Försök inte imponera på Vilde med en liten bil
Jag älskar henne av miljarder anledningar.
Igår var hon rolig utan att hon förstod det.
Men jag skrattade inte åt henne,
utan föll bara in i hennes skratt då hon,
efter midsommardansen, vid Västerängen på Tidö-Lindö,
fick syn på en bil.
- Mamma, KOLLA vilken liten bil! tjöt Vilde och slog sig skrattande
för knäna.
Bilen som hon inte lät sig imponeras av var en Lamborghini diablo,
en röd. Den såg ut att tillhöra någon som gick med mig på Haga för
en livstid sedan (och han var inte lika road som jag över Vildes kommentar).
Och idag är det fredag
Deadline på jobbet.
Vi gnetar på och
blir bjudna på
middag.
Vacker kväll och
intressanta samtal
gör kvällen glimrande
innan jag tar mig hem
grusiga golv och
värkande öron.
Sover sked med Odd
och vaknar upp några
några timmar senare
omgiven av ytterligare
två barn.
En annan sorts glitter,
men ändå.
Att vara populär
Vilde har en jättejätte dum mamma!
Att mamma
Tar en lov genom den västra flygeln,
serverar mjölk,
täpper till läckor
och släcker ned.
Nu tar vi natt.
Loppet
Hon fick sin nummerlapp.
Hon värmde upp.
Hon väntade fokuserat. Hon var knappt kontaktbar.
Hon sprang, som hon sprang. Stannade inte en gång på en km.
Hon värmde upp.
Hon väntade fokuserat. Hon var knappt kontaktbar.
Hon sprang, som hon sprang. Stannade inte en gång på en km.
Vilde och målbilden
Hon önskar sig ett par små boxhandskar och en rosa dator,
men det som fyller henne till bredden, just nu, är tankarna
på det lopp som hon vill springa om lördagen - en km i centrala Västerås.
Hon kan inte prata om något annat.
Just nu är hon mest oroad över vad som ska
hända vid målgång, n ä r hon vinner.
- Tänk om jag gråter.
Vilde says
- Äh, bry dig inte om honom. Pappa är bara lat, sitter och äter chips och tittar på TV hela tiden!
Vilde, 4 år.
Vilde, 4 år.
Småbarnsliv
Du vet att du är småbarnsmamma när du hör dig själv säga (med sträng röst);
- Aj aj, vi stoppar inga morötter i stjärten!
G l a d P å s k , bättre begagnade bebisar och kackerlackor
Han var sedan tidigare rädd för hundar. Ny rädsla, sedan vistelsen
i Kall, är kråkor. De Jämtländska kråkorna kan väl inte vara så
mycket mer annorlunda än de vi har i Västmanland, tänker jag.
Så kråkor och hundar vill han inte ha. Annat är det med kackerlackor.
Varje dag undrar han om vi inte kan slå till på en kackerlacka.
Kackerlacka - är det ens lagligt att hålla sig med skadedjur?
Vilde vill ha en kanin eller en bebis. Eller så kan hon tänka sig
att vara en kanin. Och bebisen kan vi ha tills den fyllt två år.
Vid två år går en (o)synlig gräns, tydligen, och därefter kan
bebisen få flytta hem till bättre behövande.
"Bebisen kan få flytta hem till August eller Sandy -
för där finns inga bebisar!"
G l a d P å s k !
Att vakna och aldrig somna om
Det är något med ljuset som väcker
mina barn om natten.
Lagom tills jag har fått dem att somna
om har jag vaknat till så pass att jag
måste gå upp.
Jag har nu hunnit med min tredje kopp
kaffe. Och nu ska jag, tydligen, spela
xylofon.
Happy fredag!
Hurra!
Beppe och jag försov oss idag!
För första gå flera år försov
jag mig :)
(Det var möjligt eftersom
pappan, tanten och två barn
är i Kall - och längtar hem).
Exotiskt
Att åka VL-buss____________________________________________
Kl.21.55
Och där somnade tvååringen.
Herregud, nu är det slut med
att sova lunch.
Basta!
När går tvåårstrotsen över?
När de fyller tre, eller?
Och den där megafonen som han just nu tycks ha
fått på tvären - hur får jag upp den?
Nog kan jag känna av min kroniska trotsålder,
även jag.
Senast i förrgår hade jag ett skriande behov av
ett isbad och en strumplåda i halsen.
Idag behöver jag bara öronpluggar och ett
bättre begagnat tålamod att applicera ovanpå
det utnötta gamla.
Olika dagar - olika behov!
Genomskinlig blå
Det kommer om natten
ett litet smalt ben över min höft
och en bekännelse
om sjukdom.
Hon är varm
och snorig
med genomskinliga ögon.
Hon är det starkaste vi har,
tänker jag.
Svamp mask och några kockar
Jag vägrar skriva mer om sjukdomar.
Men jag kan konstatera att vi har en
fin liten klase av hemsnickrade och
professionella diagnoser vid det här
laget.
I morgon är det jag som tar lilla
fröken i hampan och går till doktorn.
Bifall och bajskorvar
Han är arg. Skitförbannad.
Som en liten röd boll studsar han omkring här.
Arg på allt och alla, till och med sig själv.
- Dumma Beppe!
Tvåårstrotsen sammanfaller med blöjavvänjning,
vilket i och för sig har gått alldeles utmärkt.
Men det där med bajset tycks vara en svår
nöt att knäcka.
Imorse mitt i brandmanspåklädningen gjorde
vi en mindre trivsam upptäckt inne på Odd
och Vildes rum - små harbajsar strategiskt
droppade över halva rummet.
Odd rynkade på näsan och undrade befogat:
- Varför kan inte Beppe bajsa i sitt eget rum?
Jag plockade upp kluttarna under bifall och
glada tillrop
- Bravo mamma!
- Tack för at du plockar upp bajset!
Haha, härliga ungar!
Vilde says
"Alla pappor från Borlänge bor någon annanstans"
Vilde says (vilken tur att hon somnade)
Vilde har konstaterade att The Moniker är "en hopplöst tråkig G U B B E - mamma, det är bäst att jag somnar nu"
________________________
Helgorientering
"Mamma, det är tur att jag har gjort en karta åt pappa!"
Vilde, 4 år
______________________