Sanningar vid runda bord

Om fredagen. Caroline, Anna, Kristina, Ego och Lisa.
 
 

Bilder från vår Stockholmshelg

Vi blev sittande på stationen, när vi blev ifrånåkta. Senare räddade av Swebus.
Vi åt middag på Bröderna Olsson på Folkkungagatan, i mitt gamla kvarter.
Lyxig "stark dricka"
Morgonyogi
Äntligen får jag lyssna på henne från början till slut. Älskade barn.
Vi såg starten på Stockholm Marathon utmed strandvägen, när vi var på väg mot Skansen.
Imponerande. Jag tror jag har bestämt mig för att kuta ett lopp, trots allt.
Vi såg björnarna.
Och pannkakstjuven innan regnet från helvetet föll, telefonen laddade ur och vi blev stående i våra regncapes
hos aporna i närmare en timma. Fem timmar på Skansen var över i en handvändning.
Vi åkte hem tidigt på söndagmorgonen.
 
Tack Sandra för lånet <3

Ålebo & Bagis Utefys

Ålebo och jag stretar på. Vi, tillsammans, är frukten av kärleken till träning och glädjen i att göra det tillsammans. Varje torsdag, oavsett väder, finner du oss kl.18 någonstans i Västerås för att riva av ett hårt och roligt träningspass med dig och dina vänner. Just nu trivs vi bäst på Djäkneberget. Passen är gratis. Vi representerar oss själva och du betalar i svett.
Vi brukar vara ca 30 personer, i varierande fysisk form, som tränar tillsammans. På sista tiden har vi uppmärksammats av olika lag och andra träningsformer som vill träna tillsammans med oss under vår (icke) flagga.
Alla är varmt välkomna!
 
För att vara riktigt säker på var vi befinner oss lägg till dig i vår FB-grupp: Ålebo & Bagis Utefys
 
 
 

Löpning 1.0

Det är varmt. Idag har jag sprungit ute i linne för första gången i år.
Kanske att jag vågar stoppa undan dunjackan till helgen.
Min löpträning börjar kännas rolig igen.
Dessvärre har jag ingen direkt plan mer än att löpning varannan dag känns
som en hyfsat genomtänkt tanke.
Jag ska lägga in mer backträning och intervaller för att få ner mina
snigellångsamma tider.
Längre än så har jag inte kommit i min plan.
 
Ikväll ska jag träna triceps, mage och ben med Kristina.
 
 
 

Kom och träna med mig och Jocke!

 
Träning är ju så galet roligt!
Nu när jag kommit ur min mammabubbla, där jag varit övertygad om att min egna träning bedrivits bäst ensam, gör jag det nu helst det tillsammans med andra.
På torsdag kl.18 ses vi på Djäkneberget i Västerås för att dra av ett svettigt Ruffiepass.
Ta med dig en stor vattenflaska och ditt mesta fightingface, så lovar Joacim Ålebo och jag att bjuda på ett kul pass.
 
Vi gör det i egen regi och du ser till att betala i svett!
 
Välkommen!
 

Vi firade Jonas på Folkets

Per, John och Linda

Beppe 4 år

 
Det kommer att vara lite upphöjt och extra vid den här tiden på året. Det var det då, för fyra år sedan, när vi överlevde och en ny tideräkning började. Jag är så tacksam för mina fyra barn, för familjen och mina ♥ vänner. Och som sagt - grattis Beppe!
 
 
 
 

Helg på lokal

På fredagen hade vi ett tapas-julbord på Indigo med jobbet. Så oerhört varmt och trevligt.
På lördagen bjöd Linda på Coctail-party på Folkets. En hel helg på lokal med människor som
jag <3 och känner mig trygg med.
 
 
 
 
 

Och så kom det förflutna och knackade på

Plötsligt kom mitt livs saga gående. Och påminde mig om allt som kan vara gott och vackert. Välkommen uppvaknande.
 
 

Åsas McCormac

Åsa McCormac har gjort en ny ljusstake, Tub, 
som även kan användas som vas.
Tillverkad i Skåne med RAL-kartan som färgval.
 
 
 

"Det är ett hårt jobb!" sa bandyspelaren


Andreas Per och Musse på Fortet.





