jag hade ny låtlista på
telefonen och framför mig på tv-apparaterna
tittade jag växelvis på En unge i minuten
(som för övrigt spelats in här i Västerås)
och Gynekologen i Askim.
Trots att jag inte hörde vad som sades
var jag nära till lipen i varje fall.
Det är jävlar i mig alldeles fantastiskt att
föda barn. Barn är det bästa som finns.
Och vissa dagar en ren och skär livslina.
Vilken ynnest att jag fick bli mamma.

Godnatt mina vänner! I morgon firar vi
en mamma, mormor, syster, dotter
eller en nära vän. Imorgon firar vi alla
fantastiska kvinnor.

Amen.

Det finns inga som super så infernaliskt som idrottsmän.
Japp, jag drar samtliga över en kam.
Procentsatsen som gör annorlunda är så försvinnande liten
och stavas typ Gunde.
Ingen seger är för liten och ingen förlust så tung att den inte
kan marineras i alkohol.

Tillberga vann igår.

Jag har således snitslat nattliga banor och barrikaderat mig
med en hel hög ungar i ett av sovrummen.

Viggo kom hem med sin bästa vän. Och därefter kom fyllot.

Idag står solen och blåbärssoppan som spön i backen.
Och i eftermiddag erbjuder jag en duvning av kroppen
med hjälp av en Coreboll kl.17 på n'Joy.
Det är bara 45 minuter. Kom!
Den som vill springer litet på löpbandet efteråt.