Den där döden
En krönika ska skrivas.
Jag trevar mellan några ord jag känner igen
och försöker beröra, om inte annat, mig själv.
Men det är svårt.
De senaste två dagarna har jag befunnit mig
bland mina tonår. En av mina gamla vänner,
som jag spenderade större delen av min
skolfria tid tillsammans med under några år
har dött.
Hon finns inte mer.
Det är så ledsamt.
Man ska inte dö när man är 41 år.
En mamma ska aldrig dö ifrån sitt barn.
Inget skratt har fått mig att skratta så som ditt,
Åsa.
---
The purpose of Life is
to find your gift.
The meaning of Life is to
Give It Away
Pablo Picasso
Grattis Morfar!
Att vara förälder
Om befruktningsögonblicket är den enda insatsen
du gjort som förälder kanske du inte ska skriva upp
det som kvalitetstid tillsammans med barnen.
En fest för Maya
Jag har ingen Gud. Eller ja, vi har aldrig blivit presenterade för varandra.
Men om Gud är kärlek så träffades vi igår. Ett tårfyllt möte. Vackert.
Jag har ditt nummer
Jag har ditt nummer i min röda bok.
Jag har ditt nummer kvar.
Försökt ringa dig både natt och dag,
men jag får inget svar.
En sorts bön efter varje pipsignal.
Du ringer aldrig tillbaks.
Det är mycket jag vill fråga dig.
Hann aldrig riktigt prata klart.
Peter Le Marc
Tisdagskrönika i VLT
Mormor Borbala
Idag ringde man från Helsingborg. Mormors vän, Anna, dog idag.
Idag för ett år sedan dog min älskade mormor och jag ramlade ner
i hålet.
Jag är inte i hålet längre. Mormor bor i hjärtat och knackar i väggarna
när jag behöver upp på spåret igen. Ibland är hon blåmesen som tittar
uppfodrande på mig genom glipan i köksfönstret.
Det här året har gett mig så mycket insikter om mig och andra och
vi alla i relation med varandra.
Min tideräkning börjar den 4 december.
Så grattis mormor på namnsdagen. Tack för då, nu och alltid.
27 november
Och så kom den 27 november, dagen då min morbror föddes,
min morfar begravdes och jag skriver om familjens svaga män.
Jag talar med manliga delar av familjen, tonen är upprörd,
frustrerad och arg. Med en försiktig hand försöker jag tygla
och tala till rätta. Efteråt är jag trött, så in i själen trött,
kanske mest på mig själv som så oförtrutet tar på mig
en hel familjs oförmåga som därmed också är min egen.
Gud vet att jag har egna strider att utkämpa,
egna ställningstaganden att slå fast så att jag en gång
för alla börjar ta mig själv på allvar. Men ändå...dessa män.
Mamma kommer hem till mig. Jag är i tvättstugan med tre
kvällsrusiga barn och utanför är det svart som katten.
Hennes ögon är blanka.
Hon har varit på tårtkalas, ett kalas som hon själv köpte
tårta till och var nära att få den upptryckt i ansiktet av ett
frustrerat och ångestladdat födelsedagsbarn.
Hon som alltid talat om för mig att jag saknat stolthet i mina relationer,
att jag gått försent och stannat alldeles förlänge sitter här, kränkt,
med en relation i knät som hon aldrig kunnat lämna, den till sin familj.
Och allt blir plötsligt så tydligt - tisdagen den 27 november.
Läser dödsannonserna...
...i dagens lokala tidning.
Och konstaterar att Nina
inte finns längre.
En av de mest intensivt
levande människor jag
någonsin mött finns
inte längre här.
Varm och innerlig tanke
till Simon, Joanna och
Niklas.
Doften av paprika
Jag lagar Paprikás Csirke - ungersk paprika kyckling, och känner hur dofterna från en barndom planterar
sig som en stor trygg matta. Jag känner hur hon är närvarande, strax bakom eller uppflugen på bänkskivan
brevid spisen. Jag var en av få som tilläts komma in i hennes kök. Den enda som fick baka på hennes stora bakbord.
När jag gör en Gurksallad - Uborkasaláta, så tycker jag mig höra hennes "Geggamoja!" tätt intill
örat. För hon var en kvinna av principer. Gurksallad var inget hon befattade sig med.
Så dumt.
Att hinna
Plötsligt anfaller den mig bakifrån - s t r e s s e n.
Känslan av att ständigt befinna mig i bakvattnet
får mig att kippa efter andan och ta nya klunkar
av kallsupar.
Alla böcker som jag vill läsa och filmer som
längtar efter att bli sedda.
Och allt detta ovanpå bergsmassiv av strykning
och byxor som behöver lagas.
Det kräver "humor, hövlighet och ett par bekväma trosor"
säger Caitlin Moran i Konsten att vara kvinna (ännu en bok
som väntar på att bli läst.
Hur hinner du med allt du vill göra?
Tips!
Helgen i bilder
Röd solhatt
Överväger att skaffa hjälp med grovstädning, så jag kan leka mer med mina barn.
Vilde i Botaniska trädgården
Är så vansinnigt trött på despotiska länder och män
Hon gör en vandring i reptilskorna jag aldrig kunnat gå i. Hoppas hon aldrig följer mina spår.
En hemkomst
Jag läser texter, lyssnar på sommarpratare och penetrerar böcker på ämnet
"komma hem", att halvvägs in i livet ta reda på var vi kommer ifrån.
Jag vill veta allt om det outtalade, om kriget och ockupationen.
Om hur det är att slutligen mötas efter 4 års bortavaro, att byta land
och ständigt längta hem när man inte vet var man hör hemma.
Jag pendlar mellan att lyssna på Ungersk csárdásoch laga Töltött paprika
eller lyssna på Monika Zetterlund och baka rabarberpaj.
På kvällarna, när jag har lagt barnen, hänger jag ut genom köksfönstret
i ett försök att känna av den sista fuktiga värmen från sommaren som
aldrig riktigt kom.
Hundarna skäller i området och jag tänker att det egentligen bara är de
galande tupparna som saknas för att jag ska förnimma Ungern.
Det här är mitt hemma. Också.
Min religion
Saknad
Du finns med mig över och under broar.
I kraftfulla trädkronor och små bleka vattenpussar.
Ofta ofta är jag hos dig, där du aldrig lämnar min sida.
Jävla pojkar
Ovanpå huvudvärk och en krampande kropp
levererar Svt2 ett svenskt drama Jävla pojkar.
Så.
Litet ångest i huvudkudden har ingen dött av.
(Men måste ändå säga att slutscenen
lämnade mig i frid.
Hjärta Elin Klinga #Jävlapojkar)
Livet livet livet
Luften är mättad och jag sover ingenting.
Effektivitetsmaximum och jag intalar mig att
jag är hög på mina superkrafter.
Jag orkar allt och bangar inget.
Näst sista veckan i maj och jag äter livet
med soppsked (ikväll på jobbet).
Illustrerar döden
20 april - 2012