Morgondagens krönika

Somliga dagar skrivs sådant som är litet mer nära och därmed av större vikt.
Det är nog inte alltid så tydligt för andra.
Imorgon läser du min krönika, på ämnet pedofili, i pappersversionen av VLT.
 
 
 
 

Utmaningar i mötet med andra

 
Bekymmer är en dålig huvudkudde. Ja, en smula klyshigt men inte mindre sant för det.
Jag blir hela tiden varse att mina avsikter uppfattas som, om inte onda så i varje fall, dåliga.
Jag vill gott. Nästan alltid. Och i de fall då jag ser att jag går in i något med en dålig känsla eller bristfällig attityd rannsakar jag alltid mig själv. Mest för min egen skull, om jag ska vara ärlig för jag vill leva med ett rent hjärta och kunna möta mig själv i spegeln om morgonen, men också för andras skull.
Den senaste tiden har jag stött på situationer där min avsikt ifrågasats. Inte öppet, men ändå med all tydlighet eftersom mina tentakler lägger sig runt hörn.
Det är min utmaning att kunna bemöta mig själv och andra personer i de situationerna och inte be om ursäkt för något som gjordes i all välmening.
 
Så var inte rädd för mig. Jag vill dig inget illa.
 
 
 
 
 
 
 

Jag vet något

 
Jag vet något om Micke, Ola, Putte, Mads och Sean.
Men jag vet också något om Sanna, Noomi, Vicktoria,
Hanne och Micheline och varför dem inte gick.
 
Fascinerande.
 
 
 

Att veta priset på allt men inte värdet på något

 
Jag var femton år och hade just fått min allra första lön.
Pengarna brände i fickan.
Nog visste jag vad som skulle inhandlas.
Jag hade bespetsat mig och nu shoppade jag upp varenda krona;
850 hårt inarbetade kronor spenderades på det här årets julklapp -
en råsaftscentrifug.
För några år sedan, typ tio, försvann den i en separation
- den, fuga-skålarna och mina Marimekko-handdukar.
Men förståndet och livet kom jag undan med.