Brinna brann brunnit
Det här att begränsa sig,
att våga säga nej till det egna brinnet
och se vikten av att inte brinna upp.
Det är svårt.
Ålebo & Bagis Utefys
Ålebo och jag stretar på. Vi, tillsammans, är frukten av kärleken till träning och glädjen i att göra det tillsammans. Varje torsdag, oavsett väder, finner du oss kl.18 någonstans i Västerås för att riva av ett hårt och roligt träningspass med dig och dina vänner. Just nu trivs vi bäst på Djäkneberget. Passen är gratis. Vi representerar oss själva och du betalar i svett.
Vi brukar vara ca 30 personer, i varierande fysisk form, som tränar tillsammans. På sista tiden har vi uppmärksammats av olika lag och andra träningsformer som vill träna tillsammans med oss under vår (icke) flagga.
Alla är varmt välkomna!
För att vara riktigt säker på var vi befinner oss lägg till dig i vår FB-grupp: Ålebo & Bagis Utefys
Löpning 1.0
Det är varmt. Idag har jag sprungit ute i linne för första gången i år.
Kanske att jag vågar stoppa undan dunjackan till helgen.
Min löpträning börjar kännas rolig igen.
Dessvärre har jag ingen direkt plan mer än att löpning varannan dag känns
som en hyfsat genomtänkt tanke.
Jag ska lägga in mer backträning och intervaller för att få ner mina
snigellångsamma tider.
Längre än så har jag inte kommit i min plan.
Ikväll ska jag träna triceps, mage och ben med Kristina.
Pija skriver för vuxna
Där är dörren!
Det finns inget försonande nu, ingen rädsla.
Han använder sig av alla de tekniker och metoder som någonsin arbetat för honom.
Inte en gång faller jag i gropen.
Det är ett mantra nu "dufåraldrignågonsingöra migillaigenjagärvärddetsnällakanduinteuppföra digärdörrendär!"
Kl.00.53
Den där f u l g r å t e n
Tjoho!
- Vicktoria, vill du vara med oss och göra radio? - Haha, klart jag vill!
Så nu ger jag mig av.
På radiomöte.
Girls
Jag ser Girls på Svt och tycker om serien mycket.
Men det bästa med Girls är det som kommer efter,
eftersnacket med kloka Johanna Koljonen,
underbara Nour El Refai och härliga Linnea Wikblad
i Tv-cirkeln.
De får vara mina tillfälliga väninnor nu när jag inte har
möjlighet att spendera någon som helst fritid tillsammans
med någon som är äldre än 6 år.
Det finns ingen plats för mig.
Jag börjar känna att jag måste komma ut, få några mil och något
dansant i de här benen så att jag kan börja längta hem igen.
Att vara snäll
Det var sent åttiotal. De tyska prepositionerna stod som spön i backen i en av Hagaskolans pastellfärgade lektionsalar, när jag blev ombedd att stanna kvar efter lektionens slut. Pedagogen knixade i de knarrande fotriktiga sandalerna, drog in luft igenom ena mungipan och på utandning sa hon ”Vicktoria, du är snäll, men du får ett streck i tyska!” Jag hörde nog aldrig det där strecket, det försvann liksom intill epitetet snäll. Snäll var ju bra, visst? När betyget väl låg öppnat ville tårarna aldrig ta slut.
Duktig flicka-syndromet var kanske inte riktigt min grej, för inget jag gjorde var egentligen till min fördel. Jag bar ett S på bröstet, S som i Super-Vickan och for omkring som ett skållat troll, la mig platt ovanpå illaluktande problemfyllda dypölar för att rädda allt som riskerade att falla däri. Att det fanns goda människor intill självutplånande diton hade gått mig obemärkt förbi. Gränsen är hårfin, eftersom de lirar i samma liga. Men det hade inte mitt högstadie-jag något grepp om, så jag fortsatte att stinka av andra människors dynga som på något underligt sätt kom att bli min, samtidigt som jag var uppfylld av att vara en god och hjälpande människa.
Det var som ett mantra eller lika säkert som att schackbrädesfärgen i Kalle Anka om julafton är rutig att jag skulle vara snäll. Nej, snäll det är inget jag lägger stor vikt vid längre.Det får någon annan vara. Men vad sägs om att vara trevlig?
Dinge-linge-ling
Hur kommer det sig att alla lösa trådar får hänga där
utan att ens vara i närheten av att att bli fästa,
när jag vet hur dåligt det får mig att må?
Som om jag inte ansåg mig vara värd att må bra.
Jag flyr in i en bok, ett reportage,
ett antikvariat eller springer ett långpass på löpbandet.
