Att välja

Egna ungar och inlånade barn.
Vi är på berget.
I solen.
På Ikea.
I kaoset.
I busskuren
när Ikea-tröttman träffar oss snett
ovanifrån.
Så välgörande.
Det här skulle kunna vara mitt varje dag.
 

#jagärjason

 "Jag tog med med mig en sak i dag som jag bara brukar ha med mig när jag lämnar Sverige, och det har jag inte gjort nu, för jag kom med en väldigt kort taxifärd.

Jag tog med mig detta här (visar upp sitt pass).

Det brukar jag bara ha, som sagt, när jag ska lämna Sverige för att påminna alla ställen jag kommer till, och var jag kommer ifrån.

Det här betyder väldigt mycket för mig, detta, den här samlingen papper.

Det är inte alla som bor i Sverige, och som lever i Sverige, som har ett sådant.

Jag tog med den i dag för att säga att detta är mitt bevis i varje fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet - det är och förblir rasism.

Ni behöver inte vara toleranta mot mig.

Jag ber inte att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver.

Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och på min personlighet.

Och jag kräver att den doktrin, som håller en person högre än en annan person, på grund av dennes hudfärg, religion, kön eller sexuella läggning, omedelbart och för alltid, diskrediteras, suddas ut och överges.

Jag kräver att få känna mig säker i Sverige.

Jag kräver att få tillgång till det arbete som mina meriter berättigar mig, till att få tillgång till den bostad som min inkomst räcker till.

Jag kräver att få be till den Gud jag vill, och älska den person jag vill.

Jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar.

Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället.

Men i utbyte ger jag dig mitt liv Sverige. För dig kommer jag och mina barn alltid hjälpa till att bygga.

Jag ger dig min uppfinningsrikedom.

Jag ger dig min kreativa förmåga och min energi.

Jag kommer att älska i Sverige, jag kommer att leva i Sverige, och jag kommer att dö i Sverige.

Tack."

Vi är Bissen Brainwalk Crew

Tillsammans är vi starka, Du, jag och alla de här idrottshjätarna. Vi är med i Bissenbrainwalk-utmaningen till förmån för hjärnforskningen. Var med du också! Gå in här: http://bissenbrainwalk.se (Pärra pröjsar tusen spänn om hans TV4-kollega imiterar P's icke-frisyr. Jag lägger 20 spänn varje gång P tvättar golven. Självklart lovar jag att lägga en summa oavsett).
 
 
 

Att veta priset på allt men inte värdet på något

 
Jag var femton år och hade just fått min allra första lön.
Pengarna brände i fickan.
Nog visste jag vad som skulle inhandlas.
Jag hade bespetsat mig och nu shoppade jag upp varenda krona;
850 hårt inarbetade kronor spenderades på det här årets julklapp -
en råsaftscentrifug.
För några år sedan, typ tio, försvann den i en separation
- den, fuga-skålarna och mina Marimekko-handdukar.
Men förståndet och livet kom jag undan med.
 
 
 
 
 

Dagens krönika

 
Jag har en jag-vill-tacka-livet-krönika i dagens VLT.
Samtidigt läser jag om sjukamparen Nadja Casadei,
i gårdagens pappersversion av BLT, och hennes kamp
mot cancern.
Hjärtat sjunker som en sten.
Jag är en tår.
 
Bild lånad från Nadjas blogg tagen av Peter Holgersson.