Vick2ria

Eva Lundgren har använt termen normaliseringsprocess för ett motsatt förhållande, för när våld blir något normalt, det så kallade våldets normaliseringsprocess i relationer mellan misshandlade kvinnor och misshandlande män. Denna normaliseringsprocess innehåller flera gradvis steg, motsvarande läkningsarbetet efter ett svårt trauma eller sorgearbetet efter förlust av anhörig.

Våldets normaliseringsprocess börjar med ett normalt liv som genom smärre kränkningar i vardagen mot kvinnan övergår till en total övervakning, som inledningsvis ger sken av omsorg men slutligen är en total isolering av henne från alla andra än just mannen; i denna fas börjar mannen slå henne. Från ett kärleksförhållande övergår dessa relationer (som trots stora mörkertal, inte är det normala för något existerande samhälle) i en allt våldsammare relation. Våldet blir ett normalt inslag i kvinnans liv och hon övertar mannens förklaringar om orsak till varför han slår henne som sina egna, då hon inte har tillgång till någon annan att höra med.

Det som ursprungligen är kränkningar av hennes person, blir sanningar om hennes person: hon lär sig anse att han slår henne för att hon antingen behöver det eller för att hon tvingar honom eller rentav lurar honom att slå henne; våldet är hennes eget fel. Våldet sägs då vara fullständigt internaliserat eller "normalt" i relationen.

I detta läge, slutstadiet i våldets normaliseringsprocess har den misshandlande mannen blivit så stor, så stor och våldets verklighet har blivit den enda verkligheten för kvinnan. Och hon är då i allmänhet helt utan egen viljekraft, oförmögen att välja, tillintetgjord som person och redo att dö.^[1]

Typiska inslag i denna negativa utveckling är mannens växlande mellan ris och ros initialt, vilket i slutskedet huvudsakligen består av negativ kränkande kritik, övergången från uppvaktning till övervakning och slutligen isolering, samt mannens ånger förknippad med sorgeuttryck och ansvarsöverförande på kvinnan som misshandlats kombinerat med löften om en bättre framtid "om du bara...". Omvärlden kan iaktta ett avvecklingsförlopp hos kvinnan där hon allt oftare avbryter sociala förbindelser, uteblir från arbetet, minskar sitt psykiska engagemang i andra än maken och barnen.

För barn som misshandlas av sina föräldrar innebär den negativa normaliseringsprocessen att barnen inte utvecklas i psykosocialt hänseende. Vid mycket svår misshandel och vanvård kan också den fysiska utvecklingen avstanna hos det misshandlade barnet. Detta kan hända om det endast utsätts för psykiska kränkningar i nedsättande omdömen eller sociala kränkningar då det är närvarande när fadern slår modern.

Kortfattat kan om våldets normaliseringsprocess sägas att den vuxna kvinnan avvecklas och barnets utveckling avstannar helt eller delvis. I bägge fallen är det fråga om samma psykosociala förlopp som vid tortyr under fångenskap.