E.S.T. - Goldwrap

Det är 21 grader när jag lämnar jobbet kvart i midnatt.
Jag har Esbjörn Svensson Trio i öronen,
precis som då den där natten när Beppe och jag överlevde
och fick mer liv att göra något vettigt av.
Klockan är halv 6 på morgonen.
Det är 21 grader.
Barnen sover tungt med gapande munnar.
Mina fötter är på väg mot jobbet.
I öronen har jag Esbjörn Svensson Trio.
Och om några timmar ska jag göra något vettigt av den här
dagen tillsammans med Vilde.

Att lopplöpa

The extended family gjorde VLT-loppet idag.
 

Mobbing

 
 
 
Mamma, hjälp mig att vara snäll! säger han vädjande när syskonens djupa andetag lurar mig att tro att alla slutligen somnat.
Han säger det lågt, en kvävd viskning, ett rop på hjälp.
Jag frågar.
Han svarar.
Det blir svart i mig.
Jag famlar efter svar men hittar inga.
Bråddjupet.
 
Jag som alltid står beredd med stridsyxan redo för fight för de svaga finner nu mig själv helt apatisk.
Mitt barn blir påhoppat och tilltalad med tillmälen av barn från flera årskurser och det för att han anses konstig. 
Igår kom 5-åringen in från parken efter att ha varit i slagsmål med två pojkar från årskurs 2 som kallat hans bror för Idioten.
Jobbigast har han med någon som heter XX i klassen intill.
Idag stod P och smygtittade när alla barn var ute på rast.
O gick själv och sparkade i några löv.
Han fick syn på några pojkar uppe i någon typ av koja.
Han gick dit. Och när han kommit upp tog de tag i honom och någon höll upp en knuten näve mot hans ansikte. P ropade då mot en av pojkarna som vi känner sedan tidigare. Grabbarna hajade till, blev rädda och backade snabbt från Odd.
Jag vet inte vad jag ska göra.
 
Han sover nu.
Här sitter jag, med ett hål i magen.
Och allt han vill är att bli snäll, så att någon ska tycka om honom.