Den där förbannade tystnaden


Hen sitter inklämd på ett centralt fik
och när hens ögon möter mina är
det något vilt i blicken.
Jag hälsar.
Men får inget svar.
Vad hade jag förväntat mig, egentligen?
Möjligen hade jag hoppats på ett hej.
En gång var hen min bästa vän,
nu befinner vi oss i ett vakuum som
jag inte rår över.
Och det är inte mig det är synd om.

(Eller som min förtjusande kollega
uttryckte det: "Du skulle ha sagt
om jag drar ner brallorna och visar
arslet känner du igen mig då!")








Att brodera sanningar



Jag hör dig. Dina ord broderar livslögner
långa nog att omfamna en hel värld och
jag känner hur mitt motstånd växer tills
det inte går längre.
Så jag säger det.
Jag säger det som är tydligt och har varit
det länge, kanske alltid, för mig och så
många andra.
Men samtidigt vet jag att du inte kommer
att vara mottaglig förrän du nått din botten,
så se mina sanningar som akut mentalhygien
tills du är redo för livet, det verkliga livet
som inte vill vare sig kontrollera eller stjäla
ditt syre.
Jag finns här. Jag är din vän.






______________________________________




Kl.15.30 (och koffeinfritt)

Kaffet är slut och träningsvärken dödar mig.
Jag vill egentligen bara kramas och somna
till en bra film, men det går ju inte för det
är när arbetet tar slut som jobbet startar,
det egentliga, i hemmet.
Jag känner att min 40-års
trots har tagit ett
nappatag om mig och jag vill inte laga mat.
Möjligen kan jag tänka mig att äta den,
men jag vet inte jag.
Här på jobbet blir jag matad med mandelkubb
av Monica som förbarmar sig över mitt
midjeomfång.
Och på lunchen träffade jag Teresa, som jag knappt
höll på att känna igen efter att ha gått ner X antal
kilon med hjälp av en LCHF-diet.
Teresa inspirerar alltid och hennes kramar är sköna.




Fredag kl.13.25



Idag är det fredag.
Någonstans hörde jag att det i
helgen kunde väntas +15
eller mer.
Jag springer, borrar, lyssnar
och jobbar.
Jag är på is.
Vare sig mer eller mindre.
Jag längtar Fårö, böcker
och en solvarm nacke att
få lägga näsan i.
Men det tar vi sedan.
Hoppas du får en fin helg!
Ikväll ska jag äta våfflor med
sju barn och dricka litet
Cava med Karin.

Kram på dig!




Att påska



"Ni kan gå hem tidigare idag! Jag menar, det är ju skärtorsdag!
Och du Vicktoria, du kan kanske få en tidigare tvätt-tid!"


Glad Påsk, mina vänner, nu ska jag se om påskharen
har en tvätt-tid att förgylla med!





OPI och Catharina


Catharina har förbarmat sig över mig.
Det har filats, gnidits, målats och grejats.
Hon är fantastisk, vår
nagellacksnörd.
Tack Catharina!

Skållat troll goes människa

När arbetsdagen var slut, barnen hämtade,
6 maskiner tvätt tvättade, muffins bakade,
kroppen tvagad och pepparrotsfiskgratängen
uppäten av familjen (skjut mig!) tog jag mig
till Lillåudden för en trevlig och god kväll
tillsammans med
S och K.
Så välbehövligt och skönt.
Jag behöver ta mig ut oftare för att träffa vänner.
För tro det eller ej, alla levde när jag kom hem,
även om jag fick gliringar imorse
(som jag valde att se som ett tecken på saknad).

Idag är det fredag. Och jag tror banne mig att jag ska
slå till på köpemat ikväll, så att jag hinner leka med
barnen och känna av fredagsviben.

Happy fredag!




Det optimala röda



Mina naglar äter upp sig själva.
Detta trots att jag gör allt som
nagelpåven föreslår.
Ändå, de obefintliga naglarna till
trots, kan jag inte undvika jakten
på den optimala röda.
Kan
det här vara det optimala?
Jag tror det.





Mitt (o)paljettiga jag



Jag är en vardagsmänniska.
Inte särskilt festiv.
Alls.
Jag är heller ingen mjukisbralla,
men väl en varma sockar-människa.
På lördag ska jag gå på middag
med människor som jag tycker om
och som jag mött genom det skrivna
ordet.
Det känns snällt, om det inte vore för klädkoden;
paljetter.
Vicktoria i paljetter...
Jag är nervös.
Kommer jag få till det?
Om jag får det utlovar jag en bild.




Tidigare inlägg