och ute är det jämngrått
Viggo är hängig idag så jag ser fram
emot att ligga sked med två av mina
favvokillar idag. Kanske vill de se
en film. Hoppas.
__________________________
mamma älskar viggo
Jag har haft mys med Viggo
hela dagen; på stan, på fiket
och så en bit in på kvällen.
För hans skull är jag vaken
tills han väljer att slå igen
sina gråblå.
Älskade barn!
_____________________
gränssättning är en förutsättning
Mamman har fått för sig att tillsägelser
är detsamma som misshandel. Jag är
av annan åsikt.
Gränssättning skapar trygga ramar,
som alla barn behöver. Konflikträdda
vuxna skapar något annat.
umgänge
Jag och Viggo diskuterar. Mitt i all argumentation
hör jag hur vi låter. Trettonåringen låter som en
tvååring och mamman som en trettonåring.
Ett tydligt tecken på att man blir som man umgås.
I morgon ska myrorna till dagis, även om Odd
tror att det är ett skämt. Och det kan man ju lätt tro.
Då passar jag på att träffa, eller åtminstone titta på,
människor i mer varierande ålder.
mamman erövrar insikter
Jag är inne på kidsens tillhåll nummer ett:
bilddagboken.se. Och jag blir alldeles
gråtfärdig när jag ser ett alarmerande
bekräftelsebehov och längtan efter
något annat hos alla dessa tjejer. För
ja, det är bland brudarna som behovet
tycks vara som störst.
Kanske är det synonymt med samhället
i övrigt. Kanske ska vi se bilddagboken
som ett symptom?
Idag har jag också insett att kidsen gör
slut med varandra genom sms. Hu!
Vigson och mamman
Vi avhandlar allt. Mest väsnsterfalangen.
Marxism, Che Guevara, sjukvårdsförsäkringar
och det nya programmet Matakuten förhandlas.
Nu alfapet och te innan vi går och lägger oss.
Fin natt!
päron och äpplen
Jag anade det. Man kan inte skriva
tårdrypande saker utan att det straffar
sig. That's a fact.
Sonen har väldigt få läxor, i mammans
tycke. Jag frågar varje dag, men nej
inga läxor. Den här veckan fick jag tvinga
ner barnet i en stol för att förhöra engelska-
glosor.
I samtal med en vän, och mamma till en av
V's klasskamrater, får jag idag veta att de
denna vecka haft såväl engelska- som
matteprov.
Mamman drar iväg ett sms och ifrågasätter
varför han ljugit och tillbaka får jag "Du
frågade om jag hade läxa och det hade
jag inte. Det var prov."
Ja jävlar. Som man ropar får man svar.
Nu börjar jag känna igen honom, som
en del av mig. Vicky a la 1985 hade
förmodligen bjudit på ett liknande svar.
;)
den förlorade sonen
Han kom hem till slut.
Som en vinnare.
resonerande unge
Jag förklarar att dokumentären "Mitt huvud är en
torktumlare" sändes igår.
- Var det samma film som du stod och lagade mat i Per?
Varför gjorde du det? Har folk verkligen så mycket
fördomar om ADHD att de på fullt allvar tror att de med
diagnoser lagar mat på ett speciellt sätt? Knäppt!
sa Viggo, tackade för sig och gick och la sig.
Härliga unge!
the teen
Markservicen är inte klanderfri här på Hotell Östermalm.
Son: Mamma, var är min matchtröja?!
Mum: Jag hängde just upp den på tork. Nytvättad.
Son: Va?! Jag har ju match om en timma!
Mum: Det måste jag ha missat i kalendern.
Son: Nä, jag har inte skrivit upp matchen.
Mum: Hur ska jag då kunna veta?!
Son: Ja, men jag tänkte att du skulle ha tvättat
den till idag. Vi spelade ju match i söndags(...)
Mum: Och imorgon är det du som börjar tvätta. Själv!
Supermys
k o l a k a k o r______________________________________________
Det är natt och vi bakar, sonen och jag.