Jag är hopplös,
när det kommer till mig.
Kl.03.02
Det är vi,
boken, natten och jag.
Katarsis
Det vore så fint att kunna linda in hela världen i värme och kärlek,
men jag har tappat lusten.
I morse vaknade jag med en uppsträckning som slutligen jagade mig ut genom dörren.
Jag har sedan länge slutat försöka förstå mig på det här haltande åbäket,
som inte är jag.
Det har jag givit upp om.
Jag har även slutat anpassa mig till situationer som kräver en i närmaste genomskinlig presentation av det som är jag.
Jag har kort sagt slutat. Med allt.
Nu gäller det att koppla på och upp.
Jag ska.
Jag ska bara gråta först.
Jag ska gråta den gråt som har längtat efter att komma ut.
Katarsis.
Obalans
Det råder obalans.
Överallt.
Jag sväller.
Snart sprängs jag.
Obehag.
Till dig
Jag säger ingenting till dig om vem som gör mest. Ingenting!
Just nu är du borta mycket. För att du måste. För att du jobbar.
När jag inte är här är det för att jag måste. För att JAG jobbar.
Den här låga nivån på samtal betackar jag mig.
Nu får du jävlar i mig sluta säga att jag inget fattar. Och att du har uppfattningen att man måste vara otrevlig för att jag ska förstå.
Medan du tar en magisterexamen i hur vantar sätts på så ska jag ta detsamma i att bekämpa tvättberg.Och ärligt talat skiter jag i vilket som är finast. Jag vet bara att båda behöver bli gjort. Och glöm för all del inte att skriva den där genusavhandlingen. Jag ser verkligen fram emot att ha ett intellektuellt samtal med någon som respekterar mig på hemmaplan.
Medan du tar en magisterexamen i hur vantar sätts på så ska jag ta detsamma i att bekämpa tvättberg.Och ärligt talat skiter jag i vilket som är finast. Jag vet bara att båda behöver bli gjort. Och glöm för all del inte att skriva den där genusavhandlingen. Jag ser verkligen fram emot att ha ett intellektuellt samtal med någon som respekterar mig på hemmaplan.
Elefanten och cirkusen
Nu är den här igen, den där elefanten som står och trampar på mitt bröst.
Jag har örönen utspända och gör mitt bästa för att kunna ta in vad omgivningen
behöver och försöker leverera därefter.
Här på jobbet har min heltidstjänst blivit en halvtid,
vilket kan vara bra då jag med mina olika åtaganden
har arbetat långt mycket mer än vad som kan anses
vara hälsosamt.
Men ändå...
Jag älskar att arbeta och så var det den där lilla detaljen med facket.
P har rest till Värnersborg/Göteborg för att sända Bandy-VM för TV4.
Han blir borta resten av veckan.
Jag rattar den här cirkusen själv.
Det går fint.
Hemma råder någon slags dvala.
Det är tyst.
Vi sover.
Ett lugn.
Min egen logistik
Länge såg jag på mig själv som en oorganiserad hopplös varelse.
Aldrig anade jag att det under allt det röriga fanns knoppen till
en liten organisatörs-Hitler. Nåja, det är nog att ta till överord,
men sanningen är att jag just nu njuter stort.
Per ska åka bort, länge, för att sända bandy-VM i Vänersborg
och Göteborg. Jag ska ensam ratta den här fina Cirkusen.
I natt sover jag inte. Jag skriver inköpslistor, körscheman och
bokar om läkartider. Och njuter.
Var tar alla tappade sugar vägen?
Ibland tappar man mark, sätter motivationen
i fel strupe och tappar sugen.
Hej tomten!
Den här önskar jag mig, Jag har varit (för) snäll, så det är jag värd!
Fredag hos Juliet
Jag är inte så om mig och kring mig. Det är i varje fall vad jag intalar mig.
Idag har Juliet på Cut and Blow fixat med mig. Färg, klipp och lockar.
Och snön som vräker ner.
<3 Jullan
Att konsultera PT-Johan 1:1
Jag träffar Johan innan natten ens övervägt att övergå i dag.
Vi befinner oss i stadens urkanter, där jag står på boll
ovanpå en busu-boll och balanserar på skuldrorna i
en avancerad magövning som ska maximera min träning,
men minimera tidsåtgången.
Jag har fått ett träningsschema som ser ut att vara en utmaning
och jag kan inte vänta innan jag får sätta tänderna i det.
Nu äter jag vitaminer och ber till något högre för att slippa
bli sjuk. Jag kommer att göra tester vartefter som jag kommer
att lägga upp här.