Han är engagerad och jag är stolt
Viggo och Filip om skolmaten på Rudbeck. Artikel i Västerås tidning.
Älskade sjuttonåring
Han klär av mig in på benet.
Jag står naken inför hans forskande blick
och försöker förklara det som är så obegripligt.
Jag nöjer mig med att bekräfta det rimliga
i att frågan ställs.
Det är jävlar i mig en ynnest att vara omgiven
av kloka 17-åringar.
På tisdag läser du min krönika i pappersversionen
av VLT om mitt 17-åriga, mycket franka, jag.
Om hon som reste till London.
Jag står naken inför hans forskande blick
och försöker förklara det som är så obegripligt.
Jag nöjer mig med att bekräfta det rimliga
i att frågan ställs.
Det är jävlar i mig en ynnest att vara omgiven
av kloka 17-åringar.
På tisdag läser du min krönika i pappersversionen
av VLT om mitt 17-åriga, mycket franka, jag.
Om hon som reste till London.
J
Hon doftar så gott när hon sveper
in med kvällen bitande i kinderna.
Hennes klara blick och trygga leende
och inget jag vet om henne har jag fått
berättat för mig.
Jag vet bara att jag vill att hon ska vara här
alltid, som för att skänka balans och för
att jag ska kunna fånga litet av den jag
var då.
Den unga kvinnan med så mycket mer
pondus än vad jag visste, en ännu
väl dold hemlighet för henne.
Älskade tonårsunge
Och alla gräl som står som spön i backen.
Vad tråkigt livet skulle vara och så mycket mindre adrenalinstint.
När det ekonomiska och monetära hjular ut i pipsvängen
Arbetet kring EMU havererade vid midnatt
och mamman gick och la sig.
(Man kan inte vara älskad av alla,
i synnerhet inte tonårssöner)
Att träna kids
Igår hade jag boxning med två klasser från Viksängsskolan.
Två timmar med intensitet och ambition.
Åh vad jag saknar mitt lärarjobb, när det blir så där.
Jag älskar att mötas av ett visst motstånd, känna hur vi långsamt
möter varandra för att slutligen vinna en hel grupp.
Det är få saker som slår det.
Jag fick slåss under båda klasserna då de var ojämna till antalet
och jag fick mot slutet se in i ett par melerade ögon med många
bottnar och jag fick pressa tillbaka en och annan tår. Tagen.
Vad vore livet utan möten?
På kvällen tränade jag VI p95/96 och hade ett stenhårt fyspass
och var med hela vägen själv.
Igår somnade jag ovaggad. Lycklig!
Tack för alla fina fina ungar!
För din säkerhet
FÖR ER SÄKERHET - speciellt för alla ungdomar, numret ni bara måste ha i mobilen
- NATTKNAPPEN!
Polisen har ett pratjournummer som man kan ringa när man är på väg hem,
om man är själv och tills man är hemma innanför dörren 08-504 466 66.
Tillgängligt kl. 23:00-03:30 fredagar och lördagar.
Tonårsliv om sommaren
Tvära kast; PoL2011 och nu Partille Cup.
Det ser lovande ut då de har vunnit sin första match mot ett norskt lag.
Nästa match spelas mot ett lag från Österrike.
Att avsluta
Den varma kvava gymnastiksalen var platsen för total känslo-
kolaps. Naglar djupt nerkörda i skinnet och frenetiskt tuggande
av läppar gjorde ingen skillnad. Jag grät från början till slut
på avslutningen, hans sista, på Viksängsskolan.
Jag var på alla platser jag någonsin nuddat vid tillsammans
med Viggo, alla såriga planeter och mjuka vackra moln.
Jag grät för allt. Och kände mig så oändligt stolt.
Och tacksam.
Sara minns vad som egentligen hände.
Närmast hjärtat
Vi längtar Viggo hela tiden.
När han inte är här
finns han ändå
i sagor
i leken
och i hjärtat.
Igår kom han
och läste nattsaga
tre böcker på raken.
Han är undantaget
som lyckats bli
profet i sitt eget hem.
När han inte är här
finns han ändå
i sagor
i leken
och i hjärtat.
Igår kom han
och läste nattsaga
tre böcker på raken.
Han är undantaget
som lyckats bli
profet i sitt eget hem.