Vi rullar chokladbollar, snittar kolakakor
med ingefära och strör kokos på de fina
rutorna. Nu är vi sugna på att ge oss i
kast med en kladdkaka medan vi ändå
är i farten. Men vi får se.
Sonen tonårsbakar och mamman
terapijoxar.
Han är här nu
Han är hemma nu, den långa gängliga.
Med nyvunna gosedjur från Tivoli som
döpts till Bajen och Bånge.
Hans tidigare så bleka hud är brun
och titt som tätt går rösten upp i
ett falsett som jag gör bäst i att
ignorera.
Det bästa med sommaren so far
är tydligen Köpenhamn, Samos
och flygturen mellan Arlanda och
Malmö med Zlatan som granne.
Mammans bästa är kramen
och återseendet (och Bromhexin).
Att sakna ett barn...
Han ringer från Lomma. Han spelar
pojk-SM i fotboll och de har just
"spöat skiten ur Djurgår´n".
Idag är det tänkt att Norrköping ska
få smaka på samma behandling.
Därefter Bajen...
På fredag är han min igen. Så mycket
som man nu kan säga att en trettonåring
är någons... Men ändock; i tanken min.
Och så tog det bara slut
Viggos fina (och lilla) fröken Lisa. I förgrunden Viggo och mormor.
Viggo är kung!
Idag vann VIK p 95 (och min kung) Saffets Cup!
Finaste fina!
Väskor
Hans väska är borta, säger han.
Snabb räkning gör gällande att
hans rum rymmer två större och
en mindre trunk, plus en stor
ryggsäck.
"Meh, inte dom!" suckar han högt
innan han stuvar ner läxböckerna
i en plastkasse.
När Viggo gått till skolan dansar
barnen i hans rum.
Unga vuxna
Det är knipet i hjärtat som gör hela skillnaden.
Det gör ont när barn blir tonåringar (eller unga
vuxna som sonen väljer att kalla det).
Kanske är det mest i mig det gör ont. Det ilar till
i minnesnerven när vänner sviker och kärleken
beslutar sig för att inte leka leken längre.
Något säger mig att den här tonårstiden
kommer att vara knölig. För mamman, that is.
Teens
Två fina och tonåriga fotbollskillar sitter uppkrupna i
varsin sängända med en Playstationkontroll i handen.
I flera dagar har de kamperat ihop, sida vid sida.
Som två skuggor rör de sig mellan träningar och de
olika hemmen. Oskiljaktiga. Inte en gång har jag hört
de höja rösten. De pratar lågmält och fint till varandra.
Annat var det på min tid.
Hemma på Skjutbanegatan i ett rum med puderrosa
strukturtapet och takplafond satt vi, två tjejer med
Tina Turner-rufs.
Ibland kom någon vuxen in och förfasade sig över att
vi inte umgicks. Vi fattade ingenting. Vi umgicks väl!
Vi läste Starlet i ett varsitt soffhörn. Ibland var vi till
och med så avancerade att vi läste och killade varandra
på ryggen med äggklockan ställd. Det var ju viktigt att
det blev rättvist killat.
Men lågmälda och fina var vi nog aldrig.
Bajen
Sonen om några år? Hu!
Två hem
Han är ett delat barn. Och väldigt hel.
Det bör tilläggas att han också är en
ovanligt trygg kille.
Varannan vecka; än här och en där.
Det är knappt vi minns att det någonsin
har sett ut på något annat sätt.
I söndags fick jag för första gången,
på många år, se var han lever halva
sitt liv. Var han lägger ner huvudet
om kvällen, platsen där läxor blir lästa
och filmer blir klämda.
Fint, varmt och en känsla av hemma,
tyckte mamman som spanade förtäckt
genom att följa en irrande ettåring
hack i häl.
Idag byter han hem. Idag är det
"det andra hemma" och han är vår
i en hel vecka. Även om begreppet
hel har börjat söndra. Som sig bör.
Välkommen fredag.
Och välkommen hem mitt
Älskade Barn.