Jag fattar någonting
Det trasslar och slår gnistor.
Jag är arg och utom mig av förtvivlan.
tillintetgjord.
Det håller på ett tag,
tills jag kommer in i rummet
och vadar genom år av barndom.
Hans.
När jag läser hans (och min)favoritbok
som fyraåring för barnen brister det.
Jag gråter.
Jag gråter så att Vilde gråter.
Vi gråter för att vi vill,
men i hemlighet gråter jag
för att jag måste.
Och kan.
Mitt barn har gjort en viktig markering.
Jag är stolt.
Jag är stolt och ledsen.
Jag älskar dig!
Choklad och löpning
Jag springer fort för att bli trött och slippa tänka.
Det funkar en smula.
Jag äter choklad för att mata hjärtat. Det funkar litet.
Ibland är det svårt att vara mamma. Att vara människa.
Jag längtar en varm kram och några ord som gör helt om.
Ibland är det svårt att vara mamma. Att vara människa.
Jag längtar en varm kram och några ord som gör helt om.
_____________________________________________________
Here 4 U having a party
Jag målade fransarna, ryckte upp mig
och gick för att fira de fantastiska
ungdomarna och alla andra som arbetar
så framgångsrikt med Here 4 U!
Du vet väl om att de vann Antivålds-
stipendiet, för några veckor sedan,
och utöver äran vann de också
100 000 kronor.
Det är stort!
Matematiken och det moraliska förfallet
Matematik - herregud så tråkigt!
Jag försöker hjälpa Viggo, som har
prov imorgon, men det går så där.
Det går skitdåligt för att vara mer
exakt.
- Viggo, du får vara hemma imorgon!
- Va? Är du allvarlig?
- Ja, jag tror det?!
- Nej, jag kan inte vara hemma!
- Varför?
- Jag har match!
- Äh!
finaste Viggo
Stora väskor har just gått ut genom dörren
tillsammans med pojken med det lockiga håret.
Jag vänjer mig aldrig.
Denna ständiga längtan och känslan av
att vara halv då han inte är här.
Älskade kloka barn!
Att älska stort
Jag älskar honom. Det gäller att vara där, öppen
och naken då han är tillgänglig med sitt öppna/slutna
jag.
Idag åt vi några mindre lyckade bakverk med
tillhörande dryck på Espresso House.
Vi pratade. Det var lätt. Sedan hyrde vi filmer,
(Precious och Up in the air) som vi kanske inte
kommer att se.
Men ändå. Han är min stora. Han är så fin.
Och jag är så lyckligt lottad.
Nu är mamman en tupp
Jag gråter litet. Men bara i smyg. Jag gråter för att han är så bra
och för att allt som blir trassligt oftast går att reda ut.
Idag slutade han åttan med riktigt fina betyg. Nu hägrar en hel sommar
för han som en gång var så liten och nu har ett stort lockigt hår.
Jag lovar att försöka hålla mig på den slaka linan så jag inte ramlar
i pinsamhetsälven alltför ofta.
Hej skolavslutning!
Jag gör mig redo. Idag ska jag vara en p i n s a m tonårsmorsa. Big time!
Viggo och hans mamma
Jag erkänner. Jag är kär i Sanna Lundell.
Men hon har missat något, ett folkslag,
en falang av grubblande individer nämligen
Emo:sarna.
Jag måste erkänna att deras idé om livet
inte hade gjort några större avtryck hos mig.
Men jag har ju Viggo. Och det är ju tur.
- Dom där Emo:sarna är så himla gulliga!
- Hur menar du då?
- Ja, de är ju så fina med varandra, sitter i sköna små samkväms-högar vid ICA och kramas hela dagarna.
- Mm, när de inte är hemma och skär sig ja.
Vad skulle jag göra utan Viggo :)
Viggo och hans mamma
- Viggo, ska du ha kvar den här Barcelona-handduken?
- Nej, det är inte nödvändigt.
- Kan du inte ta med dig den till träningen och glömma den där?
- Nej mamma, så kan man inte göra!
- Nähä, varför inte?
- Det betyder merjobb för någon annan. Och så gör man ju inte.
- Herregud! Var kommer du ifrån?
- Äh, jag blev väl så här för att du inte är sådan.